Kitty och diamantstölden

En bilolycka fängslar gästerna på Värdshuset Syrenen. En av dem är mrs Willoughby, en annan är hennes vännina mrs Potter. När tumulten är över går de tillbaka till bordet de suttit vid. 
– Å Jane, utropade mrs Potter ängsligt. Din väska! Tog du inte den med dig?
– Nej, det tänkte jag att du gjorde.
I väskan låg de Crandallska juvelerna. Nu är de stulna och borta.

Den här tidiga upplagan av Kitty och diamantstölden har ingen sammanfattande text. Så jag tog mig friheten att skriva ihop en själv. Den beskriver hyfsat bra vad den här historien kommer att handla om. Kitty träffar av en slump sin vännina Emily Crandall. Hon har precis ärvt en värdefull samling juveler. De är dem som kommer att stjälas och eventuellt hittas i slutet av boken av Kitty, så klart.

På resan dit åker Kitty från det ena stället till de andra. Hon träffar ett antal mystiska personer – Mrs Potter, den besynnerliga flickan Mary Mason, och en märklig herre som hon bestämmer sig för att förfölja.

Här kan du lyssna på det första kapitlet:

Två olika versioner

När jag var liten vill jag minnas att den här boken var en av mina absoluta favoriter. När jag nu läste den kände jag inte igen någonting. Anledningen är att den kraftigt reviderades i den nya versionen. Det gjorde den även i USA.

Originalet skrevs precis de två föregående böckerna av Mildred Wirt Benson 1930. I affärerna kom den ut året efteråt. 1961 reviderades den versionen av Harriet Stratemeyer och blev en helt annan historia. Hon tog också bort de rasistiska delarna i boken.

Jag har inte läst den reviderade svenska versionen än. Så jag vet inte hur den skiljer sig från den här tidiga utgåvan, än.

Romantiska diamanter och ologiska luckor

Jag blev besviken, det ska sägas. Dels gjorde rasismen mig uppriktig illa berörd (se bild). Sedan fick jag inte riktigt ihop historien. De måste vara bra klumpiga. Varför lämnar och behandlar man dyrbara diamanter på ett sådant vårdslöst sätt? Det är som att både Emily och mrs Willoughby ber om att bli rånade.

Exempel på rasism i Kittyböckerna
Exempel på rasismen i de tidiga Kittyböckerna

Men allt är inte dåligt i boken heller. Jag gillar att jag får en palett av skurkar att välja på, istället bara en, som det har varit i de tidigare böckerna. Här får jag klura lite. Sedan gillar jag böcker med diamanter i rent generellt. Det känns romantiskt på något sätt.

Det får ändå inte betyget att glimra. Det blir en tvåa för den här.

Bäst och sämst *Spoilervarning*

Sämst: Rasismen, igen. Det går ju inte att välja något annat.
Bäst: Att det finns fler misstänka än bara en.
Kittys belöning: Ett vackert armband besatt med ädelstenar.

Övrig information

Antal sidor: 182
Fjärde upplagan
Tryckt i Stockholm, 1964
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlström: 768-769
Upplagor:
1 – 1955
2 – 1957
3 – 1961
4 – 1964
5 – 1965
6 – 1967
7 – 1968
11 – 1977
12 – 1978
13 – 1980
14 – 1985
15 – 1989

Originaltitel: The Mystery At Lilac Inn
Utgivningsår i USA: 1931
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och kidnapparen
Nästa bok: Kitty och hemligheten på ranchen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *