Bo Wahlström – det andra B:et på B. Wahlströms förlag

1961 gick Birger, grundaren till bokförlaget B. Wahlströms bort. Han hade då styrt företaget ända sedan han själv startade det, 50 år tidigare. Nu skulle det vara upp till sonen Bo att ta över.

Stockholm, 1916.
Hantverkargatan i Stockholm, samma år som Bo föddes, 1916.

Bo föddes när Europa stod i brand, 24 februari 1916. Bara några dagar efter att den tyska armen påbörjade sitt anfall av franska Verdun.

Ett par år tidigare hade Bo:s pappa, Birger Wahlström, startat B. Wahlströms bokförlag och affärerna gick bra. Affärerna skulle dessutom fortsätta att gå bra vilket innebar att Bo hade sin egen framtid utstakad i familjeföretaget.

Det innebar bland annat att han efter studierna gav sig iväg på en studieresa inom förlagsindustrin i utlandet. I England närmare bestämt. När han kom tillbaka började han jobba i familjens förlag. Han skulle också introducera en av förlagets största framgångsserier – den om flygaresset Biggles.

Biggles gör entré

"Biggles åter i elden" Den första boken om Biggles.
”Biggles åter i elden” Den första boken om Biggles.

Birger var initialt emot böckerna om Biggles. Bo fick kämpa för att övertala honom att ge ut serien. När den sedan kom ut blev det en formidabel succé. Året var 1940 och Europa brann igen. Klart att en historia om ett flygaress kändes relevant för många småpojkar.

Bokserien fortsatte också att vara populär långt efter krutröken lagt sig och kriget var över. Under 50-talet skulle bland annat Göte Göransson, som även illustrerade för B- Wahlströms, producera en tecknad serie om Biggles. Den gjordes för tidningen Teknikens värld.

Ett brinnande engagemang

Bo var alltid väldigt engagerad i förlaget. I allt från tryck, till marknadsföring. Han tvekade inte heller att ge sig in i långa diskussioner med illustratörerna om hur omslagen skulle se ut. Bland annat med Bertil Hegland som gjorde många av omslagen till både Kitty- och Bigglesböckerna.

Pressbyråns kiosk vid slussen 1949
Pressbyråns kiosk vid slussen 1949

Det var också ungdomsböckerna som Bo intresserade sig mest för. Han läste de flesta manus innan de godkändes och gavs ut. Det var också Bo som såg till att böckerna kom ännu närmare kunderna. De började bland annat att säljas på Pressbyrån.

När så fadern gick bort 1961 var Bo redo att ta över.

Innovatören

Ge dig inte Annika!
En av Anna-Lisa Almqvists böcker om Annika och hennes hästäventyr.

Bo var också en påhittig typ. Hästböcker har alltid varit en populär genre och Wahlströms publicerade hästböcker av Anna-Lisa Almqvist, Marie Louise Rudolfsson, Sven Martinson, Eva Berggren, Thea Oljelund, Bonnie Bryant, Judith Berrisford liksom systrarna Christina, Diana och Josephine Pullein-Thompson. Böckerna nådde sin peak under 50- 60- och 70-talet.

Hjälm med Ponnyklubbens märke på
Wahlströms ville uppmana medlemmarna att bära hjälm när de red. För att göra det lite coolare fick medlemmarna ett litet märke att pimpa sina hjälmar med.

I samband med framgångarna kom Bo på att det vore en god idé att starta en klubb för alla dessa hästintresserade flickor. Det resulterade i Ponnyklubben. I medlemskapet ingick fyra tidningar per år, en årsbok, en olycksfallsförsäkring och ett litet märke som man kunde sätta på ridhjälmen. Det blev en enorm succé. 50 000 medlemmar senare hade Wahlströms ett enormt adressregister som de kunde nå med bokkataloger. Tjejer var dessutom den grupp som läste absolut mest.

Hans intresse för marknadsföring resulterade också i att han började lansera andra produkter som hängde ihop med böckerna. Bokserien om Angelique gick att komplettera med tröjor, parfym och blommor.

Framgång och kritik

Wahlströms Wahlströms ungdomsböcker fortsatte att vara mycket framgångsrika. Samtidigt som böckerna fick utstå en hel del kritik. Kulturetablissemanget förfasades över förlegade ideal och fruktansvärd moral. De menade att Wahlströms underbyggde rasism och kvinnoförakt.

Det ska sägas att Wahlströms inte verkar ha varit först på bollen när det gäller dessa saker. Om man jämför dem med Stratemeyersyndikatet som började revidera sina böcker om Kitty och bröderna Hardy 1959 så skulle de dröja tills dessa revideringar nådde Sverige. Personligen tycker jag att Kitty och diamantstölden är en av de värsta böckerna när det gäller dessa rasistiska stereotyper. Den svenska upplagan jag läste var från 1964 men amerikanska versionen reviderades redan tre år tidigare, 1961. Slutsatsen är alltså att det inte direkt brann i knutarna på förlaget att ändra texterna.

Och kanske var det därför en bibliotekarie i Gävle ordnade bokbål av B. Wahlströmsböcker.

Om allt detta sa Bo inget. Han höll sig utanför debatten och gissningsvis hade han ungefär samma hållning som Edward L. Stratemeyer – att alla biblioteksförbud och förmaningar snarare gjorde att hans böcker sålde ännu mer.

Senare skulle det också visa sig att kulturetablissemanget hade fel. De generationer som läste Wahlströms böcker blev faktiskt inte alls så förtappade som de trodde. De flesta är väl fungerande människor med god moral och ofta ett stort intresse för läsande.

Familjen

En sen april dag 2011 avled till sist Bo. Han hade då hunnit bli hela 95 år gammal. Kvar lämnade han sin hustru sedan mer än 70 år – Stina. Till hennes stöd fanns också deras barn Bertil, Gunilla och Kerstin. Av dem hade Bertil redan 1981 tagit över ledningen av familjeföretaget. Om honom handlar den sista delen i serien om de tre ägarna av Wahlströms vars namn börjar på B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s