Kitty och nyckelmysteriet

– Förra sommaren arbetade en grupp professorer tillsammans för att försöka lösa ett gammalt mysterium. Jag var med i den gruppen, förklarade Terry Scott.
Mannen hade kommit rusande efter Kitty. Han behövde hjälp hade han sagt. Nu förklarade han varför.
– Vårt sökande ledde oss till en outforskad del av Mexico där vi tänkte gräva efter en skatt. När vi hade grävt i flera veckor hittade doktor Jones och jag ett föremål som vi alla förstod var en ledtråd till skatten. Det var en stentavla. Samma natt försvann han med tavlan.
Kitty lyssnade nyfiket. Skatter och hemliga stentavlor, en försvunnen man. Hennes hjärna hade redan börjat arbeta på fallet.

Indiana Jones och Wilhelmina

The Clue of the Black Keys
Det amerikanska originalomslaget.

Jo, det luktar lite Indiana Jones över den här historien. Fastän Steven Spielberg bara var fem år när boken skrevs. Inte för att jag vet om han någonsin läste den. Året var 1951 men i Sverige kom den ut först 1966.

Eftersom Mildred Wirt Benson hade slutat skriva om Kitty vid det laget skrev. Istället skrevs den av ytterligare en ny förmåga, Wilhelmina Rankin, tillsammans med Harriet Stratemeyer. Wilhelmina skrev bara en bok och vem hon egentligen var har jag inte lyckats hitta någon information om.

Varma relationer

Det märks på stilen att något har hänt. Det känns mer följsamt och naturligt på något vis. Det finns också en fin värme mellan de olika karaktärerna som inte har funnits där innan. Bland annat när Hannah och Bess samarbetar och bygger ett tjuvlarm bestående av kastruller. Allt för att skydda Kitty som hela tiden trodde att allt de gjorde var att baka.

Det skrattas betydligt mer i boken också vid olika sammanträffanden. Dessutom får Ned viss konkurrens av den stiliga professorn Terry. I en passage tänker Kitty så mycket på professorn att hon nästan förlorar tennismatchen hon samtidigt spelar. Men bara nästan. Grejen med Kitty är ju att hon alltid är bäst. Det bevisas kanske allra mest när hon tvingas göra en tenta för att få åka med på en resa till Florida. Där har de studenterna suttit på den ena föreläsningen efter den andra. Sedan har har de åkt hem och läst böcker. Kitty läser också böcker. Några stycken på en eftermiddag sedan klarar hon samma tenta. Så bra är hon. 🙂

En annan liten detalj är att relationen till polisen verkar stärkas i den här boken. Kitty och River Heights bästa konstapel, Malloy har ett riktigt fint samarbete. I USA var det inte ovanligt att både Kitty och Bröderna Hardy fick kritik för att de inte respekterade myndigheterna tillräckligt. Kanske försökte Stratemeyersyndikatet här göra något åt kritiken.

Betyg

Jag gillar den här boken skarp. Det känns fräscht med den nya varma stilen, samtidigt som det är spännande hela tiden. Jag ger den en femma.

The clue of the black keys - illustration

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Det är nog det där med tentan i alla fall. Lite fånigt är det att Kitty är sååå bra.
Bäst: Hannahs inbrottslarm. Hela Hannah är bra i den här boken.

Övrig information

Antal sidor: 187
Tredje  upplagan
Tryckt i Stockholm, 1966
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 1317-1318
Upplagor:
1-7 – 1966
8 – 1968
9 – 1970
11 – 1977
12 – 1980
13 – 1987
14 – 1992
15 – 1997

Originaltitel: The Clue of the Black Keys
Utgivningsår i USA: 1951
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och den försvunna galjonsbilden
Nästa bok: Kitty och minkmysteriet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s