Curse of the Arctic Star – Nancy Drew Diaries

Becca en gammal vän till Kitty hör av sig och behöver hjälp. Hon arbetar på kryssningsfartyget ”Artic Star” och den senaste tiden har fartyget drabbats av ett antal olyckor. Man hittar bland annat en docka flytande i en pool omgiven av låtsasblod. Becca misstänker att någon försöker förstöra bolagets goda rykte. För att ta reda på vem som ligger bakom olyckorna bjuder hon in Kitty, George och Bess. Dessutom följer Bess nya pojkvän Alan med på resan. Mot bakgrund av havet, medan båten sakta tar sig igenom Alaskas fjordar försöker Kitty närma sig en lösning på mysteriet. 

Kittys nya stil

2013 bestämde sig Simon & Schuster för att försöka blåsa liv i Kittykaraktären. Därför startades serien Nancy Drew Diaries. Den består i nuläget av 19 böcker varav den här boken är den första.

Jag hade inte tänkt läsa de här böckerna, i alla fall inte än på flera år. Men sedan hittade jag alla böckerna som ljudböcker och ombestämde mig (jag tycker inte om ordet ångra.). Så jag laddade hem den första boken och har nu spenderat den senaste veckan med att lyssna på den innan jag somnar.

En prinsessas dagbok-serien av Meg Cabot.
En prinsessas dagbok-serien av Meg Cabot.

Förmodligen inspirerades den här serien av den flod av andra ”dagboksböcker” som släptest i början av 2000-talet; The Vampire Diaries, En Prinsessas Dagbok, The Carrie Diaries, med flera. Alla dessa bokserier blev senare film eller en tv-serie.

Serien försöker att modernisera Kitty och delvis påverkar det också karaktärerna. Kitty är till exempel inte fullt så felfri som hon är i den första bokserien. Det irriterade många gamla fans av bokserien andra tyckte att det kändes befriande – att även Kitty är mänsklig. Det hela är lite av en smaksak skulle jag gissa.

Tyvärr gavs aldrig den här boken ut på svenska. Som Kittyfan tycker jag givetvis att det är trist. Men det kanske kommer, 2017 gavs den ut i Norge, så skam den som ger sig.

Det amerikanska omslaget är gjort av Erin McGuire som verkar cool. På sin blog berättade hon att hon  sprang ner för trappan ett antal gånger, väl där nere gjorde hon en pose där hon snabbt tittade snett uppåt och någon tog ett kort på detta. Dessa kort inspirerade sedan omslaget där Kitty precis har sprungit fram till relingen och tittar snett uppåt.

Slutsats och betyg

Som jag har sagt tidigare (i min recension av Kitty – Fånge i öknen) så är jag inte helt förtjust i böcker som är skrivna i jag-perspektiv. Det gäller även den här boken. Däremot gillar jag verkligen miljön. Ett kryssningsfartyg på väg mot Alaska. I like.

Båt till alaska.jpg

En vanlig kritik mot boken är att man inte riktigt får veta hur gamla Kitty och gänget ska föreställa. Å ena sidan känns de yngre än 18 som Kitty oftast är. Å andra sidan har Bess en pojkvän som går i collage, och därmed är över 18-19 år. För mig spelar inte det här jättestor roll. Men för yngre personer kanske det gör det. Jag vet att när jag läste Kitty så var en av de saker jag gillade med henne, att hon verkade så himla mogen och vuxen. Det impade på mig. Det karaktärsdraget är inte fullt så framträdande här som det brukar vara. Vilket är en förlust.

Tarantella
Tobias spindel.

Å andra sidan tycker jag att det finns mer humor i den här tolkningen av Kitty. Särskilt när det gäller de små detaljerna, som med den bortskämda ungen Tobias och hans stackars föräldrar som är tvungna att leva med honom och hans tarantella.

Sedan finns det ett annat problem och det är att det boken innehåller ett stort persongalleri. Många av dessa har ingen större mening, förrän mot slutet när det visar sig att mysteriet kanske inte blir helt löst ändå. För att helt förstå ”Curse of the Arctic Star” måste man även läsa uppföljaren ”Strangers on a train” som utspelar sig när Kitty och hennes vänner tar sig hem från Alaska, med tåg. Därför är slutet lite av ett antiklimax. Samtidigt som jag givetvis måste läsa uppföljaren också. Uhgh..

Allt det här gör att jag ger den här boken en trea. En svävande trea. Eftersom jag ännu inte riktigt vet hur allt hänger ihop.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Jorjeana Marie
Jorjeana är duktig på att läsa in böcker.

Sämst: Att Kitty verkar mycket mer vimsig och osäker på sig själv. Hon brukar ju bara ”göra”. Inte sitter hon och väntar på sin tur och inte behöver hon alltid ha sina kompisar att hålla i hand.
Bäst: Humorn i detaljerna. De förstärks förvisso av den duktiga inläsaren av boken, Jorjeana Marie.

Övrig information

Antal sidor: 188
Första upplagan
Publicerad i USA den 5:e februari 2013 av Aladdin
Finns även som ljudbok men bara på engelska.

Ingår i serien Nancy Drew Diaries
Föregående bok: –
Nästa bok: Strangers on a Train

Andra omslag till boken:

Norge

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s