Kitty och den vita vålnaden

Kitty är på gång igen. Det finns nya mysterium att läsa och den här gången gäller det en av hennes pappas klienter, Mr. Sakamaki. Nyligen avled hans farfar och lämnade en stor gård på Hawaii efter sig. Gården döljer en hemlighet som ingen känner till. Det var i alla fall vad Mr. Sakamakis farfar sa innan han gick bort. Det sägs också att gården är hemsökt vilket inte hjälper saken. Samtidigt har ett syskonpar dykt upp. De påstår att de också är barnbarn till Mr. Sakamakis farfar och därför förtjänar en del av gården. Dessutom är ett farligt gäng, som kallas Dubbelskorpionerna intresserade av gården och dess paviljong. Kitty måste lösa alla mysterium så att farfaderns hemlighet inte hamnar i fel händer.

The secret of the golden pavillion
Det amerikanska originalomslaget till boken.

Till sin hjälp har Kitty hela gänget den här gången – George, Bess, Ned, Dave och Bert. Alla följer med till Hawaii. På Mr. Sakamakis gård upptäcker de en vacker gyllene paviljong och inne i den har någon hackat i golvet. Har det möjligtvis något med mysteriet att göra?

Välkommen till Hawaii

Det här är den 36:e boken om Kitty både i Sverige och i USA. Den tillhör också många Kittyfans favoritböcker och är något utav en klassiker. Vid det här laget hade Harriet Stratemeyer förmodligen börjat bli varm i kläderna, som spökskrivare till flera Kittyböcker. Det här var hennes femte bok. Under den här perioden blir det allt vanligare att Kitty reser. Det börjar med ”Kitty och häxans tecken” och blir sedan allt vanligare. Precis som här när Kitty och hennes vänner måste åka till Hawaii för att lösa bokens mysterium.

Som bekant var det alltid viktigt för Harriet att böckerna skulle innehålla något pedagogiskt element. Barnen som läste Kittyböcker skulle även lära sig något. I den här boken är det där något, saker om Hawaii. Deras blomsterleis och öarnas historia.

Blomsterlei
Blomsterleis använder man i Hawaii för att fira eller hedra någon.

Slutsats och betyg

Jag vill minnas att jag tyckte att den här var riktigt bra när jag var liten. Det är så mycket som händer i den. Det faktum att den utspelar sig på Hawaii gjorde inte direkt saken värre. Den kändes väldigt exotiskt.

Jag tycker fortfarande om boken även om själva historien inte längre känns helt klockren. Tidigt förstår man vilka typer som är skurkar och det som kvarstår är hur Kitty ska avslöja dem och hur hon ska hitta farfar Sakamakis hemlighet. Lite som ett Columboavsnitt. Till saken hör att jag gillar Columbo, så det räcker till en fyra. 🙂

Slutligen är det bara en sak som jag funderat på. Det är att Bert (Burt) och Dave har börjat dyka upp i varenda bok. Vilken funktion fyller de? Egentligen ingen. Jag hade velat ha med dem mer när det verkligen behövs – för att föra historien framåt.

En illustration från den amerikanska versionen av boken.
En illustration från den amerikanska versionen av boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Burt och Dave dyker upp. Innerst inne vill jag nog inte att Bess ska ha en pojkvän. Inte George heller. Hon borde kanske ha en flickvän. 🙂
Bäst: Jag gillar att de är på Hawaii. 😀

Övrig information

Antal sidor: 199
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1970
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1541-1542
Upplagor:
1-4 – 1970
5 – 1975
6 – 1977
7 – 1980
8 – 1985

Originaltitel: The Secret of the Golden Pavilion
Utgivningsår i USA: 1959
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och den mystiska teaterbåten
Nästa bok: Kitty och spökvagnen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s