Kitty och bönemattans hemlighet

Ett ljud från ytterdörren fick Kitty att hoppa till. Alla i huset sov – vem kunde det vara? Tyst smög hon ut i hallen. Då såg hon hur någon ryckte åt sig den turkiska bönemattan!
– Stanna! ropade hon och kastade sig över tjuven, men han släppte inte taget om mattan.

The Mysterious Mannequin
Det amerikanska originalomslaget till boken.

Från ingenstans skickas plötsligt en turkisk matta hem till familjen Drew. Carson tror att den kan ha ett samband med en av hans forna klienter. En man som drev en mattbutik i River Heights. Sedan en tid är han dessutom försvunnen. När det sedan visar sig att mattan innehåller hemliga ord och budskap kan ingenting stoppa Kitty. Hon ger sig i kast med att lösa mysteriet med mattan.

Det visar sig snart att spåren leder till en mystiskt skyltdocka som också har försvunnit. Först måste Kitty hitta den. Mysteriet verkar också ha en koppling till Istanbul i Turkiet.

Boken

Den här boken gavs ut 1970 och är därmed den första boken som kom ut det årtiondet. Jag vet inte varför men på något sätt känns skillnaden mellan 1969 och 1970 större än vanligt. Kanske för att skillnaden mellan 60- och 70-talet känns stor. Sedan splittrades ju Beatles 1970 också… Snacka om slutet på en era. Det var också samma år som World Trade Center-tornen invigdes och Norge upptäckte sin olja.

Beatles
1970 fick Paul McCartney nog och hoppade av Beatles.

Inget av det verkar ha någon som helst effekt på Harriet Stratemeyer som är författaren bakom även den här Kittyboken. Den skrivs som vanligt under pseudonymen Carolyn Keene. I Sverige kom boken ut 1976.

I boken figurerar en hel del muslimer. Det jag tyckte var intressant var att de kallas för Muhammedaner. Jag vet inte om det beror på översättaren eller om det begreppet även användes i den amerikanska versionen också. Jag är också lite osäker på hur PK det begreppet är. Enligt min uppfattning är det ordet något man använt som skällsord på extremmuslimer. Men jag kanske har feltolkat det hela. Ändå tycker jag inte att boken är rasistiskt. Begreppet används inte på det sättet, utan mer som istället för muslim. Vilket jag tror beror på okunskap. Nåväl. Det om det.

Slutsats och betyg

Egentligen är det inget fel på den här boken. Det är ett stabilt mysterium där Togo dessutom tar mer plats än vanligt. Han är lite överallt.

Särkilt gillar jag hur mysteriet sakta byggs upp med den mystiska mattan, den försvunna mannen och skyltdockan. Det behövs inte mer än så.

Sedan tycker jag i och för sig att man krånglar till det lite för sig med en hel radda olika misstänkta, deras bröder och kusiner och allt blir onödigt rörigt. Det är bokens stora minus för mig. Jag blir också lite besviken över slutet där jag hade önskat mig en större skatt. Samtidigt som den de hittade var väldigt fin också. 😀

Jag väger mellan en stark trea och en svag fyra…. Det blir den senare.

Mannequin - Illustration
Illustration från dem amerikanska versionen av boken. Notera Togo.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att det blev så rörigt med ”alla” skurkarna.
Bäst: Att Kitty verkar så genuint intresserad av Turkiet, Istanbul och Islam!:
69310828_224384998503994_9185476677113741312_n.jpg

Övrig information

Antal sidor: 196
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1976
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1857-1858
Upplagor:
1-4 – 1976
5 – 1978
6 – 1979
8 – 1992

Originaltitel: The mysterious mannequin
Utgivningsår i USA: 1970
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och sjöodjuret
Nästa bok: Kitty och den talande roboten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s