Efter att ha köpt ett antal pergamentbilder får fårbonden som köpt dem ett mystiskt telefonsamtal. Personen i andra änden uppmanar honom att dechiffrera meddelandet i pergamentet och rätta till det som har blivit fel. Bonde känner att han inte riktigt klarar av det själv och ber Kitty om hjälp. Och snart dras Kitty in i ett nytt mysterium som involverar kidnappare, utpressare och en talangfull pojke. Frågan är bara vad meddelandet i pergamenten betyder…
Det här mysteriet löser Kitty främst tillsammans med sina gamla skolkamrat Junie Flockhart. Det är hennes pappa som äger en pergamentfabrik som ligger i närheten av Triple Creek Farm, där alla fåren bor.
En av dessa finner en väg in i Kittys hjärta – ett litet lamm som Kitty kallar för Cheerio.
I närheten bor också en mystisk man som sålt pergamenttavlorna till familjen, Sal Rocco. Vem är han egentligen?
Boken
I USA gavs den här boken ut 1977 för första gången, under pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författaren var Harriet Stratemeyer som skrev de flesta Kittyböckerna under 60 och 70-talet. I Sverige kom boken ut 1979 för första gången.
Jag tycker att boken känns tydligt inspirerad av ”Fåglarna”. Men den filmen kom ut hela tretton år före den här boken skrevs. Så jag vet inte om min riktigt teori håller. Sedan figurerar ju inte skräckfåglarna så mycket i boken som titeln utlovar ändå. Nåväl, jag ser ett lysande tillfälle att posta ett klipp från fåglarna ändå. 😀
En annan intressant sak med boken är att den är den första Kittyboken som innehåller ett bibelcitat:
Det får mig att fundera på om boken kanske är inspirerad av Omen istället. Den kom ju ut 1976. Innehöll inte den någon konstig fågelscen också?! Så är det nog.
Slutsats och betyg (spoilervarning)
Som jag redan sagt lovar titeln mer skräckfåglar än vad boken sedan levererar. Kitty och Junie blir attackerade av ett gäng läskiga fåglar. Sedan lyckas de ta sig därifrån och går och äter glass istället. Hur och varför fåglarna attackerade får vi sedan aldrig riktigt veta.
Själva mysteriet och fokus handlar om de här pergamenttavlorna och deras egentliga innebörd. De är vackert målade och ändå har Kitty givetvis inga problem med att göra varsina kopior av dem. Hon är inte bara en duktig detektiv, hon är en mycket talangfull målare också. 😀
När Kitty sedan närmar sig en lösning på mysteriet bygger det på en hel del lösa antaganden. Vilket jag inte är så förtjust i. Jag gillar när det hänger ihop mer logiskt – om man hittar en hårig filt kan man misstänka att det finns ett husdjur i närheten, osv. Nej, lösa antaganden drar ner betyget.
Det jag annars gillar med mysteriet är att hela gänget inte är med på varje sida. Kitty och Junie fungerar bra ihop och det känns fräscht. Det dröjer till sidan 158 innan George, Bess, Ned, Burt och Dave dyker upp.
Allt det här sammanlagt gör att mitt betyg för den här boken inte blir mer än en tvåa.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Varför attackerar fåglarna Kitty och Junie?
Bäst: Att Kitty fick vara ifred de första 150+ sidorna.
Övrig information
Antal sidor: 200
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1979
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2042-2042
Upplagor:
1-3 – 1979
4 – 1981
5 – 1991
6 – 1997
Originaltitel: The Strange Message in the Parchment
Utgivningsår i USA: 1977
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och skelettmysteriet
Nästa bok: Kitty och hästtjuven