Det mystiska ödetorpet

I ett nytt spännande fall för vännerna Monika och Peter som tillbringar sommarlovet långt in i mörkaste Småland. En stilla idyll till det yttre. Men – det förfalla ödetorpet visar sig gömma föga idylliska hemligheter…

Det ligger nämligen en tryckt stämning över torpen intill den stuga som Monika och hennes föräldrar hyrt. Monika tror att det beror på farbror Svensson som sprider obehagskänslor varthän han går. Snart dyker även Peter upp och Monika är ivrig att visa honom den vackra dammen i närheten. Där finns också ett ödetorp. Men torpet är inte alls öde. Hjälpredan Anton säger att det spökar där. På natten har man nämligen sett ljus och man tror att det är vålnaden efter gubben som hängde sig där, som går igen. Men Monika och Peter är inte övertygade. De tror att något annat är i görningen… något lurt!

Boken

Det här är den fjärde och sista boken om Monika och Peter och den skrevs 1962, under pseudonymen Rut Hall. Bakom pseudonymen gömmer sig Eva Berlin som senare återkom med ytterligare en bokserie på B. Wahlströms – nämligen ”Mica löser ett fall”-serien. Den första boken i den serien gavs ut 1968.

Böckerna om Monika och Peter har alla utspelats på olika ställen. Den första i Roslagens skärgård, den andra i Stockholm, den tredje på Mallorca och den sista i Småland. I trakterna av Tranås närmare bestämt.

Jag spenderade delar av mina somrar i Tranås, eftersom min farmor och farfar bodde där. Jag berättar det eftersom det gör att jag har en viss lokalkännedom och kan berätta att detaljerna i boken inte helt verkar överensstämma med verkligheten. Mig veterligen har det aldrig legat någon konfektyrfabrik i Tranås och Aleby har jag aldrig hört talas om. Däremot minns jag den gamla bilverkstaden som fanns i utkanten av centrala Tranås. Med andra ord verkar inte Eva ha varit särskilt mycket i Tranås, om ens alls.

I boken ansluter Peter till Monika under sommaren. Egentligen skulle han ha spenderat sommaren med sin mamma och pappa, men när hans farfar blir allvarligt sjuk avbryts semestern nere i Tyskland och Italien, och Peter blir inbjuden till Monikas familj istället.

Kronologiskt har det då gått ett år sedan Monika och Peter träffades första gången – i den första boken. Relationen verkar också utvecklas till något mer än bara vänskap. Även och Peter och Monika inte verkar fullt medvetna om det själva.

Peter gillar inte tjejer med för mycket smink. Egentligen gillar han nog mest Monika.

För mig är det givet att de blir ett kärlekspar, efter bokseriens slut. Kanske gifter de sig till och med.

Slutsats och betyg

Det här är absolut inte den bästa boken i serien om Monika och Peter. Det kanske till och med är den sämsta och kanske var det anledningen till att det inte blev någon fortsättning. Den största anledningen till att jag tycker det är att halva boken går på tomgång. Det hade behövts lite mer action och det känns lite som att det beror på att författaren saknade inspiration eller vilja. Det finns nämligen utrymme för det i historien. Eva bygger också upp det så. Men sedan är det som att motorn hackar sig. Och andra halvan är rätt händelselös. Det känns verkligen synd för annars gillar jag miljön och idén med att en rånarliga gömmer sig i de småländska skogarna. Eller är det ett spöke?

Genom bokserien har Eva ändå verkligen lyckats med att fånga de olika miljöerna som Monika och Peter befinner sig i. Jag har känt igen mig och drömt mig tillbaka till mina barndomssomrar, när man smyger runt med sin bästa kompis och gör saker. Eva har också varit duktig på att skapa fina relationer mellan karaktärerna som känns väldigt familjära. Samtidigt som tidens anda märks… Som när Peter ska börja dua Monikas pappa (istället för att kalla honom herr/farbror Malm). Ett problem som inte finns idag och som jag tror att många yngre skulle bli väldigt konfunderade över. (Dureformen slog igenom i slutet på 60-talet.)

Peter börjar dua Monikas föräldrar.

Nåväl, allt som allt gör det här att jag ger den här boken en tvåa i betyg. Den kanske till och med är svag.

Bäst och sämst *Spoilervarning

En 60-tals bobfrisyr.

Sämst: Att den här boken hade kunnat vara så mycket bättre om bara något mer mystiskt hänt.
Bäst: Att Monika klippt sig i en ny (för sin tid) modern kort frisyr. Lite som på bilden härintill verkar det.

Övrig information

Antal sidor: 142
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1962
Bokomslag: Inte angivet
Wahlströms boknummer: 1102

Föregående bok: Fallet Isabella
Nästa bok: –

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *