Kitty, George och Bess är och hälsar på Charlie, en god vän till Kittys pappa, som har ett hotell uppe i bergen i staten Washington. De ser alla fram emot en lugn och skön vecka. Men Kitty märker snart att det inte alld blir en fråga om ridning och fågelskådning som hon trott. Istället blir hon och hennes vänner indragna i en kamp på liv och död.
Någon försöker skrämma Charlie till att sälja hotellet billigt, det är helt klart. Skogsbränder, skallerormar och diverse sabotageförsök leder Kitty på spåret efter den misstänkte. Men vad har legenden med den gamla guldgruvan med saken att göra? Har det verkligen funnits någon gruva och om så är fallet, finns den kvar? Finns det kanske till och med guld i den?
Boken
Det här är den 107:e boken i originalserien om Kitty Drew och den gavs ursprungligen ut 1992. I Sverige gavs den ut i den onumrerade serien 1994. Boken skrevs gavs som vanligt ut under pseudonymen Carolyn Keene och den verkliga författaren är hittills okänd.
Det här mysteriet utspelar sig i spåren av de gamla guldletarna. I olika omgångar gav de sig iväg till de outforskade delarna av nordvästra USA (och Kanada) i jakt på guld. I den här berättelsen finns det en myt om en av dessa farbröder. Han ska ha upptäckt en ny guldådra men strax efter det försvann han spårlöst.
Ligger det något i myten och hänger det ihop med sabotagen som Kittys vän utsätts för? Tillsammans med George och Bess försöker Kitty hitta sanningen.
I boken nämns också Guldådrad kvarts, vilket jag blev nyfiken på. I boken står det att Guldådrad kvars är mer värdefull än vanligt guld och det stämmer. Det beror på att kvarsten är så ovanlig och bara har hittats på ett fåtal ställen i världen.
Kvarsten kommer i olika färger och skiftningar men den pärlvita anses vara vackrast och är därför mest åtråvärd.
Av stenarna kan man sedan göra mycket vackra smycken.
Slutsats och betyg
Jag befinner mig nu i ett fint flow, där alla Kitty-böcker jag läser håller en hög och bra nivå. Den här boken är inget undantag.
Efter att ha läste den var jag ändå tvungen att dubbelkolla om den här boken också låg till underlag för spelet ”The Secret of Shadow Ranch”. Jag tyckte nämligen att delar av berättelsen påminde om spelet. Det finns också likheter med boken som det spelet i sin tur bygger på – klassikern ”Kitty och hemligheten på ranchen”.
Det är absolut inget som ligger boken i fatet. Det är snarare en komplimang.
Jag gillar det mesta med den här boken, förutom att tempot kanske dippar ibland. Annars är det mesta bra. Ett spännande mysterium i en trevlig miljö, guldjakt och skallerormar. Spännande värre!
Jag ger boken en strak fyra i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Ska man vara petig så verkar det lite ooootroligt att ingen verkligen har hittat den där guldgrävaren, på alla dessa år!
Bäst: Sandtrixet!
Övrig information
Antal sidor: 155
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1994
Bokomslag: Aleta Jenks
Upplagor:
1 – 1994
Originaltitel: The Legend of Miner’s Creek
Utgivningsår i USA: 1992
Omslag: Förutom den svenska utgåvan verkar den bara ha givits ut i hemlandet, USA
Föregående bok enligt den amerikanska utgivningen: Kitty och värdshusets gåta,
Nästa bok enligt den amerikanska utgivningen: Kitty och gyllene hästen
Föregående bok: Kitty och skuggan ur det förflutna
Nästa bok: Kitty och mysteriet i Alaska
Den här boken tyckte jag var extra bra när jag läste den på 90-talet! 😀
Jag önskar jag hade läst den då. Min första runda med Kittyböcker slutade 89 skulle jag tippa. Och egentligen tycker jag att många av de bästa och mer kompletta historierna kommer på 90-talet. Med undantag för vissa böcker både för och efter, som så klart är också bra. 😀
Jag började läsa Kittyböcker 93 -94 tror jag och fortsatte säkert till 99. Jag läste både nyutkomna böcker, gamla och nytryck av gamla, så hade inte riktigt koll vad som var nytryck eller nyutkommet i början. Men fastnade! Men nu inser jag att jag tyckte en del av de allra första var riktigt bra. kitty I spökhuset, tornrummets hemlighet, ekot i grottan, nyckelmysteriet för att nämna några. Och att i slutet blev de mer och mer lika, kitty blev i slutet av varje bok dumdristig och försatte sig i knipa. Kvaliteten gick ner upplevde jag ju längre serien gavs ut. Förresten, hur vet man att man är en riktig kittynörd? Jo man handlar julklappar, ser en förpackning med vridna stearinljus, hugger dem direkt, tänker asa sidney, ler förtjust åt alla och är otroligt nöjd med sig själv. Hände mig i söndags 😀😃 😀 God Jul!
Hahaha… Ja precis. Jag kommer ihåg när jag var på en fest för ett tag sedan och såg en klocka som såg ut som den jag föreställer mig i ”Kitty som detektiv”. Så står jag där och undrar om den möjligen har något hemligt litet lönnfack. Ingen förstår varför jag är så fascinerad av en gammal klocka! Förutom du och alla andra Kittynördar.
Ja, och sedan är kvalitén väldigt varierande. Nu när jag läst om böcker har vissa, som jag upplevde som mindre bra när jag var yngre, växt. Andra som jag kom ihåg att jag gillade jättemycket är inte alls lika bra som jag minns dem.
God Jul och Gott nytt år i efterskott. 😀
Ser det framför mig, folk tänker vad har det flugit i henne nu!? 😀 😀 kitty och det gåtfulla ansiktet tyckte jag om när jag var liten men nu tyckte jag att den var rörig. Och vi ska inte prata om kitty och det flygande tefatet! Ojojoj 🫣