Alla som känner mig vet att jag är usel på att komma ihåg bemärkelsedagar. Som tur var skickade WordPress en påminnelse, eller en faktura, hur man nu väljer att se på saken. Nu har det gått ett år sedan ag registrerade den här sidan. Jag har också förnyat min prenumeration så sidan kommer att fortsätta. Dessutom har jag ju bara kommit till den 37:e Kittyboken. Jag har över hundra kvar!

Jag har dessutom välsignad med ett enormt tålamod. 🙂

Ett växande projekt

När jag började med det här projektet var jag betydligt mindre ambitiös än jag är nu. Faktum var att jag egentligen hade tänkt köpa Kittyböcker för att göra ett fint soffbord med bokomslagen i decoupage.

Sedan köpte jag några böcker på Tradera. Väl med dem i hand ändrade jag mig. Inte kunde jag ha sönder de här böckerna. De måste läsas istället. Det är alla böckers lycka.

Men jag kunde ju inte bara börja läsa Kittyböcker hur som helst. Det måste finnas någon större mening med det. En hemsida, där jag skriver om dem. Samtidigt som jag läser dem. Allihopa!

Perfekt! 😛

Vänta nu, hur många böcker är det?
Över tvåhundra!!! Herrejesus! :O

Men jag började i alla fall. Från bok numer ett, ”Kitty som detektiv – klockmysteriet” till den 37:e boken, ”Kitty och spökvagnen” som jag håller på med nu.

Bröderna Hardy, Penny Parker och Mary, Lou

Redan som liten visste jag dessutom att Kittys universum låg väldigt nära både Mary, Lou:s och Bröderna Hardys. Frågan var om jag skulle ta med även dem i mitt projekt. När jag sedan började skriva om olika spökskrivare, Stratemeyersyndikatet och B. Wahlströms insåg jag snabbt att de nog borde vara med på ett hörn också. Allt hänger ju ihop som en spindelväv. Därför har mönstret blivit att varann bok jag läser är någon av de andra, eller en Penny Parker.

Penny Parker upptäckte jag när jag läste på om Mildred Wirt Benson. Hon är den spökskribent som förmodligen betytt mest för hur gamla tiders Kitty Drew var. Kitty är något utav hennes skapelse. Därför blev jag nyfiken när det visade sig att Penny Parker ändå var den som inspirerade Mildred mest. Då måste hon ju nästan vara bättre än Kitty. Att lära känna Penny Parker har varit en av höjdpunkterna med det här projektet.

Illustratörer, Instagram, tv och film

Jag brukar ofta säga att allting blir roligare ju mer man engagerar sig. Givetvis kunde jag därför inte enbart nöja mig med allt ovanstående. Jag började fundera på illustratörerna som iscensatt Kitty. Särskilt efter att jag lärde mig mer om Bertil Heglands öde. Eftersom jag tidigt skaffade ett konto på Instagram åt den här sidan så upptäckte jag också andra länders tolkningar av Kitty. Det visade sig främst att Kittyfans från andra länder var intresserade av svenska Kitty. Därför bytte jag snabbt språk från svenska till engelska på Instagram. Och jag hoppas att det inte stör någon.

Jag blev också nyfiken på TV-serierna och filmerna med Kitty. Så det dröjde inte länge innan jag hade plöjt mig igenom och betygsatt alla dem. Vilket var väldigt intressant. På något sätt blev min egen bild av Kitty tydligare när jag såg andras tolkningar. ”Ja, så är Kitty!”, ”Nej, så skulle hon aldrig göra” osv. Särskilt skulle jag rekommendera de gamla filmerna från 30-talet. De är inte bäst men de är kul. Den bästa Kittytolkningen hittills, enligt mig görs av Pamela Sue Martin på 70-talet. Hade den kombinerats med George och Bess från den kanadensiska TV-serien hade det varit strålande.

Under året hade även en ny Kittyfilm premiär. Till mångas förtjusning. Andra var mer tveksamma, vilket jag tror har att göra med att Kitty framstår som så osedvanligt ung i filmen. I nuläget har filmen 5.7 i snittbetyg på Imdb.

Dataspelen

En annan rolig upptäckt under året har alla dataspelen med Kitty varit. Jag visste faktiskt inte ens att de fanns när jag började med det här projektet. Eftersom mitt mål ändå var att göra den här sidan till den mest kompletta Kittysidan insåg jag snart att jag måste skriva om dem också. Till en början hade jag inte tänkt att börja spela dem själv. Sex månader senare har jag precis börjat spela mitt femte spel – ”Tomb of the Lost Queen”. Jag gillar verkligen de här spelen som lyckas alldeles utmärkt med att göra en modern tolkning av Kitty. Till skillnad från många serier och filmer, enligt mig. Jag rekommenderar dem varmt för alla som gillar pussel, deckare och whodunnits.

Trailer till spelet jag håller på med nu. Så småningom kommer jag att skriva om det.

Det ska sägas att jag inte kunde börja spela alla spelen själv. De flesta finns att köpa på CD, men eftersom jag inte har det på min dator fungerade inte det. Några av de tidiga spelen har dessutom blivit så gamla att det kan finnas systemfel där dagens moderna datorer inte kan spela den gamla informationen. Det första spelet jag kunde spela var ”Trail of the Twister” från 2010. Däremot har jag sett walkthroughs av alla de tidigare spelen och skrivit om dem. När jag så småningom kommer att börja skriva om de spel jag spelat, så kommer jag även att betygsätta dem.

Andra planer

Den som följer med i utvecklingen vet att jag har börjat skriva artiklar som tar sig an kvinnliga detektiver. Både ur ett populärkulturellt och verkligt perspektiv. Den kommer att fortsätta när jag har tid och inspiration.

Om jag känner mig själv rätt blir det förmodligen ännu fler saker som kommer att hända under det kommande året. Följ mig gärna och tveka inte att kommentera – är det någon speciell Kittybok du vill att jag ska läsa? Något annat du vill att jag ska skriva om. Let me know! 😀

De bästa upptäckterna från året

Kittybok
Kitty och tornrummets hemlighet

Bok, från någon av de andra serierna
Danger at the Drawbridge

Boköverraskningen
Kitty och mysteriet på Dimmornas hed – oväntat bra för att vara en nyare bok.

Illustratören
Marco Rostagno – Italiens psykadeliska Kittytolkare

Spelet
Treasure in the Royal Tower