Mannen som försvann – Bröderna Hardy

En falsk ögonläkare opererar i Bayportområdet. Han lovar att bota blinda och synskadade men lurar istället av dem pengar. Tillsammans med sina söner är Fenton Hardy skurken på spåren. Sönerna har dessutom ytterligare ett mysterium att lösa. I samband med ett biobesök genomfördes nämligen ett rån och Chet anklagas för att ha genomför det. Han är dessutom snart spårlöst försvunnen. Istället springer bröderna på en mystisk ung flicka som verkar vara inblandad i båda mysterierna.

A Figure in Hiding
Det amerikanska originalomslaget.

Hardybröderna har verkligen fullt upp i den här boken, som börjar med att de bara vill gå och se den nya actionfilmen som alla pratar om. Filmen har samma namn som boken –  ”Mannen som försvann”. Inte kunde Frank och Joe veta att verkligheten snart skulle överträffa dikten. En rånare försvinner med 900 dollar och i nästa sekund försöker de rädda den unga flickan Virginia Sinder från att ta livet av sig.

Historien kommer också att leda dem till den högst obehagliga ögonläkaren Grafton, som utnyttjar människors svagheter på det mest skamlösa sätt.

Boken utspelar sig mest i trakterna av Bayport. Förutom en liten del som utspelas i Boston, Massachusetts.

Boken

I Sverige var det här den 15:e boken som gavs ut om bröderna Hardy. Enligt originalutgivningen är det däremot den 16:e och den gavs ursprungligen ut redan 1937. 1965 skrevs boken om av James Duncan Lawrence (som även skrev några Kittyböcker senare) men jag är osäker på om den versionen någonsin gavs ut i Sverige.

Mannen som försvann
Hemmets journals version av boken, genom Disney’s bokklubb.

I Sverige gavs den här boken även ut genom Disney’s bokklubb. Den version är densamma som B. Wahlströms.

Som vanligt dolde sig Leslie McFarlane bakom pseudonymen F. W. Dixon. Vid det här laget ska han ändå ha börjat tröttna rejält på att skriva om bröderna Hardy. Hans dotter, Norah McFarlane Perez, har senare berättat att efter varje bok brukade Leslie säga; ”Jag ska aldrig mer skriva en ny ungdomsbok.” Men sedan hopade sig räkningarna och snart hade han börjat skriva en ny Hardybok. Som jag berättat i tidigare inlägg om Leslies böcker hade Leslie, precis som många andra, det svårt under depressionen.

Depressionen gör sig också påmind i de typ av brott som hans skurkar genomför. De drar sig inte från att utnyttja samhällets redan svaga. I det här fallet handlar det om människor med olika ögonsjukdomar. Boken innehåller också en del läskiga scener med just den här ögonläkaren. Och valet av offer och tillvägagångssätt gör att han framstår som synnerligen grym. Tiderna måste ha varit svåra.

Utöver det beväpnar han sig ibland med olika kemikalier som han inte tvekar att använda:

Det här gjorde mig givetvis nyfiken. Vilket är den mest dödsbringande syran av dem alla?

Många menar att det är Botulinumtoxin. Det krävs nämligen bara 0,00000009 gram av den intravenöst, eller 0,00000027 gram vid inandning, för att ha ihjäl en vuxen människa. I sin renaste form är den också sex miljoner gånger giftigare än skallerormsgift. Vilket gör att det skulle räcka med ett kryddmått Botulinumtoxin för att ha ihjäl hela Sveriges befolkning.

Det utesluter därmed att det är den syran som doktor Grafton slänger vilt omkring sig i boken. Hade det varit den hade alla nämligen dött på fläcken.

Slutsats och betyg

Oavsett hur Leslie kände själv när han skrev de här böckerna så tycker jag att han har fått upp en god fart i de senaste böckerna som jag läst. De har ett högre och jämnare tempo än de tidigare böckerna och det uppskattar jag.

Jag uppskattar också en riktigt bra och grym skurk vilket den här boken verkligen levererar.

Sedan finns det som vanligt en del resta röda flaggor för de här tidiga böckerna när det gäller stereotyper. Här rör det sig om en person som är dövstum. På grund av det döms han för sitt läskiga utseende. Nej, det kan verkligen inte ha varit lätt att vara ”annorlunda” förr.

Chet dyker också upp, vilket som vanligt uppskattas. Nu är han kanske inte sitt allra vassaste jag i just den här boken men det får duga.

Det här är också den första boken jag läser om Hardypojkarna där Fenton verkligen tar hjälp av sina söner. Som att de har stigit i rang efter alla sina tidigare detektivframgångar. Det betyder också att Fenton är hemma och inte lika frånvarande som han annars har varit. Bra. Däremot tar tant Gertrude ett steg tillbaka i den här boken. Lite synd eftersom hon liksom Chet bidrar med en hel del humor.

Ändå är jag mestadels positiv till den här boken. Den gör det mesta som man förväntar sig att en Hardybok ska. Jag ger den en fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att man aldrig riktigt förklarar varifrån skeletten i garderoben (som man ser på framsidan) egentligen kom. Det är ju döda människor för i bövelen!

Bäst: Skurkens skurkaktighet.

Övrig information

Antal sidor: 187
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1968
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1406-1407
Upplagor:
1 – 1968
2 – 1971
3 – 1974
4 – 1977
5 – 1979
6 – 1984
7 – 1992

Originaltitel: A Figure in Hiding
Utgivningsår i USA: 1937
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Monstret i dammen
Nästa bok: Den sjunkna skatten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *