Mary, Lou och den frusna fontänen

Varför skriver någon anonyma brev till Mr Crandall och varnar honom för att flytta den vackra fontänen. Den som han köpte från ett ställe i närheten till Starhurstskolans område. Mary och Lou tycker att det hela verkar mycket underligt och börjar undersöka fontänen. Men det skulle de inte ha gjort. Plötsligt kommer en snöboll farande genom luften. En som innehåller en stor sten. En av systrarna träffas i huvudet.

Bokens originalomslag.

Men givetvis blir avskräcker de inte systrarna som bara blir ännu mer nyfikna. Vad är hemligheten med den frusna fontänen?

I boken bjudes det också på lite olika skridskotävlingar och givetvis försöker Lettie lägga krokben för systrarna.

Boken

Det här är den 26:e boken i serien om Mary & Lou. Som vanligt användes samma pseudonym som Kittyböckerna har – Carolyn Keene. I verkligheten skrevs den av Harriet Stratemeyer.

Boken gavs ut 1964 för första gången men i Sverige dröjde utgivningen till 1985. Den gavs också ut som den 29:e boken i serien, istället för den 26:e.

I historien har flickorna äntligen kommit tillbaka till Starhurst, efter att ha löst några mysterier på andra ställen i böckerna innan. Där är det vinter och isen har lagt sig över sjön. Det innebär givetvis att det blir lite skridskotävlingar. Grenarna är i vissa fall nytänkande, eller var hinderlöpning på is en vanlig gren förr?

Förutom hinderlöpning bjuder boken även på traditionell isdans.

Sedan dyker det även upp en ”gorillaman”. Den ska föreställa någon sorts Yeti, alltså en snöman. I slutet av 50-talet pågick både diskussion och forskning på Yetins eventuella varande eller icke varande. Enligt myten ska Yetis leva i Himalaya men några verkliga bevis hittades aldrig. Däremot började Yetis dyka upp som figur i olika berättelser – bland annat i ”Tintin i Tibet” som gavs ut fyra år innan den här boken.

En Yeti.

Slutsats och betyg

Jag har sett fram emot att läsa den här boken. Främst på grund av omslaget. Sedan gillar jag också berättelser som utspelar sig på vintern. Kanske känner jag mig mer hemma i dom berättelserna som nordbo. Skidor och snöbollar.

Här blir det mest skridsko dock i ett par fantastiska tävlingar. Jag har en viss svaghet för konståkning och hakar upp mig på att Lou och Scott åker sitt program utan någon vidare plan innan. De freestylar, vilket onekligen är väldigt imponerande!

Jag föredrar den första halvan av den här boken. Den har fin känsla. Sedan tycker jag kanske att den tappar lite på slutet. Historien hänger inte riktigt ihop och en hel del av systrarnas detektivarbete baseras på magkänsla, istället för verkligt arbete.

I en episod undrar jag också varför stadens lokala kläduthyrningsaffär inte börjar undrar varför folk helt plötsligt hyr konstiga kläder av hen…

Nåväl, mot bakgrund av allt det här ger jag boken en stabil trea.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Mary och Lou gissar.
Bäst: Fontänen, den verkar så himla fin och mystisk.

Övrig information

Antal sidor: 193
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1985
Bokomslag: Miralles
Boknummer Wahlströms: 2380

Originaltitel: The Riddle of the Frozen Fountain
Utgivningsår i USA: 1964
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och marmortigern
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och silverdelfinen

Föregående bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och den hotfulla häxan
Nästa bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och marmortigern

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *