I USA har Betty (Judy Bolton) en stor och trogen skara fans. Kanske mest efter bokserien om Kitty. Här i Sverige gick Betty inte riktigt samma öde till mötes. Bokserien blev ingen supersuccé, få vet vem hon är och efter tio böcker gavs inga fler ut. Varför blev det så egentligen?
Jag har precis läst den sista av de översatta böckerna och tänkte summera mina tankar kring bokserien i det här inlägget. Det första jag känner mig är faktiskt lite snuvad på konfekten. Till skillnad från många andra bokserier om flickdetektiver rör sig böckerna om Betty kronologiskt framåt. Det innebär att man bör läsa dem i ordning, särskilt eftersom vissa karaktärer som kan vara misstänkta i en bok och vän med Betty i nästa. Läser man den senare boken har man därmed spojlat den tidigare för sig själv.
Flickdetektiv med stort hjärta
Jag gillar ändå konceptet och det är trevligt att se hur olika karaktärerna utvecklas över längre tid. De blir äldre, förlovar sig och gifter sig.
Betty växer dessutom upp i en mindre stad, Farringdon, där alla känner (åtminstone till) alla. I bokseriens början märker man också av klasskillnaderna som var tydliga. När de första böckerna skrevs var det fortfarande depression i USA. I Bettys hemstad märks det främst i ”Betty och källarmysteriet” från 1932. Där misstänkliggör man en fattig person som Betty sedan börjar känna empati för. Särskilt eftersom hen går hem från skolan, arbetar och tar hand om en sjuk familjemedlem. Betty inser att alla inte är lika lyckligt lottade som hon själv och att det finns orättvisor i världen.
Den här, och liknande insikter, är något som inte händer Kitty. Kitty är mindre eftertänksam och ibland är fattiga personer snälla, ibland tjuvaktiga. Oavsett så funderar hon inte vidare på det. Betty å andra sidan är mer rättrådig. Hon fixar och donar, gärna så att fler ska hjälpas åt. Hon har också rött hår och den där impulsivitet som ibland gör att hon påminner om Anne Shirley i Anne på Grönkulla.
Sedan har vi mysterierna. Margaret Sutton som skrev 95% av alla Bettyböckerna sa att de dels byggde på hennes egen uppväxt. Utöver det hämtade hon inspiration till bokens olika mysterium från nyheter och tidningar. Hon skrev om saker som verkligen hänt. Det är en styrka med historierna, men mysterierna är mindre extravaganta än Kittys olika äventyr. De påminner mer om böckerna med Mårten.
Temat för mysterierna är ofta förlorade släktingar som man inte visste fanns. Det dyker också upp en hel del hypnotisörer och spådamer. Ibland är dem snälla, ibland inte…
Konstigast av alla böckerna om Betty är ändå ”Betty och röda ringens gåta” som innehåller en scen där Betty blir tvångsförlovad av en kille. Den var märklig. Det gör också den boken till den sämsta enligt min mening.
Varför slutade man ge ut serien
Inledningsvis pratade jag ändå om att jag kände mig snuvad på konfekten. Vilket handlar om en annan förlovning. Det blir nämligen inget med den där tvångsförlovningen, Betty gillar ju Peter. Så småningom förlovar de sig, och gifter sig. Men av någon märklig anledning valde B. Wahlströms att hoppa över både boken som beskriver hur de förlovar sig och boken där de gifter sig. Därför kände jag mig snuvad.
För mig kändes det också avsiktligt, som att man inte ville att unga svenska flickor skulle läsa om det på 70-talet. Vilket jag också kan förstå. Det hade förmodligen gått bättre om böckerna inkluderat någon sorts tidsmarkör, så att man visst att Betty gifte sig i slutet på 40-talet och inte 70-talet.
Jag tror också att B. Wahlströms inte kände sig bekväma med en gift flickdetektiv. Det bidrog nog till att man inte gav ut fler böcker i serien. Hur cool och bra Betty än var.
Allt detta är intressant eftersom Margaret kämpade för att böckerna om Betty skulle skrivas kronologiskt och inte som Kitty, som aldrig åldras.
Nåväl, serien lades ner. Synd tycker jag. Vid tillfälle ska jag försöka komma över fortsättningen på engelska. De finns ju 29 oöversatta böcker att läsa.
Mina favoritböcker
Nedan hittar du en lista över de böcker jag gillade mest i serien.