Trots att Kitty får den ena allvarliga varningen efter den andra bestämmer hon sig för at åka till Skottland. Där besöker hon sin mormors mor som förklarar att en släktklenod som Kitty skulle få är borta. Stulen? Samtidigt plågar några fårtjuvar området. Hänger stölderna möjligtvis ihop med den mystiska säckpipsvisan som Kitty hör spelas om natten.

Med på resan till Skottland är Bess, George och hennes pappa, Carson. Under resans gång besöker Kitty många av de sevärdheter som Skottland stoltserar med, Edinburgh och Höglandet. Hon lär sig till och med att spela en liten bit av den skotska folkvisan ”Scots wha Hae”. Nedan hittar du den i en version av The Corries. Kring den låten kretsar mycket av mysteriet.

Boken innehåller också en episod där flickorna koordinerad sin hudfärg till det skotska mönster som passar hen bäst, en brevlådeexplosion och några biljakter.

Boken

Den här boken gavs ut 1964. Samma år som Chrustjov besökte Sverige och partiet Kristen demokratisk samling (nuvarande Kristdemokraterna) bildas. Samtidigt blir det tillåtet att sälja p-piller. I Sverige gavs boken ut 1973.

Som vanligt skrevs boken under pseudonymen Carolyn Keene. Bakom den döljer sig Harriet Stratemeyer – precis som vanligt under den här tiden.

En sak som gör den här boken speciell är att Kitty besöker en av släktingarna på hennes mors sida. Kittys mamma dog ju som bekant när Kitty var tre år gammal. Senare får vi veta att det skedde i samband med en bilolycka. Men mer om det i en senare post. I den här boken stiftar Kitty bekantskap med sin mormors mor, Lady Douglas. En rar äldre dam som bor i ett fint hus på det skotska höglandet. Där har hon till och med en betjänt.

 

Det vackra skotska höglandet.

Slutsats och betyg

Jag började läsa den här boken samtidigt som jag kikade på datorspelet ”The Silent Spy”, som är inspirerad av boken. Båda historierna utspelar sig i Skottland och har anknytning till Kittys mamma. Eftersom jag dessutom är väldigt förtjust i området blev jag initialt väldigt inspirerad. Sedan… alltså… jag tycker inte att det här mysteriet var tillräckligt bra. Som någon sa ”Vad var mysteriet? Fårstöld?”. Problemet är att det hela berättas på ett rörigt sätt, lite mysterium, lite säckpipblåsning, prova kläder, annat mysterium som inte hänger ihop med det första, blåsa mer säckpipa, och så vidare. Man tappar den röda tråden. Det är däremot lite bättre i spelet som istället har utvecklats till ett spionmysterium.

Sedan gillar jag som sagt miljön och alla små detaljer som hör den till, men det räcker inte för att hålla intresset uppe. Det blir en tvåa för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Kitty lär sig spela säckpipa på en eftermiddag. ”Det är omöjligt”, säger experterna.

Bäst: Att Bess inte är lika pryd som de andra verkar vara:

Övrig information

Antal sidor: 197
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1973
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1685-1686
Upplagor:
1 – 1973
5 – 1976
6 – 1977
9 – 1992
10 – 1997

Originaltitel: The Clue of the Whistling Bagpipes
Utgivningsår i USA: 1964
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och ödeslottets hemlighet
Nästa bok: Kitty hittar en en skatt