Kitty i det öde huset

”Tillträde förbjudet” stod det på en nymålad skylt men det struntade Kitty i. Bess var borta och det var bråttom. Kitty tog sig igenom trådstaketet och vidare på en smal stig. Snart dök Bess upp. Vild i håret med revor på klänningen.
– Bess! utbrast Kitty ängsligt. Vad har hänt?
– Ingenting… ännu, flämtade Bess och lutade sig mot ett träd för att hämta andan. Men jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv.
Det visar sig att Bess blivit skrämt av ett nästan övernaturligt ljud, nära ett mossigt gammalt hus. Mystiska saker väntar på flickorna där.

Det amerikanska originalomslaget.

”Kitty i det öde huset” är den artonde boken om Kitty. I den är Kitty på jakt efter en arvtagerska som försvunnit, June Campbell-Roland. I samma veva springer det på det där mystiska huset. Det påstås till och med att någon mördats i närheten…

Till sin hjälp för att lösa mysteriet har Kitty kusinerna George och Bess. Carson hjälper också till på sin kant och Ned fladdrar förbi i en kort passage.

Sedan får vi även stifta bekantskap med mrs Labelle, Jules Raynad, Ramo och en hel drös med exotiska djur. Äventyret kommer också leda till en rätt så läskig flygolycka.

Här kan du lyssna på det första kapitlet i boken:

Succén fortsätter

När den här boken ursprungligen kom ut hade det gått tio år sedan den första boken om Kitty publicerades. Varje bok såldes i runt två och en halv miljon upplagor och Kitty hade blivit ett fenomen. Äntligen fick amerikanska flickor identifiera sig med en karaktär som styrde sitt eget öde och räddade upp varje situation. Det måste ha varit befriande.

Även den här boken är skriven av Mildred Wirt Benson. Hennes femtonde bok om Kitty. Intressant i den är att Kitty dels visar sig vara nästintill ett proffs på att reparera tavlor, i form av ett skadat porträtt. Intressant är också att Carson fyller år. Även om årstiden aldrig anges. Jag gissar att det inte är på sommaren. Då var det bara tre alternativ kvar. 🙂

Rasism och djurplågeri

David Attenborough med en fjäril på näsan.
David Attenborough föredrar sina djur vilda, eventuellt på näsan.

Det är också en av de böcker som nästan helt skrevs om i den reviderade versionen. Med tanke på hur ”zigenare” porträtteras så är inte det märkligt. Historien är också rätt så rå när det gäller djuren. Det är en död häst, en tam apa. Lejon, leoparder och vargar i bur. Så här ett hundratal David Attenborough-dokumentärer senare känns djurhållningen upprörande.

Slutsats och betyg

Jag tyckte att det här kändes sådär. Den första halvan av boken är rätt segt och oengagerat. Sedan kommer flygolyckan och det känns som att något lossnar. Den andra halvan är betydligt bättre.

Givetvis drar rasismen ner betyget. Trean blir en tvåa och det ska bli spännande att läsa den reviderade versionen.

Illustration från det amerikanska originalet.
Illustration från det amerikanska originalet.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Djurhållningen och rasismen.
Bäst: Episoden om flygolyckan är superspännande.

Övrig information

Antal sidor: 184
Andra upplagan
Tryckt i Stockholm, 1963
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 1072-1073
Upplagor:
1 – 1962
4 – 1967
7 – 1974
8 – 1977
9 – 1979
10 – 1985
11 – 1992

Originaltitel: The mystery at the moss-covered mansion
Utgivningsår i USA: 1941
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och koffertens hemlighet
Nästa bok: Kitty och den försvunna skattsökarkartan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *