Kitty, Bess och George kan inte tänka sig något bättre: De ska få göra ett grupparbete om glass! Men när de börjar intervjua ägarna till stadens två glassbarer upptäcker de att något är på tok.
Glassbaren ”Glass-struten” får en leverans på tio hinkar ananas- och papayaglass som ingen beställt. Och någon drar ur kontakten till frysen så att glass i stora mängder smälter bort. Flickorna inser att något skumt är på gång. Ska Kitty och hennes vänner lyckas lösa glassmysteriet?
Förutom att vi får följa med på Kittys äventyr innehåller den här boken även en del information om glass och glasstillverkning. Något för alla glassälskare alltså.
Boken
I USA publicerades boken 1995 för första gången. Som vanligt under pseudonymen Carolyn Keene. Vem som egentligen skrev boken vet vi inte. Däremot vet vi att det är den sjätte boken i serien som kallas Lill-Kitty i Sverige och Nancy Drew Notebooks i USA. Den översattes även till norska.
En rolig detalj med boken är att Kitty och hennes klasskompisar i en scen lyssnar på när deras fröken läser ur ”Trollkarlen från Oz”. Harriet Stratemeyer, som skrev många av de ”vanliga” Kittyböckerna och dessutom ledde företaget som kom på Kitty Drew (Stratemeyersyndikatet), avled när hon tittade på filmatiseringen av ”Trollkarlen från Oz” för första gången. Det hade förmodligen ingenting med filmen i sig att göra. Hon var gammal. Däremot reagerade jag på att just den boken nämndes.
Slutsats och betyg
Glass och mysterier, två bra saker i sig. Frågan är om de går att kombinera? Javisst gör de det! Jag gillar särskilt episoden när Kitty, George och Bess får följa med Sid när han visar hur man gör glass. Det i sig flirtar också med de gamla Kittyböckerna som alltid skulle innehålla något pedagogiskt element och här får vi lära oss mer om glass.
En annan sak som man återupplivat i den här boken är mer klassiska cliffhangers. De flesta kapitel slutar mitt i en ”action”-scen och det känns härligt nostalgiskt.
På det stora hela gillade hela mysteriet också – någon saboterar för den ena glassbaren, vem? Och sedan får man följa Kitty allteftersom hon försöker lägga ihop den ena pusselbiten efter den andra.
Möjligen saknar jag Kittys nemesis, Brenda Carlton, som inte är med i den här boken. Istället får man irritera sig på en kille som heter Mike. Han har väldigt konstiga idéer för sig när det gäller glass och så är han kille. Vilket kan vara en konstig sak för flickor som är åtta.
Precis som med många andra Lill-Kittyböcker är jag positiv till den här boken och jag ger den fyra glassar.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Att Brenda inte dyker upp och säger något dumt.
Bäst: Att boken handlar om glass. 😀
Övrig information
Antal sidor: 97
Första upplagan, fjärde tryckningen
Tryckt i Finland, 2001
Bokomslag: Cliff Miller
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 1997
Originaltitel:
Utgivningsår i USA: 1995
Andra omslag till boken:
Föregående bok: Fotboll och fula trick
Nästa bok: Den försvunna kameran