– Någon har använt mitt fartyg för att frakta elfenben från Afrika, hit till Alaska, berättade Henry Wilcox.
– Är det olagligt? undrade Kitty. Här säljs ju massor av elfenbensskulpurer.
– De är tillverkade av elfenben från valrossar, inte från fridlysta elefanter. förklarade Kittys pappa.
– Har polisen ingen aning om vem som ligger bakom smugglingen? frågade Kitty.
– De tror att det är jag, svarade Henry dovt.

Kitty hade sett fram emot en spännande semester i Alaska – men när hon kommer elfenbenssmugglarna på spåren blir den mer äventyrlig än hon någonsin kunnat ana. Bland annat genom att hon försöker sig på att åka hundspann.

Med på semestern följer även George som snart inleder någon sorts romans med Henrys son Steve som däremot verkar ha ett horn i sidan till Kitty. Beror det på att det är han som ligger bakom smugglingen eller beror det på något annat?

Boken

Det här är den 53:e boken i spin-off-serien Nancy Drew Case Files-serien. Till skillnad från originalserien så riktar sig den serien till en något äldre publik. Det märks främst genom att vissa böcker innehåller mord. Det gäller inte just den här boken.

”Kitty och mysteriet i Alaska” gavs ursprungligen ut 1990 i USA. Som vanlig under pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författaren är däremot okänd, än så länge.

I boken åker Kitty som sagt till Alaska. Där träffar hon en några människor som håller på med hundspann. De ska dessutom snart ställa upp i olika hundspannstävlingar som utkämpas i Alaska. Några av bokens mest spännande scener utkämpas också i hundspann. Därför letade jag rätt på en video med en kille som åker hundspann i Alaska.

Däremot ska det tilläggas att piskor är helt förbjudna i tävling och få personer lär använda den överhuvudtaget på sina spann. Använder man en sådan under tävling blir man automatiskt diskvalificerad. Man kan också blir avstängd från framtida tävlan.

Slutsats och betyg

Jag gillar den här boken men så utspelas den ju i Alaska tillsammans med massor med hundar. Det är minst sagt stämningshöjande.

Annars tycker jag att mysteriet är ok, trots att jag listade ut vem som var den skyldige rätt så tidigt. Helt säker kan man ändå inte vara förrän även Kitty listat ut hur allt ligger till.

Jag gillar också att Steves främsta hundspannsrival är en tjej som dessutom har insett att om man sjunger för hundarna så springer de bättre. Hon brukar sjunga ”This land is your land”. Lite lagom amerikanskt patriotiskt så där:

Som vanligt gillar jag också att inte hela gänget alltid följer med på varje mysterium. Här är det bara George, Carson och Kitty. Det gör att historierna och den andra karaktärerna kan få ta mer plats och det är bra.

Jag ger den här boken en fyra i betyg. Mest för den härliga atmosfären men också för att boken är rätt så trevlig.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att det var för lätt att lista ut vem skurken var.
Bäst: Hundspannen.

Övrig information

Antal sidor: 194
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1993
Bokomslag: Penalve
Boknummer Wahlströms: 2663
Upplagor:
1 – 1993
2 – 1994
3 – 1996
4 – 1999

Originaltitel: Trail Of Lies
Utgivningsår i USA: 1990
Utöver det amerikanska och det svenska omslaget hittade jag dessutom den till höger, men jag vet inte vilken utgåva det är (upplösningen är dessutom fruktansvärd):

Föregående bok: Kitty och värdshusets gåta
Nästa bok: Kitty och fången på Rock Island