Vintern har kommit till River Heights och den årliga vinterfestivalen närmar sig. Kitty och hennes vänner Bess och George ska arbeta som volontärer på festivalen. Dessutom har de turen att få besöka vargreservatet i närheten och träffa den nya kullen av vargungar. Men redan första kvällen upptäcker man att två vargar saknas i reservatet. Vargflocken uppträder underligt och personalen är mycket orolig. När Kitty dessutom får reda på att det finns vissa som anser att vargreservatet bör stängas så bestämmer hon sig för att undersöka mysteriet med de försvunna vargarna. 

Plötsligt en natt visar sig en underlig varelse under fullmånen inför alla skräckslagna festivalbesökare. Varelsen ser ut som en blandning av människa och varg. Och därmed har Kitty inte bara en gåta att lösa, utan två. Eller är båda sammanlänkade på något sätt?

Intrigen tätnar ytterligare när någon verkar vilja sabotera vinterfestivalen på olika sätt. Kitty springer också på en mystisk spådam som varnar henne för ytterligare faror. Och mer faror blir det men inte hindrar det Kitty från att försöka lösa mysteriet.

Boken

Den här boken var den sista som gavs ut i Aladdinserien och därmed även den sista boken i originalserien med Kitty. Sammanlagt blev det 175 böcker, varav 142 gavs ut på svenska. Aladdinserien består av de sista 15 böckerna i serien som i USA gavs ut på förlaget Aladdin. Förlaget tillhörde fortfarande Simon & Schuster men var en underavdelning.

Böckerna känns främst igen eftersom de amerikanska versionerna har Kittys berömda siluett på omslaget. Den finns även på några av de svenska utgåvorna. Medan man tog bort den på andra.

Ett annat kännetecken är att böckerna på engelska innehöll fler ”fel” – grammatiska och faktiska. Enligt Wikipedia beskrivs bland annat Ned som blond i just den här boken till exempel. Och alla vet ju att han är mörkhårig egentligen.
Teorin är att redaktörerna fokuserade mer på den nya Girl Detectiveserien och därför släpptes en massa missar igenom.

Den här boken gavs ursprungligen ut 2003 i USA. På svenska kom den ut 2005 och den verkliga författaren bakom pseudonymen Carolyn Keene är okänd för den här boken.

I boken rör sig Kitty mellan vinterfestivalen och vargreservatet. Det är inte första gången som Kitty försöker lösa ett mysterium med försvunna vargar. Det skedde även i ”Kitty och mysteriet i vargarnas rike”. I den boken reagerade jag på att vargarna behandlades rätt så naivt. Det var därför skönt att läsa den här boken som beskriver relationen mellan varg och människa på ett mer korrekt sätt. Med andra ord finns det ingen person i boken som tror att vargar är ett bra husdjur.

Däremot pratas det om varggarn:

Jag har givetvis kollat runt på nätet för att hitta mer information. Finns det verkligen varggarn? Och visst finns det det. Däremot verkar det inte riktigt så fantastiskt som författaren vill låta påskina. I nedanstående film kardar en kvinna varghår men för att få det bra blandar hon ut det med lammhår. Sedan verkar det funka bra.

En annan sak som det finns mycket av i boken är kaffe. Det dricks nämligen kaffe på var och varannan sida. Mocha Latte verkar vara Kittys favorit, men det går bra med vanligt också… Jag reagerar på det eftersom målgruppen för de här böckerna inte brukar dricka så mycket kaffe. I vanliga fall brukar Kitty och hennes vänner dricka olika sorters soda istället.

En kopp kaffe eller fem?

Det avslöjas också att Hannah är en hejare på att baka scones. Äppel- och kanelscones närmare bestämt. Det lät så gott så jag letade reda på ett recept. 😀

Något annat ovanligt med boken är att det figurerar en varulv i den. Det tillhör inte heller vanligheterna.

Slutsats och betyg

Det fanns mycket som jag gillade med den här boken. Särskilt flirtarna med gamla tiders Kittyböcker, i form av både spåtanter och varulvar. Annars brukar de nyare böckerna vara så himla snusförnuftiga och verkliga, men jag gillar när de är lite ”flummiga”.

Som jag redan har varit inne på är karaktärerna däremot inte lika naiva när det gäller vargarna och det blir det ett stort plus för. Här får vargarna vara vargar och det är bra.

Jag gillade också miljön. Särskilt vinterfestivalen. Sist jag läste en Kittybok på vintertema utspelades den i Minneapolis och då klagade jag på att man inte märkte av vintern över huvudtaget. Särskilt som det visade sig att Minneapolis har en riktigt fin vinterfestival. I den här boken fick jag allt som jag saknade i den boken. Isskulpturer, långfärdsskidor, snö, snöstorm, isbad, vinterbelysning och varma drycker när det är kallt ute. Hög mysfaktor alltså.

Jag ger den här boken en härlig fyra. Kul!

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: De misstänkta hade kanske kunnat vara lite mer intressanta.

Bäst: Vinterstämningen.

Övrig information

Antal sidor: 155
Första upplagan
Tryckt i Nørhaven A/S, Danmark, 2005
Bokomslag: Patrick Whelan
Boknummer Wahlströms: 3185
Upplagor:
1- 2005

Originaltitel: Werewolf in a Winter Wonderland
Utgivningsår i USA: 2003

Föregående bok: Kitty på farlig jakt
Nästa bok: Kitty Den man minst anar