De olympiska konståkarna är i stan och Kittys kompisar är överlyckliga. De ska alla få vara blomsterflickor vid uppvisningen. Alla utom Kitty. Fy vad orättvist! Tänker Kitty. Hon hade ju också skrivit upp sig på listan, men någon har suddat ut hennes namn. Nu är Kitty den enda som inte får åka in på isen och plocka upp beundrarnas blommor. Om hon inte lyckas ta reda på vem som helt iskallt har tagit hennes plats…

Livet är inte alltid rättvist och inte blir det bättre när någon fuskar. För vem har strukit Kittys namn och satt dit sitt eget istället? I sin blåa anteckningsbok skriver Kitty upp namnen på de fyra misstänkta; Megan, Danielle, Susan och Mandy – någon av flickorna som skrev upp sig på listan precis före eller efter Kitty. Nu gäller det bara att följa ledtrådarna och lista ut vem den skyldiga är. Då kan Kitty återupprätta sin heder och få plats som blomsterflicka igen.

Den här boken handlar främst om Kitty och Bess. George är också med på ett hörn, men eftersom hon föredrar hockey framför konståkning har hon inga ambitioner om att bli blomsterflicka.

Boken

Den här boken släpptes i USA 1996 för första gången och det är den tionde boken i serien om Lill-Kitty. I Sverige kom boken ut 1999.

En rolig detalj med boken är att en verklig skridskoåkare Kristi Yamaguchi som blev världsmästare i konståkning 1991 och 1992. Hon vann dessutom OS-guld 1992, i Albertville. Det är henne som flickorna i River Heights mest ser fram emot att få se i isshowen.

I boken nämns också de ryska (OSS) OS-mästarna i paråkning. De borde därmed vara Natalia Mishkutenok och Artur Dmitriev som också vann 1992.

Slutsats och betyg

Jag är lite svag för böcker som handlar om när Kitty själv drabbas av någon orättvisa. Som i den här boken… För visst hade hon skrivit upp sitt namn på listan och när hon sedan säger det till fröken så blir hon inte trodd. Då är det svårt att inte känna med stackars Kitty.

Det är också då som böckerna i den här serien är som bäst. När den tar upp dilemman som man känner igen från sin egen barndom. Att någon inte törs, är självisk eller avundsjuk. Känslor som inte alltid är helt lätta att hantera när man är liten. Så ibland blir det fel.

Sedan är Kitty alltid väldigt moralisk och gör det rätta. Trots sin ringa ålder. Hon har ett stort hjärta och så är hon ju Kitty Drew också.

Mysteriet i den här boken känns dessutom ovanligt svårt – att någon har suddat ut Kittys namn på en tavla. Det kan ju vara vem som helst. Så hur ska Kitty kunna hitta den skyldiga och dessutom kunna bevisa det?
Men visst sjutton lyckas hon med det också.

Jag ger den här boken en fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Kitty hittar beviset på ett rätt så slumpartat sätt.
Bäst: Att alla är så snälla med varandra på slutet.

Övrig information

Antal sidor: 93
Första upplagan
Tryckt i Finland, 1999
Bokomslag: Aleta Jenks
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 1999
2 – 2005

Originaltitel: Not Nice on Ice
Utgivningsår i USA: 1996
Andra omslag till boken:

Föregående bok: Bus eller bovar?
Nästa bok: Frimärksgåtan