På tåget hördes röster längre bort i vagnen.
– Det är någon som försöker åka gratis! konstaterade George.
Plötsligt flämtade alla tre flickorna till av överraskning, de kände igen den lilla fripassageraren som Coya, den indiska pojken de nyligen träffade på perongen. 
– Du får inte åka utan biljett, förklarade konduktören barskt.
Kitty hade rest sig upp och när Coya med ens fick se henne lyste hans bekymrade ansikte upp av hopp. Han smet undan konduktören och sprang fram till henne.
– Snälla miss, rädda Coya! bad han. Låt dem inte skicka hem mig till min grymme far!

I det här mysteriet dras vi in i en spännande värld av mysterium som alla har med Indien att göra. Coya arbetar på en Cirkus tillsammans med sin far, Rai. Men hans pappa är av den elaka sorten och därför rymmer Coya till Kitty.

Samtidigt har Kitty, George och Bess upptäckt ett mystiskt hus på Anita Allisons tomt. Det har dolda tunnlar och gömmer en skatt. Dessutom har Kitty fått en helig elfenbenselefant av Rai. Den har mystiska krafter påstår han.
Hur hänger allt det här ihop egentligen?

När Edna ville att döda människor skulle återuppstå

Även den här boken skrevs ursprungligen av Mildred Wirt Benson. Det var hennes tionde bok om Kitty. Fast i Sverige gavs den här ut efter hennes elfte, ”Kitty och de försvunna bevisen”.

Det finns en märklig historia kring just den här boken. Under den här tiden balanserade nämligen Harriet Stratemeyer rollen som både mamma och chef. Det betydde att hon inte hann skriva ihop alla idéer till böckerna som hon brukade och därför fick hon ibland hjälp av systern, Edna. Därför är det här är en av de böcker som hon fantiserade ihop.

Hennes idéer var kända för att de var mycket mer bisarra än Harriets. En tanke i den här boken var till exempel att några personer skulle dö, för att sedan återuppstå i en dramatisk scen. Hon diskuterade ivrigt scenen med Mildred.

Långt senare fick Mildred frågan om hon någonsin skrev scenen. ”Givetvis inte”, svarade hon. Sedan tittade hon i sina anteckningar och sa att ”Ja just det, det var det där fruktansvärda synopsisen som jag inte kunde göra något åt”.

Mildred får ett erkännande

En annan intressant detalj med den amerikanska reviderade versionen från 1974, är att den innehöll ett erkännande av Mildred som den verkliga författaren.

Ett erkännande görs härmed till Mildred Wirt Benson, som under författarnamnet Carolyn Keene skrev de ursprungliga NANCY DREW-böckerna.
The Mystery of the Ivory Charm, 1974

Mildred skrev den här boken under ett hektiskt år. Inte för att OS i Berlin gick av stapeln samma år, inte heller för att Hooverdammen blev klar i Kalifornien och inte för att Stalin påbörjade sin stora utrensning. Inte ens för att hon kände sig hotad av att ”Borta med vinden” släptes samma år. 1936 hade Mildred bara fullt upp med sitt eget arbete.

Det året gav hon ut en Mary och Lou-bok, två Kay Tracey-böcker, två böcker under sitt eget namn, en novel som hette ”Carolina Castle” och hennes första tre böcker om Penny Nichols. Året därpå såg ungefär likadant ut.

Harriet Stratemeyer kunde inte har varit nöjdare med en skribent än hon var det här året med Mildred.

– Jag behövde inte ha pennan i min hand förrän jag kommit till sidan 60, skrev hon i ett brev till sin syster Edna. Den här boken behöver så få editeringar att jag lika gärna kan göra dem allteftersom jag läser, fortsatte hon.

Ju mer Mildred skrev desto bättre verkade hon vara.

Slutsats

Harriet har dessutom rätt. Den här boken är bra och jag blir sugen på att läsa mer av det Mildred skrev under den här perioden. Historien är intressant med sina exotiska element. Mildred får utan bekymmer med alla karaktärer som ska vara med, vännerna, Carson, Ned och Hannah. Alla är lagom mycket med och mysteriet bjuder på en del överraskningar. Dessutom blir det extra plus för Bertil Heglands ursnygga omslag med elefanten. Trots Kittys mörka hår (i böckerna beskrivs hon som rödblond) har hon aldrig varit snyggare.

Boken får en fyra, en stark sådan.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Anita Allisons virrighet aldrig riktigt förklaras. Jag tolkar henne som hypnotiserad, i trans, eller hög ibland, men får aldrig veta vad det beror på.
Bäst: Att den här historien är lite med världslig och exotisk. Även fast den utspelas i River Heights så känns det roligt när Indien liksom flyttar in.

Övrig information

Antal sidor: 181
Tredje upplagan
Tryckt i Stockholm, 1963
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 973-974
Upplagor:
1 – 1959
5 – 1967
6 – 1968
8 – 1974
10 – 1977
11 – 1979
12 – 1984

Originaltitel: The Mystery of the Ivory Charm
Utgivningsår i USA: 1936
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och de försvunna bevisen
Nästa bok: Kitty och ruinens hemlighet