Där stenplattan hade suttit öppnade sig ett långsmalt fack! Kitty vågade knappt hoppas på att finna någonting, men stack i alla fall in handen och kände efter. En ask! Kitty förlorade ingen tid. Hon grep hastigt tag i den och sedan sprang Kitty, Bess och George nedför den långa pelargången.
– Här är vi nog säkra sa Kitty. Nu ska vi se vad asken innehåller!
I den här boken får Kitty i uppdrag att hitta den försvunna dansösen Florianna Johnson. Hon var förlovad med en kille som hette Walter Heath och tillsammans var de mycket lyckliga. Sedan hände något och Florianna försvann. Strax efteråt dog Walter och trots att Florianna var borta testamenterade han ändå allting till henne.
Floriannas syster, Mrs. Fenimore är fortfarande vid liv. Hon har även en dotter, Joan, som är lite strulig. Om bara systern hittades skulle allt bli bättre. Problemet är att Kitty bara har några veckor på sig annars upphör hennes arvsrätt.
Mildred slutar skriva om Kitty
Den här boken var den 22:a boken om Kitty i originalutgivningen. I USA kom den nämligen ut efter ”Kitty och hemligheten på den gamla vinden”. Medan den i Sverige gavs ut efter ”Kitty och zigenarmysteriet”. När Zigenarmysteriet skrevs hade förhållandet mellan Harriet Stratemeyer och Mildred Wirt Benson börjat bli riktigt surt och det började lida mot slutet. Mildred skulle snart ersättas och efter den här boken skriver hon bara en till bok om Kitty – ”Kitty och den maskerade mannen” från 1953.
Valthornssnäckor och skummisar
Jag måste säga att jag blev riktigt lycklig efter att ha läst det första kapitlet av den här boken. Det börjar så bra med att någon stjäl familjens Drews tre rosenbuskar. Sedan kommer herr Weatherby som är River Heights lokala musselfiskare och säljer sin fångst. Kitty köper några musslor och upptäcker givetvis en pärla. Vem vill inte veta hur de här ska gå?
I all härlighet går det ändå inte riktig som jag trodde att det skulle gå. Historien gör liksom en avstickare från den pärlsmugglarhistoria som jag snabbt diktat upp i mitt huvud. Resultat är ändå inte dåligt. Tvärtom så är det bra. I synnerhet blir jag fascinerad över de här valthornssnäckorna som det skrivs en del om. De ska tydligen kunna producera någon färg. Vilket jag inte hittar några bevis för när jag sedan googlar dem. Men vafasisken, man kan inte få allt…
Historien är ändå bra och den håller hela vägen till slutet. Det blir en fyra för den här boken. 🙂
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Jag blir aldrig riktigt engagerad i det här med Joan och hennes upptåg.
Bäst: När Bess visar att hon minsann är en rådig flicka!
Övrig information
Antal sidor: 190
Femte upplagan
Tryckt i Falun, 1968
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 1241-1242
Upplagor:
1-2 – 1965
4 – 1967
5 – 1968
9 – 1978
10 – 1979
11 – 1984
12 – 1986
13 – 1992
Originaltitel: The Clue in the Crumbling Wall
Utgivningsår i USA: 1945
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och spöket på Stora Skuggan
Nästa bok: Kitty och skorstenens hemlighet