Akta er för Dimmornas hed, sa kvinnan. En gång i tiden var området tillhåll för mördare och andra ondskefulla personer. Numera är det deras vålnader som huserar där. Kitty har precis anlänt till det gamla godset Moorsea, som är omgjort till hotell. Hon ser fram emot en efterlängtad ledighet, och att bada i havet, spela tennis och rida tillsammans med sin kompis *George. Men de hinner knappt packa upp sina väskor förrän underliga och skrämmande saker börjar inträffa på Moorsea. Går en galning lös i trakten? Eller talar ryktet sant spökar det på Dimmornas hed?
På Englands sydvästra kust ligger vackra Dartmoor och alldeles i närheten av den utspelar sig det här mysteriet. Där ligger nämligen världshuset Moorsea Manor som drivs av Annabelle och Hugh Peterson.
Kitty och ’George åker dit för lite välbehövd semester. Men som vanligt när Kitty planerar att ta det lugnt, blir det allt annat än det. Det visar sig nämligen att världshuset drabbas av den ena olyckan efter den andra. Det verkar som om någon vill förstöra gårdens ryckte och tvinga paret Petersons bort därifrån. Kitty måste naturligtvis försöka lista ut vem.
Vackert och förrädisk
Sån är heden. Helt plötsligt drar dimman in och så är man borta. 🙂 Njae… riktigt så illa är det inte. Men visst är det fint i Dartmoor:
Det var också i Dartmoor som Sir Arthur Conan Doyle klassiska Sherlock Holmes-roman ”Baskervilles hund” utspelar sig. Det refereras också till den i historien i boken, vilket jag tycker är lite kul. En av de första vuxenböcker som jag läste direkt efter min ursprungliga Kittyperiod, var just ”Baskervilles hund”.
I USA släpptes den här boken som nr 150 i originalserien. En magnifik siffra. B. Wahlströms valde att hoppa över en del böcker så här motsvarar den nr 134 i ordningen. Däremot innehar den en annan magnifik siffra. Det är nämligen den 3000:e boken som B. Wahlströms ger ut i serien med de röda och gröna ryggarna. Inte illa pinkat.
Tyvärr har jag inga uppgifter om vem som egentligen skrev den här boken. Det är inte helt ovanligt när det gäller många av de senare böckerna. Jag hoppas däremot att det kommer att ge sig med tiden och att den verkliga författaren bakom pseudonymen Carolyn Keene och den här boken träder fram. Komsi, komsi! 🙂
Slutsats och betyg
Jag gillar den här boken skarpt och över två kvällar lyssnade jag på ljudboksversioen av den. Vilket rekommenderas. Jag gillar egentligen det mesta med boken, miljön, karaktärerna, hunden och historien. Som dessutom bjuder på en trevlig tvist på slutet i form av att det var osedvanligt svårt att lista ut vem skurken var. Extra plus för det.
* Sedan tycker jag att det är slarvigt att hen som skrev baksidestexten inte kan hålla isär George och Bess. För tydlighetens skulle deltar alltså inte Bess i det här mysteriet. Det är George som följer med Kitty till heden och ingen annan. Kanske är det också en del av framgången. Jag tycker historien blir tydligare när inte alla Kittys vänner måste delta i varje bok och mysterium.
Jag blev väldigt positivt överraskad över den här boken. Det blir en stabil fyra i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Felet i baksidestexten. Kardinalknas!
Bäst: Det överraskande slutet. Mycket bra.
Övrig information
Antal sidor: 189
Andra upplagan
Tryckt i Falun, 2006
Bokomslag: Andreas Bennwik
Boknummer Wahlströms: 3000
Upplagor:
1 – 2001
2 – 2006
Jag hittade den även som ljudbok, på svenska.
Originaltitel: Mystery at Moorsea Manor
Utgivningsår i USA: 1999
Föregående bok: Kitty och miljonvinsten
Nästa bok: Kitty och smaragdens gåta
Övriga bokomslag:
