Kitty försöker hjälpa den nyinflyttade grannen och följer med henne till en obebodd gammal herrgård. Någon har dessutom tagit möblerna i huset. De som grannen hade ärvt. Det Kitty däremot hittar i huset är en gammal häxsymbol. Den leder henne till de holländska delarna av Pennsylvania. Kitty, George och Bess åker dit för att försöka hitta tjuven. Där träffar de Amishfolket som snart får för sig att Kitty är en häxa. De försöker få henne att lämna stället. Vilket spelar tjuvarna rätt i händerna. Men Kitty är inte den som ger upp i första taget.

Så småningom dyker även Ned upp, med Burt och Dave i släptåg. De åker häst och vagn eller Neds ”gräddvita sportbil”. Jag visste inte att den var gräddvit.

Det äts också en hel del godsaker i den här boken. Särskilt av Bess som blir bjuden på ditten och datten av fru Kreutz som flickorna bor hos samtidigt som de försöker hitta familjens försvunna dotter, Manda. Eller försvunnen och försvunnen. Pappan har sagt åt henne att försvinna och aldrig dyka upp igen. Kitty har ändå övertygat honom om att det kanske inte var rätt sak att göra. Så han har ångrat sig men då hade Manda redan hunnit gå upp i rök. Därför ger han Kitty i uppdrag att hitta henne igen.

Mennonit eller Amish

Det här är den 33:e boken i serien om Kitty och den spökskrevs av Harriet Stratemeyer. Året var 1955. Samma år som Kalla kriget inleddes på riktigt, i takt med att Västtyskland förklarar sin självständighet, Warszawapakten uppstår och den första atomubåten åker på sin första seglats.

I den svenska översättningen åker Kitty till Mennoniterna, istället för amishfolket som hon gör i det amerikanska originalet. Mennoniter är inte samma sak som Amish. Amishfolket är en utbrytargrupp från Mennoniterna. De bröt sig ur för att de tyckte att Mennoniterna hade blivit för moderna.

Jag tror att den svenska översättaren, Ann Westborn, gjorde om dem till Mennoniter för att Amishfolket inte var lika bekanta för den svenska läsaren 1969.

Mennoniter hade funnits i Europa sedan 1500-talet medan Amishgrupper dök upp först på 1700-1800-talet. De flesta av dem tvingades också att fly från Europa till USA och därför var de inte lika bekanta. Idag gissar jag att det snarare är tvärtom. Jag var tvungen att googla Mennoniterna eftersom jag inte visste vilka de var.

Från och med den här boken blir det allt vanligare att Kitty lämnar River Heights för att lösa sina mysterium.

Slutsats och betyg

Jag gillar att mysteriet utspelar sig i Amishmiljön. För mig som vuxen tillför det ett extra lager där Kitty dels måste tackla fördomar, där hon själv blir kallad för häxa, samtidigt som hon försöker lösa sina mysterier. Sedan tycker jag ju att amishkulturen är fascinerande.

Däremot förvaltas inte miljön eftersom själva mysteriet inte är särskilt spännande alls. Vem som är skurken vet vi förhållandevis fort. Resten är saker som Kitty och hennes vänner råkar ut för- Jag hade önskat att historien hade innehållit mer hemligheter, häxor och annat som omslaget verkar lova. Istället blev jag mest besviken.

Jag ger den här boken en svag tvåa. Att den inte får en etta beror enbart på miljön med Amishfolket. Hade den utspelat sig i River Heights hade den fått en etta.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: För få skurkar, lönnrum, häxor och mystiska saker.
Bäst: Amishmiljön.

Övrig information

Antal sidor: 186
Nionde upplagan
Tryckt i Falun, 1976
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1458-1459
Upplagor:
1-5 – 1969
9 – 1976
10 – 1978
11 – 1981
12 – 1985

Originaltitel: The Witch Tree Symbol
Utgivningsår i USA: 1955
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och de röda skorna
Nästa bok: Kitty och fönstermysteriet