I tidningen utannonserar någon en stor belöning till den som lyckas hitta en försvunnen medeltida fönstermålning. Kitty bestämmer sig för att försöka leta rätt på den och övertalar Bess och George att följa med. Resan bär till Charlottesville i Virginia där många tror att fönstret finns. Där bor de på den gammal herrgården Ivy Hall som hyrs av en vidskeplig skådespelerska. Snart visar det sig att hon tror att det spökar i närheten. Mystiska ljud hörs nämligen om natten.
Jag minns inte direkt vilken Kittybok som var min första men det står mellan tre böcker. ”Kitty och diamantstölden (den reviderade versionen)”, ”Kitty och spökvagnen” och den här boken. Därför är det lite med andakt som man läser just dessa böcker.
Jag har vags minnen av saker i den här boken. Andra saker hade jag helt glömt. Som hela den här påfågelsgrejen – påfågelsfötter, -fönster och en riktig en.
Det enda jag kom ihåg var att det var något hemligt med ett fönster.
Det visar sig också att George och Bess relation till David (tidigare Dave) Evans och Bert (Burt i det amerikanska originalet) Eddleton utvecklats till något intimare:
Här kan du lyssna på det första kapitlet i boken:
Historia är inte helt okomplicerat
Boken är den 34:e boken i serien och den skrevs egentligen av Harriet Stratemeyer, 1956. Med påfallande lätthet vidrör hon de mörkare delarna av Virginias historia. Kitty rör sig lätt på plantagerna och i de gångar som ”negrerna” använde för att ta sig från den ena byggnaden till den andra.
Själv hoppar man nästan till. Det här är förvisso en del av historien men det är nog bara vita personer på 50-talet som kan förklara den perioden så kallt och okomplicerat.
Den här boken reviderades senare, förhoppningsvis skrevs de här delarna bort eller om.
Sedan var det en annan sak jag reagerade på:
Idag används oftast ordet ”slyna” som ett nedsättande ord för sexuellt frigjorda kvinnor så jag hajade verkligen till. Som jag senare har förstått det så var det inte hur ordet användes förr i tiden – 1969, till exempel, i en Kittybok. Då syftade man mer på en kvinnlig variant av ordet slyngel. Det kan vara bra att veta. 😀
Med allt detta sagt innehåller boken också en passage som helt enkelt är Kitty när Kitty är som bäst:
Betyg
Det var rätt så många olika saker som jag funderade på när jag läste den här boken. Främst historia, både när det gäller slaveriet, vårt språk och glasblåsarkonst, vilket spelar en viss roll i den här boken.
Efter lönnrum, gåtor och andra klurigheter så är jag väldigt förtjust i Kittyböckernas pedagogiska delar. Att skatten i den här boken består av ett fönster är både kul och oväntat. Det leder dessutom till en mängd funderingar: Hur gör man när man gömmer ett fönster? Hur fraktades fönstret från medeltida England till Virginia i första taget? Det borde ju ha gått sönder för länge sedan, borde det inte!? Roliga saker att klura på innan upplösningen på bokens sista sidor.
Men sedan var det ju allt det andra också.
Jag tycker att det goda tar ut det onda och jag ger den här boken en trea i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Att den mörka slaverihistorien beskrivs så okomplicerat som den gör. Inte för man måste ta in en stråksektion eller så. Men något mer, eller inget alls.
Bäst: Att skatten är ett fönster.
Övrig information
Antal sidor: 187
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1969
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1488-1489
Upplagor:
1-5 – 1969
6 – 1977
7 – 1980
8 – 1986
9 – 1992
Originaltitel: The Hidden Window Mystery
Utgivningsår i USA: 1956
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och häxans tecken
Nästa bok: Kitty och den mystiska teaterbåten