– Vad är det med kanoten, Ned? ropade Kitty och i med paddeln.
En osynlig kraft höll dem tillbaka! Plötsligt kantrade kanoten och båda två hamnade under vattnet. När Kitty kom upp till ytan igen möttes hon av en fruktansvärd syn – Ned drogs in mot land av jättelika bläckfiskarmar.
I den här boken blir Kitty och hennes vänner inbjudna att följa med Helen Archer och hennes man Jim Archer att delta i en spökjakt, tillsammans med tre andra gifta par. Tillsammans ska de undersöka fem ställen som det sägs spöka på. Samtliga ligger i anknytning till en sjö.
På den första platsen har man sett en självgående kanot som kommer paddlandes. På den andra platsen anordnas mystiska seanser som alltid ackompanjeras av ett våldsamt oväder, på den tredje platsen har en fantomhäst sett komma springande. Den lämnar inga fotspår efter sig. Den fjärde platsen är ett gammalt fort där man sett spöken som man tror härstammar från inbördeskriget. Den sista platsen är hemma hos en man som samlar på snäckor. Han har rapporterat att han återkommande får besök av en osynlig inkräktare.
Kitty och hennes vänner samlar bevis som alla pekar på mer naturliga förklaringar än spöken.
Boken
I USA gavs den här boken ut 1969. Samma år som Woodstockfestivalen ägde rum och Monty Python och Pippi Långstrump syntes på TV för första gången. I Sverige startade TV2 sina första sändningar. Det året tillträdde även Richard Nixon som president i USA. Han lovade att dra sig ur Vietnam men det skulle visa sig mer komplicerat än han trodde. Att ta sig till månen var lättare. Det lyckades man med istället. Hippierörelsen var på modet och kanske tänker jag att det återspeglas lite i den här boken där Kitty och hennes vänner är ovanligt kollektivistiska.
Boken skrevs som vanligt av Harriet Stratemeyer, under pseudonymen Carolyn Keene. I Sverige börjar man nu komma ikapp den amerikanska utgivningen. Böckerna visade sig vara omåttligt populära. Här kom boken ut 1975.
Boken innehåller också en hel del information om olika blötdjur. Det är bläckfiskar och olika snäckor. Harriet måste ha hittat något uppslagsverk om djur som inspirerade henne när hon skrev både den här och den förra boken, Kitty och spindelmysteriet som utspelades sig under en safari i Kenya.
Slutsats och betyg
Det här var en av de tidiga böckerna som jag själv läste när jag var liten. Jag vill minnas att jag tyckte om den, även om den inte var den bästa. Åsikten håller än. Mysteriet är robust och den som gillar när Kitty går på spökjakt får sitt lystmäte. Det ena spöket avlöser den andra. Men kanske går det lite väl fort och kanske är det lite väl mycket människor. Efter ett tag tycker jag att det blir lite för rörigt.
Samtidigt gillar jag alla de pedagogiska delarna när Kitty får lära sig mer om olika blötdjur och udda snäckor. Precis som med den förra boken så finns det en del faktafel. De verkar mest bygga på att man inte visste bättre för 50 år sedan. De är dessutom inte lika grova som i den förra boken så jag är villig att ha överseende med dem. Bland annat påstås snäckan Conus gloriamaris vara väldigt ovanlig, vilket den förmodligen var då, men inte är längre.
Jag gillar också upplösningen med den snäcksamlande mannen och hans hus. Det hela räcker gott och väl till en stabil trea i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Och lite bäst också – att gud är en mussla:
Bäst: Den mystiska inbrottstjuven:
Sedan är jag väldigt glad att meddelandet till Bess från andevärlden inte har slagit in:
Övrig information
Antal sidor: 200
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1975
Bokomslag: Rickard Lüsch
Boknummer Wahlströms: 1830-1831
Upplagor:
1-3 – 1975
4 – 1977
5 – 1979
6 – 1984
7 – 1987
Originaltitel: The invisible intruder
Utgivningsår i USA: 1969
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och spindelmysteriet
Nästa bok: Kitty och bönemattans hemlighet