Kitty och hennes vänner följer med en grupp studenter på en arkeologisk utgrävning i öknen. Syftet med expeditionen är att ta fram föremål från en bortglömd stad. Men Kitty har också andra planer – att hitta en nedgrävd guldskatt. Tyvärr är hon inte ensam om den saken…
Tillsammans med henne på expeditionen är hela gänget; George, Bess, Ned, Burt och Dave. Till sin hjälp har Kitty även ett par mystiska stenplattor, kanske visar de vägen till skatten. Givetvis är skurken också intresserad av dem. Så småningom tar mysteriet gänget till öknen i Nevada. Där träffar de både vänner och fiender, djur och en obarmhärtigt varm öken. Det är med livet som insats som Kitty ger sig efter skatten.
Bilder på Nevadaöknen och en Sidvindare/Sidewinder med sitt karaktäristiska rörelsesätt.
Boken
Den här boken gavs ursprungligen ut 1975 under den sedvanliga pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författaren var Harriet Stratemeyer. I Sverige gavs boken ut tre år senare, 1978.
Det är inte det första mysteriet där Kitty möter indianer eller åker till öknen. Det börjar istället bli ett rätt vanligt tillhåll för allehanda mysterium.
I boken nämns ”Den Stora Torkan” i förbifarten. Jag har försökt leta rätt på vilken historisk torka den kan syfta på. Så här beskrivs den i boken:
Jag tror att Wanna och författaren syftar på Dust Bowl-torkan som ägde rum i USA på 30-talet. Då drabbades flera stater av sandstormar som sedan gjorde jorden svår att bruka för dem som levde av den. Nevada var inte den stat som drabbades värst av fenomenet men torkan under 30-talet var ändå den värsta som staten råkat ut för i mätbar tid (sedan 1906).
Slutsats och betyg
Efter att ha läst ett antal rätt psykadeliska Kittyböcker som lämnade mer att önska var det skönt att läsa en bra bok. Ok, man får köpa att Kitty och hennes vänner åker på en utgrävning utan några särskilda förkunskaper. Där limmar de ihop gamla artefakter och Burt leker med gamla benknotor vid kvällselden och det känns sådär…
Å andra sidan gillar jag mysteriet i den här boken. En skatt finns gömd enligt sägen och på bästa Indiana Jones-manér ger Kitty sig efter den. På vägen dit avkodar Kitty stenplattorna, försöker någon mörda henne med en orm och hon briljerar dessutom med sina spanskakunskaper. Klimax är den dramatiska slutscenen med skatten som känns väldigt filmisk och bra.
På det stora hela har boken fler plus än minus och jag ger den en stabil fyra.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: När Burt ska leka med benknotorna. Så får man inte göra!
Bäst: När George räddar Kitty från ormen och sedan övertalar de andra att ormen ändå inte ska mördas.
Övrig information
Antal sidor: 200
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1978
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2015-2016
Upplagor:
1-4 – 1978
5 – 1982
6 – 1987
7 – 1992
Originaltitel: The Secret of the Forgotten City
Utgivningsår i USA: 1975
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och det glödande ögat
Nästa bok: Kitty och skräckfåglarna