Flickorna fick varsitt vackert sovrum som vette mot en stor trädgård. Ingen av dem märkte att deras värdpar smög sig ut och ljudlöst stängde dörrarna efter sig. När flickorna efter en stund skulle lämna sina rum fick de inte upp dörrarna. De var inlåsta! Det knöt sig i magen på Kitty när hon förstod att de blivit kidnappade. Och det värsta var att de blivit inlåsta i olika rum!

I den här boken beger sig Kitty till mangroveträsken i Florida. Där kryllar det av krokodiler. Men det är inte dem Kitty är ute efter. Den sista tiden har området mystiska saker börjat hända i området. Kitty misstänker att det rör sig om potentiella krypskyttar som är ute efter krokodilerna. Dessutom finns det eventuellt en skatt någonstans.

För att kunna lösa mysteriet tar Kitty hjälp av Bess, George, några lokala indianer. Senare dyker även Ned, Dave och Burt upp.

Boken

Vi börjar närma oss de sista Kittyböckerna som skrevs av Harriet Stratemeyer. Det här är hennes näst sista bok. Efter den här skriver hon bara tre till. Alla, givetvis under pseudonymen Carolyn Keene. Boken publicerades ursprungligen 1978 i USA. I Sverige gavs den ut 1980 för första gången.

Oavsett vad Kitty säger i boken så är det andra gången Kitty är i Florida. Hon kommer också att komma tillbaka till de här trakterna i Kitty och träskmarkens hemlighet. En bok som påminner en hel del om den här boken. Som syskon med gemensamma träsk, indianer, gömda skatter och skummisar. Sedan dyker det upp en ubåt i den här boken också. 😀

 

Trakterna kring Key Biscayne där boken utspelar sig.

Slutsats och betyg

Det här är en uppsving jämfört med böckerna som kommer precis innan den här i serien. Och jag gillar särskilt flytet och drivet i den här boken. Mysteriet är också hyfsat intressant. Särskilt eftersom jag har en svaghet för historier som inkluderar djur. Här handlar det, föga, förvånande, en del om krokodiler. Dem får vi dessutom får lära oss en hel del om och det uppskattas.

Problemet med mysteriet är annars att Kitty inte springer på skurkarna tillräckligt mycket. I vanliga fall brukar hon utveckla någon sorts relation till dem. Och som läsare får man då en tydlig känsla för vilken otrevlig människa skurken är. I den här historien hinns det på något sätt inte riktigt med och när slutet kommer känner jag mig därför rätt så oengagerad när skurkarna åker dit. Jag visste ju ändå knappt vilka de var.

Ändå är slutet inte helt bortkastat…( 😉 ) Tjejerna och killarna jobbar ihop och ingen behöver rädda någon. Det är bra! Ibland händer det nämligen att Ned, Burt och Dave kommer in som räddare i nöden och hjälper tjejerna ur den dramatiska upplösningen. Det händer inte alltid, men när det händer gillar jag det inte. Det här slutet fungerar mycket bättre.

I slutändan ger jag den här boken en trea. Den är helt ok.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att jag inte fick lära känna skurkarna mer.
Bäst: Att Bess ryter ifrån till George.

Minnesvärt var också när Erik skulle hjälpa krokodilen som fått ont i sitt öga.

Övrig information

Antal sidor: 198
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1980
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2101-2102
Upplagor:
1-3 – 1980
4 – 1985
5 – 1991
6 – 1997

Originaltitel: Mystery of Crocodile Island
Utgivningsår i USA: 1978
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och hästtjuven
Nästa bok: Kitty och den 13:e pärlan