Dagarna på sommarlägret var verkligen spännande! Här fick Kitty och kompisen Bess hitta på allt möjligt – från att bada i sjön till att leka i den fantastiska träkojan. Men en dag händer något konstigt. Lauren, en annan flicka på lägret, blir av med sin nya och jättefina kamera. Och allt pekar på at någon stulit den. Ett fall för detektiv Kitty Drew alltså! Men fallet visar sig bli knepigare än hon först anar.

Snart faller misstankarna på en synnerligen obstinat kille som bor i en av pojkbarackerna. Han verkar bara vilja ställa till det för alla. Men är det verkligen han?

Samtidigt försöker Kitty få med Bess på den ena aktiviteten efter den andra. Men Bess är rädd för det mesta – att bada, att rida, och för att röra maskar. Hon försöker övervinna sina rädslor.

Boken

Den här boken är den sjunde boken i serien om Lill-Kitty. Serien utspelar sig när Kitty är liten, ungefär åtta år och böckerna riktar sig till läsare i ungefär den åldern också.

I den här boken figurerar bara Bess. George fick tydligen stanna hemma. Eller så är hon på andra äventyr. En judokurs kanske? (George är känd för sina judoskills.)

En träkoja är också rätt så betydande i boken. Och vem uppskattar inte en välsnidad sådan som man kan läsa serietidningar och dricka läsk i. Nu tillhör jag ju en äldre generation så det var vad jag gjorde. Yngre generationer gör säkert andra saker. Det är säkert mysigt värre det också. 😀

Slutsats och betyg

Hittills har jag haft rätt så goda erfarenheter av Lill-Kitty-böckerna. Det är trevliga på ett småputtrigt sätt. Det är också bra på att fånga upp sådana bekymmer som man har när man är runt åtta – avundsjuka, att känns sig dålig och här, att vara rädd för att göra saker. Det går att känna igen sig i de olika karaktärerna.

Ändå faller jag inte riktigt för den här boken. Trots att mysteriet är ok och upplösningen är smart. Det beror främst på att jag inte riktigt knyter an till någon av karaktärerna. Jag irriterar mig nog också en del på att Bess är så tramsig. Hon verkar ju inte vilja göra någonting, vilket egentligen är ok. Det är bara det att hon inte ens försöker… och Kitty är så snäll så snället hänger över henne. Hon har överseende med allt. Själv skulle jag faktiskt bli lite putt. Jag skulle i alla fall ha försökt göra det jag ville göra, lite. Som en kompromiss. Det kan ju inte bara vara att Bess inte vill göra något och därför gör Kitty inte heller något. Det är taskigt mot Kitty och så brukar Bess faktiskt inte vara. Men i den här boken är hon sådan och det stör mig.

Man hade också kunnat utveckla relationen till David Mulholland lite mer.

i slutändan ger jag den här boken en stark tvåa i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Bess.
Bäst: Scenen med grodorna är rätt så lattjo, även om jag tycker synd om grodorna. ?

Övrig information

Antal sidor: 94
Första upplagan
Tryckt i Finland, 1998
Bokomslag: Cliff Miller
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 1998

Originaltitel: Trouble at Camp Treehouse
Utgivningsår i USA: 1995
Andra omslag till boken:

Föregående bok: Glassmysteriet
Nästa bok: Detektivtävlingen