I en radiotävling vinner Kitty plötsligt mark i Kanada.
– Jag tror inte att det skulle skada att titta lite närmare på marken, sa mrs Donnelly bestämt. Den kan till och med visa sig vara mycket värdefullare än någon tror.
– Vad menar du med det? frågade mr Taylor medan Kitty stod och lyssnade.
– Jag menar att den här ägan ligger i ett område, där man har hittat guld.
Det föranleder Kitty att tillsammans med George och Bess bege sig iväg till Kanada för att inspektera området. I hälarna följer ett antal suspekta figurer.
Äventyret kommer att leda dem in i faror. Men det kommer också att introducera dem för nya vänner. Som författaren Ann Chapelle och guldgrävare ute i ödemarken.
Svårigheter på Stratemayersyndikatet
Den här boken skrevs 1935. I samband med stor sorg för både systrarna Stratemeyer och för Mildred Wirt Benson. Under våren avled Lena Stratemeyer. I samma veva insjuknar och även Mildreds far. Senare skriver hon till Harriet. Hon åker hem till Ladora. Där hon sedan skriver de mesta av boken.
Jag är glad att du gillar ”Kitty och ekens hemlighet”. Den skrevs nämligen under svåra omständigheter. Den senaste tiden har min far har varit i mycket dålig hälsa och det var till stor del därför jag samtidigt reste till Iowa.
Mildred Wirt Benson i ett brev till Harriet
Man kan kanske tro att småstadslivet inspirerade åtminstone lite av känslan i boken.
1972 reviderades boken och gavs med en helt ny historia – skriven av Grace Grote. Den kan du läsa mer om här.
Vart tog Ned vägen?
Jag tycker den här boken är ok. Småmysig. Jag gillar att Kitty äntligen börjar bli lite mer äventyrlig och i den här boken tar sig rätt så långt ifrån River Heights gränser. Äntligen! Samtidigt blir jag fundersam när det sedan visar sig att den ena personen efter den andra verkar ha tillgång till ett flygplan. Som här på sidan 112:
Skurkarna åker flygplan, Kittys kompisar, pappa och hon själv. Alla åker flygplan. Vilket inte direkt överensstämmer med bilden jag har av depressionens Amerika 1935. Men det är Kitty och det är verklighetsflykt.
Något annat som slår mig är avsaknaden av Ned. Jag vet inte om han bara glömdes bort. Istället verkar en av skurkarna bli förtjust i vår kära Kitty. Personligen gillar jag det bättre. Ned är på många vis överflödig. I alla fall som pojkvän (även om de inte är ett officiellt par förrän om ett par böcker). Jag förstår att han hade en stabiliserande effekt på trettiotalets farhågor kring hur en flicka ”fick” och borde bete sig. Så länge Kitty har Ned, gör hon inga ”onödiga” övertramp mot dåtidens något kocketta förhållningssätt. På det viset verkar hon inte heller överdrivet självständig. Hon har ju Ned. Om än inte i den här boken.
Bäst och sämst *Spoilerallert
Sämst:Att killen som gräver på omslaget ser ut som en ung Donald Trump. Det är den röda slipsen.
Bäst: När Kitty på sidan 110 säger:
– Jag känner mig som en feodalhärskare som ser ut över sina vidsträckta domäner.
Övrig information
Antal sidor: 180
Sjätte upplagan
Tryckt i Stockholm, 1968
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 950-951
Upplagor:
1 – 1959
6 – 1968
8 – 1974
9 – 1977
10 – 1979
11 – 1983
Originaltitel: The Message in the Hollow Oak
Utgivningsår i USA: 1935
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och tvillingmysteriet
Nästa bok: Kitty och de försvunna bevisen