Plötsligt snor hunden Togo åt sig en kvarglömd handväska. Några sekunder senare har han förlorat den i den närliggande dammen. En stund senare har Kitty räddat innehållet och gjort sig bekant med ägarinnan, en mrs Owen.
– Det slog mig genast att ni påminde mig om en marmorstaty som jag såg en gång. Den hette ”Den viskande flickan”. Säg mig har ni någonsin stått modell för en skulptör?
– Nej aldrig, svarade Kitty och kände sig generad.
– Den fanns på ett ställe som heter Old Estate. Jag såg den för flera år sedan när jag var på besök i Sea Cliff.
Som av en händelse är Kitty, Carson, George och Bess på väg till Sea Cliff för en välförtjänt semester. Semestern kommer däremot inte att bli vilsam. Istället blir det nya äventyr. Bland annat med den viskande statyn.

I den här boken får vi göra en ny angenäm bekantskap – hunden Togo. I boken beskrivs han som en bullterrier även om han på alla bilder jag sett mer liknar en fox terrier.

Togo dyker upp på det allra första sidorna och följer sedan med flickorna genom hela boken.

Även den här gången bär äger mysterierna rum utanför River Heights, i Sea Cliff. Och det börjar redan på tåget, där Togo introducerad Kitty för Miss Morse. Där springer hon även på en mystisk man som verkar väldigt intresserad av Miss Morse pengar.

Väl i Sea Cliff har Carson Drew en egen intressant nöt att bita i.

Här kan du lyssna på det första kapitlet i boken:

Den trettonde boken

I Sverige vänder B. Wahlströms av en händelse på ordningen när det gäller den här boken och ”Kitty och den heliga elefanten”. I USA är den här boken den 14:e Kittyboken. I Sverige är det den 13:e. Varför har jag inte lyckats få reda på.

Jag vet inte heller varför de döpte boken till ”Kitty och de försvinna bevisen”. En mer direkt översättning som ”Kitty och den viskande statyn” känns minst lika spännande och betydligt mer korrekt.

I original skrevs den 1937 av Mildred Wirt Benson.

Som av en händelse

Den här boken brukar annars anses vara en av de böcker som innehåller allra mest sammanträffande. Som av en händelse träffar Kitty damen i parken som berättar om den mystiska statyn. Statyn finns av en händelse i Sea Cliff dit Kitty snart ska åka. På vägen dit träffar hon av en händelse Miss Morse som av en händelse….
Bitarna faller alltid så bra på plats i Kittyböcker och visst, i den här boken sker det mer än vanligt. Det drar givetvis ner helhetsintrycket en del.

Samtidigt är historien charmig. Hur allt hänger ihop är inte helt tydligt förrän på de sista skälvande sidorna. Jag gillar också att boken inte är så brutal som många andra. Den puttrar liksom på.

Dessutom är skurkarna i den här boken är lite annorlunda. Småaktiga och trötta men med ett annalkande samvete månde? Ja, något sådant.

I slutänden får boken godkänt i form av en stabil trea.

Bäst och sämst *Spoilerallert

Sämst: Alla overkliga sammanträffanden.
Bäst: När Togo åker tåg:

– Därinne får ni inte ha hunden, sade konduktören allvarligt. Han måste åka i bagagevagnen.
Togo hade emellertid sina alldeles egna, mycket bestämda åsikter. Innan vare sig konduktören eller mr Drew hann få tag i honom, hade han skuttat iväg genom tågkorridoren. Han beslöt sig för att han ville sitta bredvid en äldre dam i en vid svart kappa, som hade sin plats långt framme i vagnen, och hoppade upp till henne.

Övrig information

Antal sidor: 186
Fjärde upplagan
Tryckt i Stockholm, 1965
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 971-972
Upplagor:
1 – 1959
9 – 1976
10 – 1978
11 – 1984

Originaltitel: The Whispering Statue
Utgivningsår i USA: 1937
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och ekens hemlighet
Nästa bok: Kitty och den heliga elefanten