Kittys hjärta bankade hårt. Det var något konstigt ljud som väckt henne. Men vad? Skuggorna i hallen såg spöklika ut så här vid midnatt. Då såg hon plötsligt hur ett ljussken sakta lösgjorde sig ur ett av hörnen och ljudlöst gled över rummet. Kitty var nära att skriva högt av rädsla. Var det Kachinas ande hon såg – spöket som enligt sägnen brukade hemsöka den gamla ranchen?
Det är inte det enda mysteriet som pågår på ranchen. Den senaste tiden har någon stulit saker och anlagt bränder. Många tror att det är den lilla pojken Ngyun som är nyinflyttad tillsammans med sin mamma. Men Kitty misstänker att lösningen kanske inte är så enkelt.
Med på resan till Arizona är George och Bess som givetvis inte tvekar när det gäller att hjälpa Kitty att lösa olika mysterium.
Boken
I USA gavs den här boken ut redan 1981. I Sverige hoppar man en del mellan de olika Kittyböckerna under den här tiden. Enligt den amerikanska utgivningordningen är det här nämligen den 62:a boken, medan den i Sverige är den 67:e. Här dröjde det också till 1985 innan den kom ut.
Bakom pseudonymen Carolyn Keene gömmer sig Sharon Wagner. Det här var nämligen den första Kittyboken som hon skrev.
Det är däremot inte den första Kittyboken som snuddar vid Indiantemat. I den här boken är det nämligen en samling Kachinadockor som är skatten vid regnbågens slut. Bland de olika Pueblostammarna (Indianer) är Kachina ett andeväsen som kan anta tre olika former. Dels som en övernaturlig varelse, dels som en kachinadansare och dels som en docka. När den antar formen av en docka är den liten och gjorda av trä. Den målas dessutom i starka färger och liknar den Ande den illustrerar. Det är däremot inte vem som helst som får ta hand om en Kachinadocka. Bara den som gör det med respekt och omsorg. Det är alltså inte är en leksak som man ger till barn.
Boken utspelar sig i Arizona och det är inte första (eller sista) gången som Kitty åker dit. Miljön är väldigt dramatisk och vacker – perfekt för en bok. Där finns det dessutom ett och annat farligt djur.
Utöver allt det är det här också den första Kittyboken som nämner Vietnamkriget. Det blev jag lite förvånad över.
Slutsats och betyg
Alltså det här är bra. Boken har en bra struktur och tempo. Sharon Wagner, som skrev den här boken, författade även ”Kitty och den spanska medaljongen” som jag också tyckte väldigt bra om. Kanske beror det på att saker får ta lite mer tid än i många andra Kittyböcker, där saker som händer ibland snubblar över sig självt och blir svårföljt. Här är takten liten jämnare.
Jag börjar också gilla de här böckerna som utspelar sig i öknen. Där både djuren, naturen och människorna är annorlunda och mer spännande i sig. Det är skallerormar, skorpioner och logdans. Det är också skönt att bara Bess och George är med på äventyret, inte en hel drös med pojkvänner och pappor.
Jag gillar också att Kitty tar Ngyuns parti och här märks skillnaderna mellan de gamla och de nya böckerna tydligt. I de gamla var den som var annorlunda ofta skurk, här är det tvärtom. Bra!
Jag tyckte väldigt bra om en den här Kittyboken och ger den en femma.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Skallerorms(skärts)incidenten tyckte jag var lite fjantig.
Bäst: Indianandarna ?
Övrig information
Antal sidor: 191
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1985
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2381
Upplagor:
1-3 – 1985
4 – 1991
Originaltitel: The Kachina Doll Mystery
Utgivningsår i USA: 1981
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och det gamla porträttet
Nästa bok: Kitty och tjuvgömman