Kitty har tillsammans med Carson, George och Bess åkt till en sommarresidens. Carson jobbar medan Kitty, George och Bess mest roar sig med att spela golf. De har till och med anmält sig till turnering som pågår. Sedan spelar Kitty plötsligt bort sin boll.
– Är det din boll? ropade George ivrigt då hon såg att Kitty stannade och böjde sig ned.
– Nej, det ser ut att vara något av mässing… jag tror att jag har hittat en gammal skylt.
– En mässingsskylt utbrast Bess förbryllat.
Under tiden hade Kitty lirkat upp föremålet och upptäckt att det inte alls var någon skylt utan ett graverat skrin. Skrinet kommer att visa sig vara en viktig pusselbit i det mysterium som Kitty snart blir indragen i.
Den här boken är den femtonde boken om Kitty. Främst utspelar den sig på golfbanan och i omnejden av de semesterområde där Kitty och hennes vänner befinner sig. När jag läser boken föreställer jag mig att det ser ut ungefär som i filmen ”Dirty Dancing”. Fast de bor tydligen i ett hotell och inte i olika bungalows.
I det här mysteriet är Carson ett antal juveltjuvar på spåren. Därför åker hela gänget till Hotel Deer Mountain. Men Kitty, George och Bess roar sig mest med golf. I samband med en av sina turer upptäcker de ett mystiskt juvelskrin. Av caddyn, Sammy, får de också höra att det finns en bro i närheten och på den spökar det.
Flickorna blir också bekanta med en herre vid namn Mortimer Bartescue. En synnerligen inställsam och obehaglig typ. Det ryktas också om att en mystiskt kvinna i området ingår i juvelligan.
Här kan du lyssna på det första kapitlet i boken:
Ännu ett produktivt år
Den här boken gavs ursprungligen ut 1937. Som jag nämnde i recensionen för ”Kitty och den heliga elefanten”som kom precis för den här så var åren 1936-1937 extremt produktiva för Mildred Wirt Benson. Hennes nattlampa lös medan hon producerade den ena boken efter den andra. Hög kvalitet höll manusen också. Den här boken är inget undantag.
En sak som jag undrade över när jag läste den här boken var om Jimmy Harlow fanns på riktigt. Kitty har nämligen en golfboll som är signerad av denna herre och han nämns vid ett flertal tillfällen. Jag försökte googla rätt på karln som inte verkar finnas. Däremot gissar jag att karaktären är inspirerad av en vis Bob Harlow som ursprungligen jobbade som tidningsman.
Efter depressionen var det han som lyckades marknadsföra, presentera och framförallt introducera golf för många amerikaner. 1934 lanserade bland annat PGA-touren. Han skulle också hinna starta tidningen Golf World som producerades fram till och med 2014.
Sport i böcker och slutsats
Jag gillar den här boken skarpt, trots alla golfscenerna. Faktum är att jag faktiskt gillar just dem särskilt mycket. De är betydligt bättre än det urtrista fotbollsreferatet i ”Kitty och det mystiska brevet”. Kring dem väver Mildred skickligt ihop sin historia som håller spänningen uppe. Hur hänger allt ihop egentligen? Det avslöjas inte förrän på de absolut sista sidorna. Stilpoäng.
Dessutom vill jag nämna att Ned också figurerar i den här boken. Han har till och med tagit med sig sina collagevänner Bud Mason och Bill Cowan.
Det blir en femma för den här. Svag beroende på att slutet ändå hade något av ett antiklimax men en femma likväl.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Djur i bur.
Bäst: All härlig golfaction.
Övrig information
Antal sidor: 184
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1960
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 998-999
Upplagor:
1 – 1960
4 – 1967
5 – 1968
7 – 1973
8 – 1976
9 – 1978
10 – 1980
11 – 1986
12 – 1992
13 – 1997
Originaltitel: The haunted bridge
Utgivningsår i USA: 1937
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och den heliga elefanten
Nästa bok: Kitty och det falska testamentet