– Det var intressant, mumlade Frank och tittade ut genom fönstret. 
På marken som var våt efter nattens regn såg han ett tydligt fotavtryck.
– Det kan det vara värt att titta närmare på, sa han till Joe.
Bröderna sprang ut och där under fönstret fann de inte bara ett utan ett halvt dussin fotspår.
– Fotspår under fönstret! utropade Frank undrande. Vad kan det betyda.

Vem som lämnat fotspåren blir en stor överraskning som uppdagas på de sista sidorna. Innan dess lyckas bröderna trassla in sig i en härva som involverar en hel del kineser. De börjar med att några av dem hamnar i ett slagsmål i hamnen. Senare vill ingen avslöja vad de slogs om och när Hardybröderna pratar med några av de inblandande svarar de väldigt undanglidande.

Samtidigt verkar något mystiska vara i görningen på pojkarnas lokala kemtvätt. Den drivs av ytterligare en kines som plötsligt har överlåtit affären till en annan kines. Frågan är varför?

Mitt upp i allt dyker tant Gertrude upp. Men i den här boken står inte allting rätt med henne. Hon är sjuk och lider av svåra mardrömmar. Bland annat att en kines tog sig in i hennes rum medan hon sov. Men var det verkligen en dröm?

Snart blir pojkarna också bekanta med en av kineserna, Tom Wat. Någon eller några verkar vilja mörda honom därför övertalar de honom att klä ut sig som en tjej istället. Sedan innehåller historien även en synnerligen otrevlig hund som kan attackera människor på kommando.

Boken

Den här boken gavs ursprungligen ut 1933 för första gången. Fast i Sverige dröjde det ända till 1966 innan den gavs ut. Det var då i enlighet med den första versionen av boken. I USA reviderades nämligen boken 1965. Och den här boken behövde verkligen revideras. Den anses vara en av de mest rasistiska boken i Hardyserien. Det gäller då asiater och kineser i synnerhet. Originalutgåvan skrevs av Leslie McFarlane baserat på Edna Stratemeyers idé. Revideringen är helt annorlunda från originalet och den skrevs av David Grambs. Den senare verkar aldrig ha blivit utgiven i Sverige däremot. Jag har utgåvan från 1991 och den har 25 kapitel. Däremot verkar språket vara lite annorlunda.

I boken besöker pojkarna en lokal restaurang också. Stället kallas för Lantern Land. Det frekventeras tydligen av många asiater.

Det ska också visa sig att historien delvis handlar om trafficking av asiater. Rent geografiskt hajar jag till eftersom Bayport ligger på den nordöstra kustsidan av USA. Åker båtarna genom Suezkanalen då? Det verkar bara mycket mer logiskt att de skulle bege sig till någon av städerna på västkusten istället. Det var konstigt.

En rolig liten detalj är amatördetektiven Henry Pinkerton som dyker upp mot slutet av boken. När jag läste om honom gick tankarna givetvis till Allan Pinkerton (som du kan läsa lite mer om i den här posten; Kate Warne – världens första kvinnliga detektiv). Allan startade en av de första detektivbyråerna i USA och blev väldigt framgångsrik. Henry, i boken, har däremot bara tagit en korrespondenskurs i detektivarbete. Han kommer förmodligen inte att bli riktigt lika framgångsrik som detektiv.

Slutsats och betyg (spoilervarning)

Jag var laddad när jag skulle läsa uppföljaren till ”Mysteriet i jaktstugan”. Den var så bra så egentligen var uppföljaren dömd att misslyckas…

Nu var inte allt skit. Jag tyckte det var intressant att själva mysteriet handlade om trafficking. Något som fortfarande känns väldigt aktuellt och allvarligt. De arma människorna. Sedan slarvades ämnet bort lite i en rätt så rörig historia med alldeles för mycket olika karaktärer.

Jag gillar inte heller när dialekter skrivs ut. I boken bryter tydligen en hel del personer på kinesiska och det blir jobbigt att läsa. På det har vi en hel del rasism. Det handlar delvis om tilltalet. Men även när stackars Tom ska klä ut sig till tjej. Han framställs som jättekorkad. Jag vet inte heller om det handlar om tjejgrejen – att det är misstänkt om en kille skulle veta hur man sätter på sig en klänning. Han är ju kille! Men oavsett det är episoden inte särskilt smickrande för någon.

Som tur är figurerar Tant Gertrude i boken med sitt tvära humör.

Det blir inte mer än en tvåa för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Alla stereotyperna.
Bäst: Scenerna med hunden är rätt så läskiga. Det skrivs också att det är en rysk varghund och jag har försökt klura ut om de menar att det är en Kavkazskaja ovtjarka. Enligt wikipedia började den användas av röda armén i Sovjetunionen, vilket borde ha ökat hundens populäritet. Om den skulle ha varit tillräckligt stor för att nå en Hardybok 1933, låter jag vara osagt.

Övrig information

Antal sidor: 190
Sjätte upplagan
Tryckt i Falun, 1986
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1296-1297
Upplagor:
1 – 1966
2-3 – ?
4 – 1976
5 – 1979
6 – 1986
7 – 1991

Originaltitel: Footprints Under the Window
Utgivningsår i USA: 1933
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Mysteriet i jaktstugan
Nästa bok: Det hemliga tecknet