I samband med en båtfärd blir Hardypojkarna bekanta med två mystiska personer och en dykare som radar upp den ena sjörövarhistorien efter den andra. Han har kommit till Bayport för att prata med Fenton Hardy men får plötsligt förhinder. Han lämnar staden i all hast och råkar få med sig några viktiga papper som Fenton behöver. Bröderna Hardy ger sig efter dykaren och blir indragna i ett riktigt dykäventyr. På spel står deras liv och en sjunken skatt.
Pojkarna är inte de enda som är på jakt efter den. I hasorna följer de två mystiska personerna som dök upp i bokens början. Fast beslutna att sätta käppar i hjulet för bröderna. Men ligger de verkligen bakom allt illavarslande som händer eller lurar fler skurkar i vassen?
Boken bjuder både på nagelbitande dykscener och Chet Morton.
Boken
I USA kom den här boken ut redan 1938 och det tvistas om vem som egentligen var den verkliga författaren bakom den. Länge trodde många att det var John Button men senare teorier menar att får många delar i boken påminner om hur Leslie McFarlane skrev sina Hardyböcker. Den senaste teorin menar istället att Leslie skrev grundmanuset och det skrevs sedan om av John Button.
En sak som däremot är säkert är att boken reviderades 1966 och därmed gavs ut med en helt ny historia. Den versionen skrevs av James Duncan Lawrence och ingen annan. Även den boken kretsar kring ett gammalt vrak men resterande delar känns inte igen. Huruvida den versionen någonsin kom ut i Sverige vet jag inte. Om du vet får du gärna lämna en kommentar.
I Sverige gavs boken även ut genom Disney’s Bokklubb men även den versionen bygger på originalhistorien.
Under 30-talet när den här boken skrevs (och utspelar sig) utvecklades dykningen en hel del. Fram tills dess hade dykare använt sig av en dykarklockor och långa luftslangar som gick upp till ytan när de dök. Men allt det förändras ungefär samtidigt som den här boken kommer ut. Dykare börjar använda sig av tuber istället och kan därmed dyka mycket friare än innan. Det är också vad pojkarna använder sig av i boken. Samtidigt dröjer det till 1943 innan Jacques Cousteau konstruerar den första kommersiellt gångbara dykutrustningen som vi är mer bekanta med idag.
I boken figurerar också en undervattenskamera och det är extremt high-tech för tiden. På Wikipedia hittade jag en tidsaxel när det gäller undervattensfotografering som går så här:
- 1914 – John Ernest Williamson fotograferar den första rörelsebilden under vattnet på Bahamas.
- 1926 – William Harding Longley och Charles Martin tar det första färgfotografiet med blixt under vatten.
- 1940 – Bruce Mozert börjar fotografera i Silver Springs, Florida
Jag tycker verkligen att man ska ha allt det här i bakhuvudet när man läser den här boken. Den måste verkligen ha framstått som extremt modern och high-tech när den kom. Det bidrog säkert till att de spännande dykscenerna i boken utvecklades till riktiga klassiker i Hardyhistorien.
Nedan kan du se en rätt så gullig film om dykningen utveckling. Det är främst de första 7 tecknade minuterna jag tänker på. 😀 Allt är en del av en amerikansk utbildningsfilm från 60-talet.
Slutsats och betyg
Det här tycker jag är en rätt så knepig bok att bedöma. Det är ju alltid roligt med en skatt i slutet av en bok. Jag är dessutom alltid svag för nervkittlande undervattensaction och som rosen på prinsesstårtan innehåller boken dessutom en kort sekvens med en spådam. Hur bra kan det blir?
Nja… problemet är att boken dessutom går på tomgång under den första halvan. Som Hardybröderna mest spenderar med att leka katt och råtta med de två skurkarna utan att någon egentligen kommer någonvart. Det hela känns fjantigt.
Som kontrast till det innehåller den första halvan även en sekvens när skurkarna kör över och dödar en hund!? Som hundälskare har jag givetvis väldigt svårt för det. Särkilt som det hela inte känns supermotiverat. Visst… det leder till att pojkarna senare lierar sig med den rika killen, men hunden hade inte behövt dö för den sakens skull. Det hade väl räckt om den blev lite skadad.
Så bedömningen känns svår… Men jag ger den ändå en fyra. Främst för undervattensscenen innan den med bläckfisken. En riktig nagelbitare.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Den döda hunden.
Bäst: De två kapitlen när Frank dyker ner och tappar bort kameramannen som ligger skadad någonstans. Syret håller på att ta slut. Dykardräkten är tung och när som helst kan han trampa igenom det rutna träskrovet och också fastna. Ojojoj vad bra!
Övrig information
Antal sidor: 187
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1968
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1449-1450
Upplagor:
1 – 1968
2 – 1973
3 – 1973
4 – 1977
5 – 1980
6 – 1984
7 – 1992
Originaltitel: The Secret Warning
Utgivningsår i USA: 1938
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Mannen som försvann
Nästa bok: Djonkens hemlighet