1952 var ett stort år för flickdetektiver på B. Wahlströms. Med nummer 660 på ryggen släpptes nämligen ”Den blå diamanten”, några nummer senare (671-672) kom den första Kittyboken. Båda med en flickdetektiv i huvudrollen.
Det var inte första gången man släppte böcker om flickdetektiver. Det hade nämligen visat sig att unga flickor gillade att läsa om mysteriet, precis lika mycket som pojkar. De gillade också att läsa om flickor i huvudrollen.
Tanken och förhoppningen var nog att den skulle bli en långkörare, men tyvärr ville ödet något annat och det blev bara två böcker i serien. Förmodligen beroende det på att Harriet blev utkonkurrerad av Kittyböckerna.
Mannen bakom Ingela Ek
Ändå skrevs inte Harrietböckerna av någon dunkyckling direkt. Bakom pseudonymen Ingela Ek stod Ivar Ahlstedt. Tillsammans med Sid Roland hade han skrivit de mycket populära böckerna om Tvillingdeckarna – under pseudonymen Sivar Ahlrud. Wahlströms tänkte nog att om man bara gör en kvinnlig version av hans andra mysterieböcker så kommer de nog gå bra. Men riktigt så enkelt var det inte.
Ivars skrivarkarriär tog sin början redan 1935 när han tog arbete på Västerviksposten som journalist. Senare blev han polisreporter i Stockholm innan han började frilansa och reste hit och dit, världen över. Tills världen blev osäker i och med krigsutbrottet, 1939. Under några år arbetade han som redaktör vid flottan innan han gav ut boken ”Beredskapshumor” 1943.
Året därpå kom den första boken om Tvillingdeckarna ut, tillsammans med en drös andra böcker som riktade sig till barn- och ungdom. Däribland de två böckerna om Harriet som som sagt gavs ut 1952.
B. Wahlströms flickdetektiver
När det gäller B. Wahlströms utgivning så dröjde det ett tag innan detektivgenren kom igång. Mest fokus låg på historier om cowbojsare och sånt. När det gällde flickböckerna är bilden lite mer komplicerad. Den första tjejboken (dock ej med röd rygg) hette ”Lilla prinsessan” av France Hodgson och den första riktiga flickboken (med röd rygg) hette ”Ej som andra flickor” av Rosa N. Carey.
”Lilla Prinsessan” handlar om en bortskämd flicka som hamnar på internatskola när hennes pappa tvingas åka ut i krig. Där dör han tyvärr och helt plötsligt blir flickan utfattig och får försöka klara sig själv. Den har även filmatiserats, bland annat med Shirley Temple i huvudrollen.
Den senare boken handlar om en familj med enbart kvinnor som startar en affär för att försöka överleva. Sedan innehåller den lite romantik också.
Förmodligen inspirerades de nordiska länderna av juniordetektivernas framgång i USA. Samma år som Kitty släpptes på den amerikanska marknaden släpptes nämligen också ”Fröken detektiv” i Danmark. Den var skriven av en annan man, Niels Meyn. Som likt Ivar gjort sig känd som en utmärkt barnboksförfattare och han skrev under ett antal olika pseudonymer. Anne Lykke var en av dem och under det namnet skrev han den eventuellt första flickdetektiven i Norden. Boken gavs även ut i B. Wahlströms ungdomsserie i Sverige. Boknummer 140 som kom ut 1930.
Pojkflickor och döda mammor
Vi har även den norska flickdetektiven Mårten som jag kommer att återkomma. En intressant notering man ändå kan göra är att hon har ett pojknamn, fastän hon är flicka. Detsamma gäller Harriet, som ibland kallas för Harry – särskilt av pojkgänget.
På många sätt påminner Harriet om Eva-Lotta ifrån Kalle Blomkvistböckerna. Den första boken i den serien gavs ut 1946 och har nog inspirerat Ivan när han skrev den här historien. Varsamt försöker han göra Harriet till en underbarn med huvudet på skaft. Straffet för självständiga flickor blir som vanligt att man dödar mamman. Det gäller Kitty, Penny Parker, Mary, Lou och Harriet. Ingen har någon mamma kvar i livet.
- Jag tror faktiskt inte att Jerka hann pensionera sig.
Nu blev det tyvärr bara två böcker om Harriet.
Varför serien lades ner vet jag inte. Men en sak kan man väl ändå räkna ut – hade serien hade varit jättepopulär, så hade man nog inte lagt ner den.
Böcker med Harriet Pihl