Chicago har en ny talkshow som alla pratar om, Marcy. Den riktar sig främst till coola ungdomar och Kitty har biljetter till inspelningen. Tillsammans med George åker hon dit, men inspelningen går inte som den ska. Inför publiken får Marcy ett anonymt hot och Kitty blir indragen i ännu ett mysterium. Vem vill göra sig av med Marcy och varför?

Boken

Det här är den 85:e boken i Nancy Drew Case Files-serien. I USA gavs den ut i augusti 1993, under pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författaren är hittills okänd.

Boken översattes heller aldrig till svenska, så den enda versionen som finns verkar vara den amerikanska.

Den här boken måste vara inspirerad av Oprah och hennes framgångar, från slutet av 80-talet till 2011. Hennes TV-show spelades till och med in i Chicago så parallellerna är fler än en. Talkshows var mycket populärt under 90-talet och flera av dem visades i svensk TV.

Ungefär samtidigt som den här boken släpptes hade Ricki Lake premiär i USA och blev snabbt en favorit bland yngre vuxna. På det sättet påminner bokens Marcy mer om Rikki än om Oprah.

Boken utspelar sig nästan uteslutande i Chicago och med sig för att lösa mysteriet har Kitty George. Både Ned och Bess fick stanna hemma den här gången.

Slutsats och betyg

Jag skulle ha velat tycka bättre om den här boken än jag gör. Visserligen är scenerna från inspelningarna kul, med programmens olika bisarra teman och publikens interaktioner med Macy. Men de fungerar bättre på TV än i bokform.

Till det går själva mysteriet på tomgång. Författaren verkar ha haft roligt när hen skrev om TV-inspelningarna, men inte annars. Förutom slutet kanske.

Därför funderar jag på om det inte hade varit bättre att skicka Bess till Chicago, istället för George. Hon hade kunnat göra den här historien lite charmigare.

Jag funderar också på att Files-serien innehåller fler skurkar som är uppenbara psykopater, än Mystery-serien. Är psykopater mer eller mindre intressanta som skurkar i Kittyhistorierna? Hmm…

Oavsett så ger jag boken en tvåa i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Att jag av någon anledning inte bryr sig särskilt mycket om Macy.
Bäst: Nostalgitrippen till en annan tid.

Övrig information

Antal sidor: 151
Utgivningsår i USA: 1993
Omslag: Tricia Zimic

Boken innan (enligt den amerikanska utgivningen): Sea of Suspicion
Boken efter (enligt den amerikanska utgivningen): Moving Target