Länge framstod författarinnan Carolyn Keene som ett mysterium. Vem var hon egentligen, denna skygga varelse som skapat Kitty och hittat på alla fantastiska äventyr. Varje vecka skrev tusentals, främst flickor brev till författarinnan. De hamnade hos bokförlaget Grosset & Dunlap eller hos Stratemeyersyndikatet. En kvinna svarade ibland på breven och signerade dem Carolyn Keene, Mildred Wirt Benson. I verkligheten fanns ingen Carolyn Keene alls.

Edward L. Stratemeyer var en kreativ man. Han älskade att hitta på historier för barn och så fort han berättat den ena hittade han på en ny. Dem tog liksom aldrig slut. Problemet var att han inte hade hann med att skriva ner allihopa själv. Så för att lösa problemet anställde han andra författare som kunde hjälpa honom, så kallade spökskrivare.
Tillsammans under olika påhittade författarnamn började de sedan skriva ner historierna. 1927 började de till exempel att skriva om Bröderna Hardy under författarnamnet Franklin W. Dixon. Ett par år senare hittade Stratemeyer på Kitty och ett flertal olika äventyr med henne.

Att Kitty var tjej och detektiv var helt revolutionerande. De flesta detektiver i ungdomsböcker var killar. Förmodligen tänkte Stratemeyer att det skulle bli bättre om en tjej också skrev böckerna om Kitty och därför bad han den då 24-åriga Mildred Benson om hjälp.

Carolyn Keene den första

Mildred Augustine föddes i en liten by i Iowa, USA, året var 1905. Redan som liten gillade hon att både läsa och skriva. Hon läste givetvis klassikern ”Unga kvinnor” av Louisa May Alcott. Sedan läste hon annat ungdomstidningar, serier och olika barn- och ungdomsböcker. Hon föredrog att läsa ”pojkböcker” framför ”flickböcker” eftersom hon tyckte om att de hade mer äventyr och handling i sig.

Så småningom började Mildred själv också att skriva och redan som 13-åring publicerades hennes första novell, ”The Courtesy”, i St. Nicholas. Med berättelsen hade hon nämligen vunnit andrapris i den månatliga skrivartävling som barntidningen hade. Senare mindes Mildred hur hon tänkt att hon skulle bli en stor författare när hon växte upp.

Möjligheterna för en flicka som föddes på en mindre ort i början på 1900-talet var inte så många. Oftast handlade det om att hitta en man, bilda familj och sköta om hemmet. Men Mildred hade andra planer. Hennes föräldrar, varav pappan var läkare,  uppmuntrade henne också att studera vidare och satsa på en karriär som skribent. Det ledde också till att hon blev den första studenten någonsin att ta en magisterexamen i journalistik i Iowa. Till och med innan en man lyckades göra det. Och det var redan 1927, bara fem år efter att den kvinnliga rösträtten införts i USA. Efter sin examen packade hon sina väskor och for till New York för att förverkliga sin dröm – att kunna försörja sig på att skriva.

Mildred och Edward

I New York träffade Mildred Edward Stratemeyer efter att ha svarat på en annons där Stratemeyersyndikatet sökte en skribent. Han ägde och drev syndikatet som precis hade skrivit de första böckerna om bröderna Hardy. De hade blivit en enorm succé.

Så småningom anställde Edward Mildred som spökskrivare. Först fick hon skriva om Ruth Fielding under pseudonymen Alice B. Emerson. Den bokserien var en av Stratemayersyndikatets första och sträckte sig över 30 böcker som publicerades mellan 1913 och 1934. Genom böckerna från man följa Ruth från föräldralös flicka till vuxen flicka. Mildred kom att avsluta bokserien genom att skriva de sista sju böckerna.

För varje bok hon skrev fick hon 125 dollar. I svenska kronor motsvarar det 1 100 kronor och i dagens penningvärde skulle det bli ungefär 30 000 kronor. För det gav hon även upp rättigheterna till sina texter. Mildred fick heller aldrig några pengar för de filmer eller spel som producerades baserat på Kitty Drew.

När Edward senare vill påbörja en ny bokserie om en flickdetektiv som skulle heta Kitty Drew, så frågade han Mildred om hjälp. Edward hade en skiss till historien i boken ”Kitty som detektiv – klockmysteriet”. Han hade också en kort beskrivning av huvudpersonen. Hon skulle vara en modern amerikansk flicka – klok, initiativrik, okomplicerad och full av energi. Sådan var Kitty.

Mildred kom sedan att skriva 23 av de första 30 Kittyböckerna. Ofta baserat på små indexkort där Edward beskrev en skissartad handling. Mildred var däremot den som initialt kom att påverka Kittys personlighet allra mest. En av de största anledningarna till att Edwards valde Mildred som skribent var också att han trodde att hon kunde tillföra lite av sin egen personlighet till karaktären. Mildred var beslutsam och modern, intelligent och fylld av självförtroende. Precis som Kitty.

Själv sa Mildred följande om Kitty:

Jag gjorde Kitty till en slags perfekt person, någon som aldrig gjorde några misstag.

Barnboksförfattarinnan

Kitty blev enormt populär. I en tid präglad av lågkonjuktur, depression, världskrig och få möjligheter för flickor tröstades och inspirerades många unga av Kitty. Hon var en hjältinna som tog sig ur alla faror och löste alla problem.

Genom tiderna har många läsare senare berättat om hur Kitty inspirerat dem som unga att tro att det omöjliga var möjligt. Att man som tjej kunde skaffa sig en karriär och klara sig själva i svåra situationer. Kitty blev en förebild som kom att betyda mycket för många.

– Jag visste alltid att serien skulle bli framgångsrik, berättade Mildred senare i en intervju. Men jag förväntade mig aldrig att den skulle ha sådant genomslag och jag är glad att jag hade så mycket inflytande på människor.

Personligen var den andra boken om Kitty alltid hennes favorit – ”Kitty i Spökhuset”.

Förutom att skriva om Kitty skrev Mildred även böcker i serien om Mary och Lou, Kay Tracey, Penny Parker, Penny Nichols, Connie Carl, Madge Sterling och fyra böcker i sitt eget namn Mildred A. Wirt.
Bäst av allt tyckte hon om att skriva om Penny Parker – en amatördetektiv och frilansande reporter. 

Totalt kom Mildred att skriva 135 böcker mellan 1926 och 1959.

Erkännandet

Edward Stratemeyer dog strax efter det att den första Kittyboken släpptes. Syndikatet togs då över av hans båda döttrar, Edna och Harriet Stratemeyer. Genom åren kom Harriet också att bli alltmer involverad i editeringen av böckerna. Särskilt genom de revideringar hon genomförde av Kittyböckerna på 60-talet. Under sin levnad påstod Harriet däremot att hon själv skrivit alla Kittyböckerna. Sanningen skulle hinna ikapp henne under 80-talet.

1977 skulle bröderna Hardy fira 50-års jubileum. I samband med det började Harriet känna sig missnöjd med bokförlaget Grosset & Dunlap. Hon tyckte att de hade alldeles för lite kreativ kontroll och att det gjorts alldeles för lite i samband med jubileet. Därför bestämde hon sig för att byta utgivare till Simon & Schuster. Det gav upphov till en stämning från Grosset & Dunlap för kontraktsbrott, upphovsrättsintrång och brott mot konkurrenslagen. Året var 1980.

Harriet drog sig inte för att skicka in en egen stämningsansökan. Hon hävdade att hon som författare till Kittyböckerna ägde de verkliga rättigheterna till böckerna.

När Mildred bjöds in att vittna avslöjades slutligen hemligheten att hon varit den verkliga författarinnan till många av de böcker som stämningen handlade om.

Så småningom blev allt offentligt och särskilt i samband med en Kittykonferens, 1993, har det varit offentligt att erkänt att Mildred är den verkliga författaren av 23 stycken Kittyböcker. De andra författarna har också fått sina erkännanden.

Mildreds andra äventyr

Mildred som brukade kallas ”Millie” av sina nära vänner var gift två gånger. Först med Asa Wirt. Han arbetade också med det skrivna ordet på The Associated Press. Tillsammans med honom födde hon 1936 en dotter som döptes till Peggy. Asa gick bort 1947.

Så småningom gifte Mildred om sig med redaktören för tidningen Toledo Blade, George A. Benson. Hon arbetade själv för samma tidning. Efter Georges död 1959 gifte hon inte om sig fler gånger.

Mildred själv var något av en äventyrerska. Hon reste gärna själv och gärna till Centralamerika. Gärna till ställen som ännu inte besökts av turister. Där tog hon sig igenom djungeln med machete och vidare över och genom krokodilfyllda floder. Hon besökte gärna spännande arkeologiska platser som Maya-ruinerna.

En gång blev hon också tillfångatagen i Guatemala. De som höll henne fånge misstänkte att hon visste för mycket om den kriminella verksamheten i staden. På bästa Kitty Drew-sätt övermannade hon dem som höll henne fånge och lyckades fly. Efteråt berättade hon att hon ställt sig frågan ”Vad skulle Kitty göra?”.
Hon återvände senare till landet för att försöka förstå vad som egentligen hade hänt.

1964, när Mildred var 59 år bestämde hon sig också för att försöka lära sig flyga. Hon började ta flyglektioner och fick så småningom sitt certifikat.

Sortin

Under senare år signerade Mildred gärna Kittyböcker, men aldrig dem hon inte själv skrivit. Hon var heller inte överdrivet förtjust i den utveckling som karaktären tog i de senare böckerna. Kitty blev alltför nedtonad och mer klassiskt kvinnlig tyckte hon. Istället för att vara den orädda äventyrerskan som hon varit med och skapat.

2001 fick Mildred ytterligare erkännande när hon vann ett Edgarpris för hennes roll i skapandet av Kittyserien.

Den sista Kittyboken skrev Mildred 1953, ”Kitty och den maskerade mannen” som också är en av hennes bästa. Efter Kitty fortsatte hon att arbeta som journalist, främst på Toledo Blade som samhällsreporter. Där skrev hon om brottslighet och korruption.

Mot slutet av sitt liv gick hon över till att skriva dödsrunorna. Vilket hon fortsatte med ända till sin död, trots synnedsättning och dålig hörsel. Så småningom drabbades hon också av lungcancer. Den tog hennes liv den 28:e maj 2002. Då hade Mildred hunnit bli 96 år. Hon arbetade fortfarande halvtid.

En lista över de Kittyböcker som skrevs av Mildred Wirt Benson finns här.