En fin eftermiddag när bröderna Hardy ute på en biltur nås de av en rapport om att ytterligare en bil har blivit stulen i området. Bröderna trycker genast gasen i botten för att hinna ikapp bilen men blir hindrade av ett annat fordon. Biljakten slutar i diket, men där slutar inte boken. Dagen därpå anklagas pojkarna klasskompis Jack Dodd och hans pappa för de bilstölder som drabbat Bayport nyligen. Bilen som blev stulen kvällen innan har nämligen hittats övergiven. I den hittade polisen också Jacks metspö. Bröderna Hardy bestämmer sig för att ta sig an fallet för att rentvå sin kompis.
Fallet utsätter bröderna för den ena faran efter den andra. Kidnappning, biljakter, hemliga gömmor och mystiska detektiver som gömmer sig i träden.
Chet Morton spelar givetvis en roll i det hela, med sin humor och sina tricks. Tant Gertrude har heller inte flyttat ut sedan den förra boken. Hon är aldrig sen att påpeka saker som pojkarna borde göra bättre. Ett råd gott som något, om Jack ska kunna rentvås.
Boken
Den här boken gavs ursprungligen ut 1928 i USA. I Sverige kom dröjde det till 1964. Här gavs den även ut som den femte boken i ordningen. I originalutgivningen är den däremot den sjätte boken om Bröderna Hardy.
Som vanligt skrevs den av Leslie McFarlane under pseudonymen Franklin W. Dixon. Han verkar dessutom vara på väldigt bra humör när han skriver den. Humorn är påtaglig.
I samband med revideringarna 1964 skrevs boken om. I princip resulterade det in en helt ny bok. Huruvida den blev utgiven i Sverige eller inte, vet jag inte just nu. Den version jag läste är den översatta originalhistorien. Oftast brukar man kunna fastställa vilken version man läser genom att titta på antalet kapitel. Revideringarna är 20 kapitel. Originalberättelserna är mellan 20 och 25 när det gäller Hardyböckerna.
Slutsats och betyg
Här var det full fart och fläkt, från början till slut. Det känns också som att Leslie börjar få in vanan att skriva om bröderna. Boken flyter på i ett bra tempo och skrivandet känns bekvämt. Ett exempel är att bilden av vem Chet Morton är känns tydligare. Jag tänker att det beror på att bilden har klarnat för Leslie. Då är det givetvis lättar för honom att förmedla det till oss som läser. Vi visste att han gillade mat och var lite småskojig sedan tidigare. I den här boken framstår den senare sidan allt tydligare. Som här:
Även om Chets historia inte för bokens historia framåt så tycker jag väldigt mycket om den.
För att återgå till historien så tycker jag att den håller. Den är inte märkvärdig på något sätt utan egentligen rätt så förutsägbar. Men det gör inte så mycket. Inte när Leslie spetsar historien med ovanstående. 😀
Eftersom det här är en rätt så gammal bok, skriven senast 1928, så märks det ju också. I början av historien hamnar pojkarna i diket på grund av en man som kör hölass!
För vissa kan det här förmodligen känns som stenåldern. Själv gillar jag det.
Sedan vet jag inte om episoden när pojkarna ska ”fixa till” sin nyinköpta bil är helt trovärdig. De köper alltså färg och går sedan loss med den på den här bilen. Min egen erfarenhet är att det är en rätt så krånglig process. Men i boken lyckas pojkarna (givetvis) och bilen stans mest åtråvärda bil. Särskilt för tjuvarna. Bra jobbat, för ett par eftermiddagars jobb.
Det blir en stark fyra i betyg för den här boken. Trevlig läsning. Det som saknas är det där lilla extra i mysteriet. Då hade det blivit en femma.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Boken innehåller en scen med vapen (igen). En av pojkarna har dessutom stoppat ner pistolen i fickan. Jag blir liksom inte van vid det.
Bäst: Alla roliga upptåg, som detektiven i trädet och Chets rövarhistoria.
Övrig information
Antal sidor: 188
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1962
Bokomslag: Ej angiven
Boknummer: 1133 -1134
Upplagor:
1 – 1962
2 – 1969
3 – 1974
4 – 1977
5 – 1979
6 – 1985
Originaltitel: The Shore Road Mystery
Utgivningsår i USA: 1928
Bokens olika omslag.
Föregående bok: De försvunna kompisarna
Nästa bok: Mysteriet med främlingen i grottan