Skatten i ödemarken

Lena-Lis har åkt till sin faster Fia i djupaste Norrland över sommaren. Där ska hon hjälpa till i fasterns butik och njuta av sommaren. I den lilla byn blir hon snabbt vän med byborna, en av dem är den jämnåriga Lotta. Men så blir fastern sjuk och bortförd i en ambulans. Det sista hon hinner säga är Lena-Lis ska vara försiktig med den hemliga skatten. Den som finns nergrävd någonstans.
Det leder till en ivrig jakt i det Norrländska landskapet. Lena-Lis och Lotta mot några skurkar som också är på jakt efter den hemliga skatten…

Boken

Viola Wahlstedt

Den här boken gavs ut 1952 och skrevs under pseudonymen Iva Vidstedt. En pseudonym som användes av Viola Wahlstedt, född 1901 och känd som författare, journalist, skulptör, tecknare och grafiker.

Hon skrev fyra böcker under pseudonymen för Wahlströms ungdomsböcker. Utöver det blev det flera andra böcker, varav några översattes till andra språk.

Jag hittade också en bok om Viola skriven av hennes barnbarn, med den lovande titeln ”En glupande aptit på livet”.

En kort tid arbetade Viola även som journalist, bland annat som korrespondent i spanska inbördeskriget.

Det här verkar inte vara den enda boken med samiskt tema. Lotta är same och kulturen är påtaglig. Med tanke på att boken är utgiven 1952, går Viola väldigt vidsynt fram:

Redan 1952 lärde sig Lena-Lis att man inte ska säga Lapp.

Boken riktar sig till en lite yngre publik än de vanliga flickdetektiverna. Lina-Lis och Lotta är i tolvårsåldern och äventyret är en skattjakt, inte ett egentligt detektivmysterium. På det viset påminner den mer om en vilda västern-historia än något annat. Fast i Norrland.

Eftersom jag läst att Viola senare bosatte sig i Funäsdalen så misstänker jag att Jämtland är den mer specifika inspirationen till bokens omgivningar.

En färgbild från Jämtland på 40-50-talet.

Slutsats och betyg

Hmmm… egentligen var det nog faktiskt roligare att skriva den här artikeln och läsa på om Viola, än att läsa boken. Jag tycke den var lite rörig, med utskriven dialekt och konstiga namn. Det är bara så hjärnan fungerar, när man inte är van.

Med det sagt gillade jag givetvis miljöerna och valde att läsa boken eftersom den utspelar sig i Sommarsverige.

Sameperspektivet var också en bonus och bara bra.

Efter slutet reflekterar jag också över att världen har utvecklats ännu mer sedan boken skrevs.
SPOILERALLERT
Om vi hittade en samisk skatt idag skulle vi förhoppningsvis inte skicka den till ett museum i Stockholm. Jag utgår från att den skulle anses tillhöra Samerna och ingen annan. Till skillnad från hur man verkar ha sett på saken 1952.

Med allt detta sagt ger jag boken en stark tvåa i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Min svensklärare har fortfarande rätt – att skriva ut dialekter gör att en text bara blir mer svårläst.
Bäst: Episoden med ekorren tyckte jag var mästerlig:

Ekorren kommer betyda mer för berättelsen än man kan tro.

Övrig information

Antal sidor: 131
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1952
Bokomslag: –
Wahlströms boknummer: 661

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *