Skolpojkarna Frank och Joe är på väg till polisen i en grannstad med några viktiga papper från sin pappa, den berömda detektiven Fenton Hardy. Detta blir upptakten till många oväntade och spännande äventyr, som kulminerar i inbrottet i Tornvillan. Ägaren vänder sig till Fenton, vilkens spår leder till New York. Medan polisen i Baybort tror att förvaltaren, som är far till en av Hardypojkarnas bästa klasskamrater, är den skyldige. Till slut hänger allt på att tjuvgodset hittas och här får Fenton hjälp inte bara av sina egna söner utan av flera pojkar och flickor i klassen som vill rädda Perrys pappa.
Det här mysteriet börjar med att någon stjäl Chet Mortons gula sportbil. Tjuven möter bröderna Hardy när de är ute och åker och bröderna hinner precis notera att föraren är rödhårig innan de tvingas väja undan.
Bröderna tar snart upp jakten på tjuven och frågar andra ögonvittnen om de sett tjuven. En man i sportbil såg de minsann, men han var bestämt mörkhårig och snaggad. Kan det möjligen ha varit så att mannen bar peruk?
Mysteriet tätnar när det sedan visar sig att någon har gjort inbrott i Tornvillan. Kan det vara samma man?
I det här, bröderna Hardys första, mysterium får vi även möta brödernas Pappa, Fenton, en hel rad inkompetenta polisgubbar och två flickor som bröderna gillar lite särskilt. Frank gillar en tjej som heter Callie, medan Joe föredrar Chets syster Iola.
Allt som allt är det en introduktion till Bröderna, deras vänner och bekanta liksom staden där de bor, Bayport.
Här kan du lyssna på det första kapitlet:
Bröderna Hardy och Leslies första mysterium
Den här boken skrevs 1926. Det är mer än 90 år sedan. Det var samma år som det första elektroniska tåget började trafikera sträckan Stockholm – Göteborg.
Samma år hade publicerades även A. A. Milnes barnbok om Nalle Puh och på vita duken hade den första filmen som använde ljud premiär – Don Juan. Den filmen är även känd för att innehålla mest filmkyssar i världshistorien, hela 127 stycken.
I slutet av året började Leslie McFarlane skriva på det manus som skulle resulterad i ”Tornvillans mysterium”. Manus baserades på Edward L. Stratemeyers två-sidiga instruktioner (som du hittar här nedan). De satte tonen för boken och beskrev handlingen i stora drag. Samtidigt lämnade den utrymme för Leslie att ta sig vissa friheter när det gäller karaktärer och stil. Det resulterade både i humor och senare i karaktären tant Gertrud, som Leslie själv kom på.
Leslie var initialt väldigt entusiastisk kring projektet med Bröderna Hardy. Samtidigt tänkte han inte bli långrandig. Under de 26 år som Leslie arbetade för Stratemeyersyndikatet var han alltid på väg därifrån. Men av olika anledningar blev han alltid kvar.
”Tornvillans mysterium” blev en enorm succé och den fortsätter att sälja än i denna dag. Boken rankar sig som den 55:e mest säljande barnboken någonsin i USA, enligt en sammanställning från 2001.
Förväntningar och slutsatser
Den här boken liksom de två nästföljande böckerna i serien om Hardybröderna gavs ut på förlaget Guns Barnböcker. Efter det tog B. Wahlströms över utgivningen. Det betyder att den här boken ser lite annorlunda ut. Ryggen är gul, texten har ett annat typsnitt och papperskvalitén är annorlunda. Översättningen är heller inte lika bra. Det finns en rad stavfel. Dessutom känns vissa ord känns väldigt ålderdomliga och direktöversatta. Allt det här går givetvis att förlåta – eller att till och med finna charmigt. 🙂
Jag tycker att omslaget är ursnyggt. Ett av de bästa någonsin. Gjort av Gösta Kriland. Han kommer även att göra de andra två för Gun.
Sedan kommer vi till historien. Som van Kitty läsare reagerar jag snabbt på att Frank och Joe vill bli som sin pappa. Det är uttalat, boken både börjar med det. Att hela upprinnelsen till varför pojkarna vill lösa mysteriet är för att imponera på pappan. Kitty löser alltid sina mysterium för att hon älskar att lösa mysterium. Vad andra tycker om det är för henne helt sekundärt. Det är en av anledningarna till att Kitty är så cool. Därför blir jag genast lite besviken på pojkarna. Sedan drar jag mig till minnes att boken ändå är väldigt gammal och det kanske är förklaringen.
En sak som jag förväntade mig var en massa action. Men även om ”bilen ställde sig på två hjul i kurvan” så innehöll den mindre action än väntat. Istället förvånades jag av humorn i boken. Det är varmt, lätt och definitivt Leslies starkaste kort.
* Spoileralert * Mysteriet känns också ok. Det flyter på är lagom spännande. Även om jag föredrar när skurken är känd sedan tidigare.
Det är också en kritik jag har – att boken introducerar lite väl många karaktärer. Det blir lätt rörigt som läsare att hålla rätt på alla.
På det stora hela ger jag den här boken en trea. Den är lagom bra och man får förlåta de saker som känns förlegade eftersom boken ändå är så pass gammal.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Idealiserandet av pappan.
Bäst: Humorn
Övrig information
Antal sidor: 139
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1956
Bokomslag: Gösta Kriland
Utgiven av: Guns barnböcker
Originaltitel: The Tower Treasure
Utgivningsår i USA: 1927
Bokens olika omslag.
Föregående bok: –
Nästa bok: Spökhuset på klippan