Nancy Drew har tillsammans med sin pappa Carson flyttat från Chicago till den lilla staden River Heights. Där har Nancy lärt känna George och plugghästen Bess. Filmen börjar med att Bess blir utsatt för ett elakt skämt i sociala medier. Nancy bestämmer sig för att ge igen med samma mynt. Det leder till att Nancy döms till samhällstjänst. På så sätt kommer hon i kontakt med en äldre dam, Flora, som hävdar att det spökar i hennes hem. Polisen vill inte hjälpa henne så Nancy rycker ut istället.

Genom Flora blir Nancy också vän med Helen Corning som i den här filmatiseringen är skolans rika, snygga tjej. Hon är också tillsammans med den killen som retades med Bess i början av historien. Att säga att det är bästa vänner vore att ljuga.

En tidig scen ifrån filmen

En ung Nancy

Filmen baseras på boken ”Kitty i Spökhuset” som var den andra bokens som skrevs om Kitty Drew. Den skrevs redan 1930 men reviderades 1959 och fick en helt ny historia. Borta var all rasism som den första boken innehöll.

I slutet av 30-talet filmatiserades boken för första gången. När Bonita Granville axlade rollen som Nancy i Nancy Drew and the Hidden Staircase.

Några år tidigare hade Warner Bros. köpt rättigheterna till Nancy Drew för en spottstyver. Rättigheter som fortfarande gäller, trots att det är 80 år sedan.

I båda skildringarna är Nancy 16 år gammal. Valet av färdmedel skiljer sig avsevärt. Den moderna Nancy väljer en longboard, dem gamla valde en hederlig gammal bil, nercabbad. Den moderna Nancy kan knappt köra bil och tiderna förändras.

I den nya filmen figurerar även en hel del bekanta ansikten från böckerna. Ned slipper vi gudbevars, men Bess, George, Helen och Carson är där.

Sedan återstod problemet med hushållerskan Hannah Gruen. När Nancy skrevs för alla de där åren sedan var det inte ovanligt att familjer hade en hushållerska. Idag är det något som få kan relatera till. Därför har manusförfattarna till filmen löst det hela på ett rätt så snyggt sätt. Hannah har gjorts om till Carsons syster. Systern figurerar även i vissa Kittyböcker och heter egentligen Eloise Drew, men i filmen heter hon Hannah och hon gillar att baka. Hon påstås också ha bott i New York, vilket Eloise mycket riktigt gör.

I filmen tar man även upp det faktum att Nancys mamma, Catherine gått bort. Något som tynger både Carson och Nancy. Sedan har det även hänt något annat underligt. Vissa av karaktärerna har fått nya personligheter. Främst gäller det Bess som har gått och blivit skolans nörd. Hon är en fena på kemi visar det sig. Dessutom oroar hon sig inte längre för sin vikt, istället oroar hon sig för sin hy.

I böckerna beskrevs Helen som Kittys bästa vän och de hade känt varandra sedan de var små. I filmen är de inte ens vänner. George är heller inte så pojkaktig som hon beskrivs i böckerna. Istället har Nancy tagit den rollen. Hon har liksom blivit George.

Slutsats och betyg

Allting förändras och så även Kitty. Jag tycker att Sophie Lillis är rätt så cool som Nancy. även om det ibland är det lite överkäckt.

Jag gillar också att filmen har ett väldigt tjejperspektiv. Killarna får inte så mycket utrymme alls. Filmen har också lanserats som något av ett tjejprojekt med väldigt många kvinnor i kulisserna – manusförfattare, regissör, kompositörer och så vidare. Det kanske är det som märks. Samtidigt tycker jag att Kitty alltid har varit så – en hjältinna skapad av och för tjejer. Jag hoppas verkligen att yngre generationer kan ta henne till sig också.

Jag tycker också att historien håller. Den är bättre än historien i den gamla filmen som var väldigt rörig (även om den filmen har andra finfina kvalitéer). Möjligen hade själva mysteriet kunna få ta lite mer plats än det gör.

Det stora minuset i filmen kommer gällande Georges personlighet, som helt försvinner. Särskilt eftersom Nancy har snott alla hennes karaktärsdrag. Här fanns liksom inget av den George som jag känner. Det fanns heller inget av det gnabb som brukar finnas mellan George och Bess. Det brukar vara rätt så underhållande och det saknade jag.

Med det sagt tycker jag ändå att det här håller fullgott som familjeunderhållning och ”den läskiga” scenen är riktigt bra och alldeles lagom läskig.

Jag ger den här filmen en trea i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: George avsaknad av personlighetsdrag. Hon ska ju vara skittuff ju!
Bäst: Den läskiga scenen i huset med Flora, Helen och Nancy.

Övrig information

Premiär: 15 mars, 2019
Regissör: Katt Shea