Vintern har kommit till Bayport och Hardypojkarna är ute på isen med sin hembyggda isjakt när de bestämmer sig för att åka till Stugön – en vanligtvis svårtillgänglig ö. På ön möts de av en ovänlig man som ber dem att försvinna. Det märkliga är att det inte är samma person som äger ön. Av honom får de tillåtelse att stanna på ön över jul. Bröderna, Chet Morton och Biff Hopper packar sina väskor fulla med mat och julklappar och beger sig till ön på nytt. Men snart har någon stulit maten och skorstenen i stugan verkar märklig. Det verkar som att bröderna har hamnat i ett nytt spännande mysterium…

Stugön ägs av Elroy Jefferson, en av männen som fick bilen stulen i ”Mysteriet med de stulna bilarna”. Elroy är antikvitetshandlare, han reser end el till Europa och äger en del intressant saker. Andra saker verkar ha försvunnit som den Benderska frimärksamlingen. Men det var länge sedan nu.

På sjön träffar bröderna också Ted Carson och Ike Nash, som nästan håller på att köra över pojkarna med sin isjakt. De är inte särskilt trevliga och dessutom verkar de hålla på med något lurt. Vad är i görningen egentligen?

Boken

I Sverige gavs den här boken ut som den tionde i serien om Bröderna Hardy. I den amerikanska originalutgivningen är den däremot den åttonde delen i Hardy-serien. Den gavs ursprungligen ut redan 1929 och spökskrevs som vanligt av Leslie McFarlane, under Franklin W. Dixon-pseudonymen. I Sverige gavs boken ut 1965 för första gången.

Boken reviderades också 1966, vilket ledde till att den fick en helt ny historia. Jag vet inte om den någonsin gavs ut i Sverige. Jag läste den tredje utgåvan som kom ut 1974 och den är i alla fall inte reviderad. Om någon av de senare versionerna är det vet jag inte. (Om du vet får du gärna berätta det i kommentarsfältet).

Det här är den första boken i serien som utspelas under vintern – när snön och isen har lagt sig. Det firas också jul i boken, inte bara en, utan två gånger. Och då märks det att boken är 90 år gammal. Här beskrivs vad pojkarna får i julklapp:

Ett par sidor senare i boken beskrivs en rävjakt när bössorna behövs, och det var inte så ovanligt förr. Min farfar jagade hela livet också. Men nu reagerar man lite när barn får vapen i present.

En annan sak jag fascinerades över i boken var det här med isjakter. Fram tills dess att motorerna blev tillräckligt snabba var isjakter det absolut snabbaste fordonet. Och det säger väl sig självt. Med vind i seglen, på medar över en is. Då kan det gå undan. Jag tycker det ser riktigt härligt ut. 😀

Slutsats och betyg

Jag tänker inte dra på det särskilt länge. Jag ger den här boken en femma och överväger om det inte är den bästa boken i Kitty och Hardyserien som jag hittills läst. Det kan vara så. Det var på riktigt en bok jag hade svårt att lägga ifrån mig. Jag ville veta hur det skulle gå. Med andra ord var mysteriet riktigt bra.

Jag tyckte också väldigt mycket om stämningen i boken. Jul, isjakter över sjön och julfirande. Jag kan nästan känna doften av granen i farstun. Trots att jag inte ställt dit någon.

Det känns också som att antingen Leslie eller översättaren har lagt lite mer tid på språket. Som känns bättre än vanligt.

Jag har inget dåligt att säga om den här boken alls egentligen. Jag kan bara rekommendera den. 😀

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Rävjakten, men jag förstår att det är naturens gång och räven tog ju i sin tur ett par hönor, så…
Bäst: Den mysighetskänsla jag fick när jag läste boken.

Övrig information

Antal sidor: 189
Tredje upplagan
Tryckt i Falun, 1974
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1282-1283
Upplagor:
1 – 1965
2 – 1970
3 – 1974
4 – 1976
5 – 1977
6 – 1980
7 – 1985

Originaltitel: The Mystery of Cabin Island
Utgivningsår i USA: 1929
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Midnattsmysteriet
Nästa bok: De gåtfulla fotspåren