– Oh nej, utbrast George och grep tag i Kittys arm.
På isen låg Veronica Taylor och grimaserade av smärta. Hade den skickliga konståkerskan fallit så illa att hon gått miste om sin sista chans att kunna delta i världsmästerskapen?
Kitty rynkade pannan.
– Det där såg underligt ut, sa hon. Inte brukar erfarna skridskoåkare ramla vid en så enkel rörelse?

Kunde något på isen ha orsakat Veronicas fall? Var det någon som ville hindra henne från att delta i uttagningen inför tävlingarna i Berlin?

I den här boken dras Kitty in i en härva av sabotage och industrispionage. Konkurrensen är hård och ambitionen på topp.

Till sin hjälp har Kitty en av sina bästa vänner George. Det är hon som har dragit med Kitty till konståkningstävlingen. Hennes nya pojkvän Kevin är nämligen utsänd dit som journalist. Frågan är om de är ute på hal is?

Boken

Det här är den 70:e boken i Nancy Drew Case Filesserien. I USA gavs den ut 1992 för första gången och i Sverige kom den ut 1995. Som vanligt skrevs den under pseudonym – Carolyn Keene. Vem den verkliga författaren var vet vi ännu inte.

Något som slår en när man läser boken är likheterna med boken och OS-dramat mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding. Mer som en profetia än något annat. Boken kom ju ut två år innan incidenten. Däremot pågick rivaliteten samtidigt som boken skrevs. I VM 1991 tog Tonya silvret och Kerrigan bronset.

Gissningsvis är boken inspirerad av den höga konkurrensen som fanns mellan de amerikanska skridskodamerna vid tidpunkten. Allt för att bli uttagen till VM och OS.

Mot slutet av boken nämns också en av låtarna som en av konståkarna framför sitt långa program till – ”Rhapsody in Blue”. Jag gissar att de menar George Gershwins paradnummer som inte är helt ovanlig i konståkningssammanhang.

Slutsats och betyg

Jag gissar att man faktiskt gav ut den här boken i Sverige på grund av dramat i Lillehammer. Den kom ju ut året därpå. Ibland undrar jag nämligen lite över hur Wahlströms gick till väga när de valde olika böcker ur Filesserien. Det verkar lite sporadiskt.

Jag hade rätt så svårt att gissa vem skurken var i den här boken. Vilket hedrar mysteriet. Å andra sidan blev jag aldrig riktigt engagerad i de olika karaktärerna. Kanske på grund av att verklighetens historia senare är så mycket mer dramatisk än bokens. Som konståkningsfan gillar jag ändå idén med boken.

Väger man plus och minus blir det här ändå inte mycket mer än godkänt. Boken hade behövt mer drama och därför ger jag den bara en svag trea.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Av någon anledning gillar inte Georges nya pojkvän. Han ser inte ens trevlig ut på framsidan.
Bäst: När en av flickorna åker till en hiphop-låt som citeras:

Övrig information

Antal sidor: 194
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1995
Bokomslag: Tricia Zinic
Boknummer Wahlströms: 2739
Upplagor:
1 – 1995
2 – 1996
3 – 1998

Originaltitel: Cutting Edge
Utgivningsår i USA: 1992
Utöver det amerikanska och det svenska omslaget hittade jag dessutom den brittiska (till höger).

Föregående bok: Kitty och cirkusartistens gåta
Nästa bok: Kitty och legenden om Henrietta Lee