– Express till miss Drew, sa brevbäraren och överlämnade ett litet paket utan avsändare.
Kitty öppnade det och inuti låg en videokassett. Nyfiket gick hon in i vardagsrummet och stoppade den i videobandspelaren. Så väntade hon på vad som skulle komma. Det var en rad kända rockgrupper. Varför hade någon skickat den här videokassetten till henne? Hon var ju inte intresserad av rock. Det var något som inte stämde.

I den här boken får Kitty inte bara ett, utan två mysterium att lösa. Dels hjälper hon sin pappa, Carson, med hans senaste fall. Där en fotograf, Dallas Curry, har anklagats för att plagiera andra människors idéer. Samtidigt har den lokala polisen, med McGinnis i spetsen, bett Kitty om hjälp. Den unga Clare Grant som precis flyttat till River Heights har spårlöst försvunnit.

Till sin hjälp med att lösa mysteriet har Kitty Ned, George, Bess och Carson. Det dyker också upp en vänlig professor (Jaffee) som hjälper till.

Boken

I USA gavs den här boken ut 1984 och i Sverige kom den ut två år senare. Den skrevs av James Duncan Lawrence, som var väldigt aktiv som Kittyförfattare i början och mitten av 80-talet.

Något som sticker ut med den här boken är att det är den första som pratar om något som har med psykologi att göra, nämligen subliminal perception. Det är när en individs tankar, beteenden eller känslor påverkas eftersom de har blivit stimulerade på en undermedveten nivå. Det kan göras på många olika sätt. Som att lägga in dolda budskap i ljud/musik, film eller i bilder. I nedanstående videon (på engelska) finns mer information om hur subliminal perception fungerar och dess historia. Det verkar inte riktigt ha så stor påverkan som många tror – inklusive Kitty i boken.

Subliminal perception är ett ämne som återkommer i mycket populärkultur. I allt från Simpson till Columbo och det är onekligen ett tacksamt ämne.

I boken påstås det också att Kitty inte gillar rock. ”Alla tre visste att Kitty tyckte bäst om klassisk musik och pop”, står det på sidan 27. Det är en sanning med modifikation. I vissa böcker gillar Kitty rock, i andra föredrar hon annan musik. Det beror på författaren skulle jag gissa.

Läget är lite mer konstant när det gäller Kittys favoriträtter.

Slutsats och betyg

Den här boken tyckte jag om. Den senaste tiden har jag läst en hel del böcker som skrivits av James Duncan Lawrance och det jag verkligen gillar med honom är drivet som finns i hans sätt att skriva. Det flyter lättare och gärna genom dialogen. Luftigare.

Den här boken är inget undantag. Dessutom gillar jag bokens huvudämne, subliminal perception. När jag läste boken kom jag också på att jag hade samma känsla när jag läste den som liten. Jag tyckte ämnet var jättespännande och ställde en massa med konstiga frågor till min mamma om det. Mysteriet får alltså mycket väl godkänt och trots att man tidigt får en känsla för vad mysteriet handlar om så känns slutet spännande med de sista bitarna som faller på plats.

Sedan brukar jag föredra böcker som utspelar sig på något exotiskt ställe som kanske inte är River Heights. Det gör den inte i den här boken men det gör inte så mycket. River Heights känns ovanligt mysigt. Kanske beror det på att karaktärerna är ovanligt vänliga med varandra. Till och med relationen mellan Kitty och polischef McGinnis känns familjär.

Jag ger den här boken en stark fyra. Mycket bra!

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Bess och hennes bantning. Vi har ståt ut med det genom hela serien men under 80-talet börjar det försvinna. Därför reagerar jag när ämnet tas upp igen.

Bäst: Den subliminala perceptionen.

Övrigt: Kitty lär av de bästa!

Övrig information

Antal sidor: 189
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1986
Bokomslag: Hector Garrido
Boknummer Wahlströms: 2410
Upplagor:
1 – 1986
2 – 1987

Originaltitel: The Mysterious Image
Utgivningsår i USA: 1984
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och tjuvgömman
Nästa bok: Kitty och den mystiska katten