Efter ytterligare en lyckad föreställning tog dansaren Helene Harmon emot ett packet. Inuti låg en anskrämlig häxdocka och en lapp:
Ta emot denna docka med lyckönskningar från avsändaren. Den kanske kan ge dig inspiration till en ny dans. Men var försiktig med den ondskefulla förtrollningen som vilar över dockan. När du väl har tagit emot den kan du inte ge bort den.
Lappen var inte signerad. Penny som satt i rummet när Helene öppnade packet tyckte att det hela kändes skumt. Hade det något med hennes goda vän och dockmakare, Nellie, att göra

Mildreds favorit

Böckerna om Penny Parker gavs aldrig ut på svenska men på engelska kom serien ut i 17 volymer.

Idén till karaktären var författaren Mildred Wirt Bensons. Hon är mer känd som en av författarna bakom pseudonymen Carolyn Keene, som ”skrev” Kittyböckerna.

I slutet av 30-talet hade hon blivit mamma vilket påverkade hennes skrivande för Stratemeyersyndikatet negativt. För att hjälpa henne på traven försökte Harriet Stratemeyer att underlätta skrivprocessen genom att skriva allt mer detaljerade instruktioner inför varje ny bok. Men Mildred hade kreativ energi som ville någon annanstans. Därför hittade hon på, och började skriva om Penny Parker. ”Tale of the witch doll” är den första av böckerna om henne.

Lysande start

I det här mysteriet introduceras vi för några av de personer som kommer att fylla de 17 volymerna. Det är Penny, hennes pappa Anthony, bästisen Louise Sidell och hushållerskan Maude Weems. Sedan figurerar även Jerry Livingston och Mr Dewitt som arbetar för Anthony.

Penny framstår som aningen mer sansad och mer verklig än Kitty. Hon har det till exempel gott ställt men inte på samma okomplicerade sätt som Kitty. Till exempel skojar Louise om att hennes bil inte är helt pålitlig, eftersom den är gammal. Sånt händer inte Kitty. Kitty har alltid världen bästa bil, med cab.

Utöver det möter vi också Nellie, en gammal kompis till Penny som äger en dockaffär. Sedan är det dansaren Helene som någon verkar vilja göra illa. I staden bor också spåmannen Melvin Osandra som bedriver en tveksam verksamhet.

Jag slås också av språket. Texten flyter på ett helt annat sätt än i Kittyböckerna, lättare och luftigare. Det är möjligt att samma flow finns i de ursprungliga Kittyböckerna innan de blev översatta. Jag vet inte, men flyter gör det.

Sedan är det mysteriet. Jag säger redan nu att betyget blir en femma för den här boken. Det handlar främst om Pennys mer naturliga sätt och själva mysteriet. Det håller ihop hela vägen och det innehåller dessutom en del överraskningar. Stratemeyersyndikatet envisades alltid med att lägga till (minst) ett sidomysterium i sina böcker. Det finns inte i den här boken och det är skönt. Däremot saknas det pedagogiska elementet som de också envisades med att alltid ha med. Det är det enda jag saknar i den här boken. Därför är femman svag men det är en femma likväl. Det här var uppfriskande. 🙂

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att de skurkarna fortfarande beskrivs som ”fula”.
Bäst: Att karaktärerna känns mer äkta, särskilt Penny och Louise.

Övrig information

Antal sidor: 140
En Penny Parker Press Bok.
Publicerad av Wildside press
Utgiven 2013

Ursprungligt utgivningsår: 1939

Föregående bok: –
Nästa bok: The Vanishing Houseboat

Hör boken här (på engelska):