Postväskan stod vid dörren men plötsligt är den borta. Mr Dixon som har varit områdets trogna brevbärare och levererat post så länge Kitty kan minnas blir bestört. Nu riskerar han att förlora sin pension och han som skulle dra sig tillbaka för att att föda upp Marsvin. Ett brev hann ändå levereras. Ett brev ställt till Kitty Drew där hon utlovades ett arv från någon person hon inte är släkt med, i England. De förlorade breven måste hittas och gåtan med det mystiska arvet måste lösas.

Äntligen blir det lite sport. Eller lite sport. Det blir en hel del sport. Den åttonde boken om Kitty spenderas mest i Ned Nickersons sällskap inför att han ska spela en fotbollsmatch för sitt collagelag. Kitty träffar hans föräldrar, väljer kläder. Sedan försöker hon lösa två olika mysterier. Dels vill hon rädda brevbäraren från vanära efter att han förlorat en postväskan . Sedan är ett arv på vift. Det måste givetvis hitta sin rättmätige arvtagare.

I periferin figurerar både Bess, George och Helen Corning. Boken introducerar även Neds föräldrar, James och Edith, för första gången. Liksom Neds kompis Buck Rodman:

”En storväxt ung man med lockigt hår, som enligt vad Ned talade om var vice lagledare för fotbollslaget och medlem av baseballs- och korgbollslaget.”

Här kan du lyssna på bokens första kapitel:

En ny författare

Det här är den första boken om Kitty som inte skrivs av Mildred Wirt Benson. Hon slutade skriva när Stratemeyersyndikatet tvingades sänka lönen i samband med depressionen. Därför tar Walter Karig över författarpennan/skrivmaskinen.

Jag kan inte hjälpa att jag tror att det faktum att en man skriver om Kitty sätter sina spår i berättelsen. Helt plötsligt handlar det väldigt mycket om sport och mer än ett halvt kapitel hänges åt att referera en fotbollsmatch. Låt gå. Jag tror att Walter gjorde det för att försöka få fler pojkar att läsa Kittyböcker. All heder, men det känns också som att han kämpar mer med att skriva om Kitty. Hon är inte lika naturligt cool som när Mildred skriver om henne. Som här:

”Ned och mr Drew gav sig in på en diskussion om fotboll, som var alltför invecklad för Kitty, så hon drog sig lugnt tillbaka till ett hörn av rummet,” (s 41)

Över min döda kropp. Mildred skulle aldrig sätta Kitty i ett hörn.
Å andra sidan knåpade Walter även ihop den här texten. När Neds pappa gladeligen överlåter bilkörandet till Kitty.

”- En ung dam som är så duktig och säker som ni måste vara en skicklig förare, sade mr Nickerson och stannade vid bildörren. Ni känner vägen till Stafford. Skulle inte ni vilja köra?” (s 140)

Walter har uppenbarligen inte läst de första sju böckerna om Kitty och hennes bilkörning. 😉
Han beskriver även Kitty så här:

”Kitty visade sig vara en typisk flicka, då hon kände en stark spänning vid inköp av nya, stiliga kläder.” (s 91)

Ibland hänger han sig åt långa utläggningar om vilka kläder och smycken som olika karaktärer bär.

Slutsats

Trots att karaktärerna ibland känns mer som karikatyrer så tycker jag ändå att boken är ok. Jag gillar att persongalleriet byggs ut och historien håller ihop även om det går lite långsamt ibland. Jag tycker också om att skurken inte var helt given på förhand.

Det blir en trea i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Referatet av fotbollsmatchen.
Bäst: Att mr Dixon ska föda upp Marsvin.

Övrig information

Antal sidor: 183
Fjärde upplagan
Tryckt i Stockholm, 1964
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 852-853
Upplagor:
1-3 – 1957
4 – 1964
10 – 1975
11 – 1978
12 – 1979

Originaltitel: Nancy’s Mysterious Letter
Utgivningsår i USA: 1932
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och dagboksmysteriet
Nästa bok: Kitty och tornrummets hemlighet