Mrs Putney satt hemma hos Kitty och fingrade nervöst på sin näsduk.
– En natt för flera veckor sen kom min mans ande till mig. Jag vaknade, åtminstone tyckte jag att jag gjorde det, och hörde en röst som kom långt bortifrån. Jag är säker på att det var Henrys röst. Han sa till mig att gräva ner juvelerna på ett ställe, som han beskrev mycket noga. Han varnade mig också för någon man eller kvinna vad han hade sagt till mig. Om jag gjorde det skulle jag aldrig mer få höra ifrån honom igen.
Mrs Putney saknade uppenbarligen sin man mycket. Samtidigt hade det visat sig, när Mrs. Putney grävt upp juvelerna igen, att någon ersatt dem med förfalskningar.
Kitty lovade genast att försöka hjälpa Mrs. Putney att lösa mysteriet.

Jag tänkte i samband med Halloween att jag ville läsa en Kittybok med spöken och redan titeln till den här boken verkade lovande. Här kommer det spökas. Och det gjorde det också.

I den här boken avlöser det ena spöket det andra och är det inte spöken så är det hemliga seanser eller mystiska meddelanden. Till sin hjälp för att lösa mysteriet har Kitty hela gänget; Bess, George, Ned, Carson, Hannah och hunden Togo som här beskrivs som en foxterrier.

Här kan du lyssna på bokens första kapitel:

Mildreds sorgearbete

Den här boken är den tjugofemte boken om Kitty, skriven av Mildred Wirt Benson i samband med ett sorgearbete. När Harriet Stratemeyer Adams någon gång under 1947 skickade iväg idén till boken till Mildred fick hon till svar att Mildred gärna ville skriva den. Hennes man hade nyligen gått bort men eftersom Mildred alltid gillat att arbeta hårt ville hon gärna glömma bort sina sorger på det sättet. Hon fick Harriets alla sympatier och när hon sedan fick sin check innehöll den en bonus.

Du kommer märka att checken är något större än vanligt. Jag tycker att du verkligen förtjänar det lite extra! skrev Harriet till Mildred.

Hur dum får man vara?

Alltså jag gillar tempot och alla spökena. Men lite mer än halvvägs in slås jag av att att alla offren faktiskt är osedvanligt korkade och godtrogna. De lämnar alltså pengar och andra värdefulla saker i ett träd, bara för att någon säger åt dem att göra det? Samtliga offer är dessutom kvinnor. Det är så man vill fnysa.

Som tur var, är Kitty klipsk och rådig, vilket hon har gemensamt med skurkarna. Omlott lägger de ut krokben för varandra. Den biten gillar jag. För även om offren är korkade så är inte skurkarna det. Deras plan är väldigt ambitiös.

Mitt betyg blir en fyra. Den hade blivit en femma om inte damerna hade varit så förbannat godtrogna.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att offren är så lättlurade.
Bäst: När spöket spelar orgel.
Kittys belöning: En kaméring.

Övrig information

Antal sidor: 191
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1964
Bokomslag: Bertil Hegland
Boknummer Wahlströms: 1218-1219
Upplagor:
1-3 – 1964
5 – 1966
9 – 1973
11 – 1978
12 – 1979
13 – 1984
14 – 1992

Originaltitel: The Ghost of Blackwood Hall
Utgivningsår i USA: 1948
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och zigenarmysteriet
Nästa bok: Kitty och murens hemlighet