Tillsammans med sin pappa tar Mårten plats ombord på MS Stella Nova som ska ta dem hela vägen till Nordkap uppe i norraste Norge. Ombord på båten lär Mårten känna Kalle som arbetar på Stella som purser. Bland gästerna finns också en rik svenska träkung och någon långfingrad typ som börjar stjäla värdesaker från de andra gästerna. Mårten och Kalle bestämmer sig för att försöka klura ut vem det är. Men det visar sig snart att andra mystiska saker pågår på båten. En karta försvinner – som visar vägen till något väldigt värdefullt.

Det visar sig också att Mårtens far måste hoppa av redan i Bergen. Polisen har fått ett brådskande fall som han måste hjälpa till med.

Så blir Mårten ensam. Fast hon har ju Kalle, en del andra vänner och ett mysterium att lösa.

Boken

Det här är den tredje boken som gavs ut i Sverige om Mårten. Det är också den sista. Eftersom jag har haft svårt att hitta någon komplett lista över hur många böcker som egentligen ingick i serien, vet jag inte säkert om det var den sista som någonsin skrevs. Men det verkar så. Jag har inte lyckats hitta några ytterligare böcker av Jane Mårvig.

Som jag nämnt tidigare verkar Jane Mårvig också vara en pseudonym för den verkliga författaren. Men jag vet inte vem. Norska vänner som vet mer får gärna bidra med mer information. Tack på förhand.

Det märkliga med den här serien är nämligen att mellan de tre böcker som jag nu läst, så känns det som att det skrevs en emellan. Den här boken börjar med att Köpenhamns polischef tackar Mårten och hennes pappa för hjälpen. De har hjälpt till med att lösa ett klurigt fall. Det fallet är inte det som beskriv i boken innan. Den slutade däremot med att Mårten och hennes pappa skulle ge sig ut på en resa till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Det var liknande luckor mellan bok ett och två.

Nu verkar duon aldrig ha kommit till Stockholm, vilket jag såg fram emot. Istället far de till Nordkap. Där undertecknad faktiskt också har varit. Båtturen låter som en variant av Hurtigrutten. Fast den här boken går från Köpenhamn. Båten är också väldigt lyxig, med inomhuspool och flärd.

• 

• 

• 

• 

I boken beskrivs också hur Bergen på något sätt blivit förstört. Jag gissade att de handlar om Andra världskriget. Samtidigt verkar det inte som att staden skulle ha blivit så särskilt sönderbombat – annat än av de allierade i en rejd. Men jag kan ju ha missat något. Jag jämför förmodligen också med andra städer som drabbades mycket värre, som Hamburg.

Mårten åker också förbi Kronborg i Danmark.

För första gången dyker också en same upp i en flickdetektivbok. I alla fall av alla de jag läst. Boken beskriver också deras liv tillsammans med renarna där uppe i norr. Till skillnad mot hur andra minoritetsgrupper har beskrivits i bokserien, så beskrivs samerna rätt så fint. Att de lever med renarna och bör respekteras. Det är också bättre än hur indianer beskrivs i samtida böcker med indiantema. Intressant.

Slutsats och betyg

Jag har tyckt om alla böckerna i Mårtenserien och det här är egentligen inget undantag. Men, efter den förra boken såg jag fram emot ett mysterium som utspelade sig på en båt till Stockholm. Så jag blev något besviken när det ändrats.

Jag tycker också att boken innehåller lite väl många karaktärer och ibland är lite otydlig i vad som egentligen händer. Det hjälper inte historien direkt, utan gör mig bara mer förvirrad än vanligt.

Med det sagt är jag ändå fortsatt svag för Mårten och hennes små äventyr. Hon charmar de flesta hon möter och löser givetvis även det här fallet. Bokens verkliga styrka är också det fina slutet. När jag kom dit undrade jag ändå inte om man kunnat bygga upp historien bättre dit – ge läsaren mer av en föraning. Då hade kanske resten av boken blivit bättre också.

Nåja. Jag ger den här boken en stabil trea i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: När Mårten säger att hon inte förstår sig på maskiner. Det gör hon säkert visst. Det var ju bara klädsamt förr i tiden att säga så. Min mamma är likadan och det är också superirriterande.
Bäst: Slutet med samerna. Jag gillade också det norska ordspråket ”Har man gullgult hår, så vill man att det ska vara lockigt också.”.

Övrig information

Antal sidor: 140
Seanre upplag
Tryckt i Stockholm, 1954
Bokomslag: Inte angivet
Wahlströms boknummer: 454
Originaltitel: Morten drar nordover

Föregående bok: Sök tjuven, Mårten!
Nästa bok: Tjuv ombord, Mårten!