Det var inte alls långt hem, bara några hundra meter. Men det var kallt, märkt och blåsigt, och träden och buskarnas svajande. spretiga grenar påminde alldeles för mycket om hotfulla armar och händer.
Då fick jag syn på skuggan. Det stod någon bland träden, bara några meter ifrån stigen…

Boken

Det här är den fjärde boken i serien om flickdetektiven Carina Fjellström. Den är dessutom skriven under samma pseudonym som titeldetektiven. Den egentliga författaren var Bengt-Åke Cras – mer känd för sina ungdomsböcker på sporttema.

Tiderna förändras i Malmhammar. Connies pojkvän släpps ur fängelse och Carina bestämmer sig för att sluta jobba i hennes butik. Delvis eftersom hon inte verkar behövas där längre. Men också för att slippa Rickards obehagliga blickar, när han äter upp henne…
Hon börjar jobba på en av stadens krogar istället. Den som av mystiska anledningar precis har blivit av med tillståndet. En kväll får Carina av misstag ett kuvert med 15 000 kronor. Det verkar vara någon sorts betalning som egentligen skulle ha gått till en av de andra servitriserna, men för vad?

Det är onekligen något skumt i görningen på krogen.

Sedan händer det andra saker också:

Carinaböckerna ryggar aldrig för de mörkare sidorna av samhället och verkligheten i Malmhammar är betydligt mörkare än i Kittys River Heights. Här är folk alkoholister och Carinas mamma både röker och dricker vin, fastän hon är gravid. Sedan är det allt knark också!

Och samtidigt är Carina och hennes familj väldigt nöjda över att ha flyttat från Stockholm, som de upplevde som mycket farligare. Hmmm…

Slutsats och betyg

Det här böckerna borde eventuellt komma med en ”parental advisory”, haha. Aldrig har jag väl läst en ungdomsbok med så mycket sprit, cigaretter och knark.

Fast jag tycker också att det gör den här serien lite udda och extra kul att läsa. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst… kommer Carina blir sprutnarkoman?!

De har rätt bra fart också och jag tycker att både Carina-karaktären och Bengt-Åke börjar hitta varandra lite bättre än i de tidigare böckerna. Carina börjar till och med få lite skin på näsan. Hon börjar också utreda sina egna fall, istället för att låta Petra, hennes bästa vän och journalist på lokaltidningen, glida in som hjälten på slutet. Här överglänser hon henne till och med.

Jag var också glad över att notera att boken inte använder N-ordet, istället kallas den svarta personen för svart.

Summeringen blir att detta kanske inte det bästa mysteriet i serien hittills, men boken har andra kvalitéer som jag tycker är roliga.

Därför ger jag den en fyra i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Att Richard hela tiden kommer undan med sitt obehagliga beteende. Jag hoppas han kommer att kommer att straffas på något sätt i en senare bok.
Bäst: Att Carina äntligen får glänsa!

Övrig information

Antal sidor: 151
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1983
Bokomslag: Waltraud Månsson
Wahlströms boknummer: 2294

Föregående bok: Flicka utan namn
Nästa bok: Kom igen, Tomas