Kittys bästa vänner George och Bess är osams. Ett halsband som Bess har fått i födelsedagspresent är försvunnet och det är George fel, tycker Bess. Någon verkar ha stulit halsbandet som George skulle ta hand om en kort stund. Hon lade det i sin ryggsäck och lämnade den under ett träd i parken. Och nu är halsbandet borta. Hur kunde hon vara så slarvig? Inte verkar hon särskilt ledsen över det heller!

Vem som helst kan ha tagit det. Till och med Kitty som är så duktig på att lösa problem tycker att det här verkar svårt. Att hennes kompisar vägrar prata med varandra gör inte saken lättare. Men Kitty tänker inte ge sig förrän hon hittat halsbandet.

För att kunna lösa mysteriet måste Kitty också lista ut vem sjutton det är som kan tänkas vilja äta smörgåsar med jordnötssmör, senap, ketchup och inlagd gurka som pålägg…

Boken

Den här boken gavs som vanligt ut under pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författarens namn är däremot okänt, än så länge… Boken ingår i serien om Lill-Kitty som handlar om när Kitty Drew är åtta år gammal. Den vänder sig också till en läsare i ungefär samma ålder. Givetvis figurerar George, Bess, Hanna (utan H), Carson och Ned i dessa böcker. I originalserien träffar inte Kitty Ned förrän i ”Kitty och dagboksmysteriet”. I Lill-Kitty-böckerna är historien en annan. Där träffar hon honom för första gången i den här boken. Gemensamt för de båda mötena är att Kitty först misstänker honom för något rackartyg. I dagboksmysteriet tror hon att han har tuttat eld på ett hus och försöker sno en bil. I den här boken misstänker Kitty att han kan ha tagit Bess halsband. Stackars Ned.

Slutsats och betyg

Det hör inte till vanligheterna att George och Bess hamnar i storbråk med varandra, eller ens med Kitty för den delen. George kan komma med bitska kommentarer ibland, men trion brukar alltid hålla ihop. Ett stort undantag är ”Kitty och tornrummets hemlighet” från originalserien, och så den här boken. ”Kitty och tornrummets hemlighet” är en av mina favoritböcker om Kitty och nu visar det sig att även den här boken är riktigt bra. Kanske hänger det ihop med att trion splittras i båda böckerna och det ger historien en extra nyans. Hur ska det gå? Kommer de blir sams och hur? Det är klart man engagerar sig lite mer i historien då.

Samtidigt tycker jag att det här är en bra historia som är lätt att relatera till. Det är sedelärande att förstå att man inte alltid ska dra förhastade slutsatser om hur något har gått till. Och att lära sig att kontrollera sitt temperament. Annars kan man krångla till sina nära relationer. Något som trion råkar ut för i den här boken. Dessutom tycker jag att mysteriet var riktigt bra.

Ett minus är att Ned dyker upp. Som vanligt är jag kritisk kring hans medverkan, särskilt som det inte överensstämmer med originalhistorien. Kunde inte Kitty fått en ny ”pojkvän” i den här serien?!

Däremot gillar jag Kittys nya nemesis som dykt upp i den här serien. Den elaka klasskompisen Brenda Carlton. Jag kan tycka att det saknas en sådan i originalserien ibland. Dataspelet har ju sin i form av Deirdre Shannon som nog är en sorts äldre version av Brenda Carlton.

Jag tyckte den här boken var bra, särskilt för sin målgrupp. Därför ger jag den en femma.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Ned dyker upp.
Bäst: När Kitty testar att göra en egen jordnötssmörsmacka med inlagd gurka på. Och sedan konstaterar att det var precis lika äckligt som hon trodde att det skulle vara.

Övrig information

Antal sidor: 94
Första upplagan, andra tryckningen
Tryckt i Finland, 1998
Bokomslag: Cliff Miller
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 1995
2 – 1998

Originaltitel: The Lost Locket
Utgivningsår i USA: 1994

Föregående bok: Det hemska kalaset
Nästa bok: Mysteriet med julklapparna